Brister och möjligheter i LSS-bostad

Julia Henriksson och Maria Wolters

Hur ser det ut på Sveriges LSS‑boenden i dag? Den frågan stod i fokus under ett webbinarium där FUB presenterade sin nyligen publicerade rapport Brister och möjligheter i LSS‑bostad. Rapporten bygger på 1 143 enkätsvar från anhöriga om deras upplevelser av LSS‑boenden runt om i landet.

Under webbinariet presenterade Julia Henriksson från FUB rapportens resultat och diskuterade vilka åtgärder som krävs för att skapa tryggare LSS‑boenden.

Se webbinariet i spelaren nedan

– Många anhöriga vittnar om brist på personal. Det finns inte tid till individanpassade aktiviteter och anhöriga beskriver hur de själva får gå in och hjälpa de boende med omvårdnad och hygien, sade Julia Henriksson, intressepolitisk ombudsman vid riksförbundet FUB och en av dem som varit med och tagit fram rapporten.

Underbemannade boenden

Enligt Socialstyrelsens föreskrifter ska LSS‑boenden tillgodose de boendes individuella psykiska, fysiska och sociala behov. Rapporten visade dock på stora brister, där underbemanning och bristande kompetens hos personalen var återkommande problem.

– Ett problem som flera anhöriga lyfter är diskussioner kring rätten till självbestämmande. Personalen behöver ha rätt kompetens för att inte bli passiv i sin omvårdnadsroll och samtidigt ha respekt för de boendes integritet, sade Julia Henriksson.

Hur skapar vi tryggare boenden?

Under webbinariet lyftes även goda exempel och förslag på åtgärder för att stärka kvaliteten i LSS‑boenden. Maria Wolters, mamma till en 30‑årig son med flerfunktionsnedsättning, deltog och delade sina reflektioner utifrån sitt perspektiv som anhörig.

Bland de förslag som presenterades fanns att inrätta en särskild LSS‑inspektion, att Socialstyrelsens allmänna råd ska göras om till tvingande föreskrifter samt att nya kommunala LSS‑boenden ska granskas och godkännas av IVO.

– Det är nödvändiga steg för att säkerställa trygghet och kvalitet i LSS‑boenden, avslutade Julia Henriksson.

Under webbinariet medverkade även Maria Wolters, mamma till en 30‑årig son med flerfunktionsnedsättning. Hon delade med sig av sina erfarenheter och reflektioner kring LSS‑boenden utifrån sitt perspektiv som anhörig och bidrog med viktiga inspel till diskussionen om trygghet, bemanning och kvalitet i omsorgen.

 

Medverkande:


Moderator. Mona Pihl är sjuksköterska och arbetar som möjliggörare och praktiker inom flerfunktionsnedsättning vid Nka. 


Julia Henriksson, intressepolitisk ombudsman vid riksförbundet FUB, 


Maria Wolters, mamma till en 30-årig son med flerfunktionsnedsättning

För mer information och kontakt

Foto på Mona Pihl
Mona Pihl

Möjliggörare och praktiker, flerfunktionsnedsättning

Mona är sjuksköterska och arbetar sedan många år inom barn- och vuxenhabilitering. Hennes särskilda fokus och intresse är vård, omsorg och stöd till personer med flerfunktionsnedsättning och deras föräldrar och andra anhöriga. Intresset grundlades när hon arbetade på ett korttidshem för barn ungdomar med funktionsnedsättningar och stort behov av medicinsk omvårdnad.

Senast uppdaterad 2026-01-14 av LenaF, ansvarig utgivare Maria Nilsson