Anhörigas hälsa påverkas negativt av närståendes beroendeproblem

Anhöriga till missbrukare får sällan stöd

Sex av tio anhöriga till personer med skadligt bruk eller beroende har inte fått något stöd för egen del. Samtidigt upplever åtta av tio att den egna psykiska hälsan påverkas negativt av situationen – och varannan anhörig har behövt sjukskriva sig på grund av den ansträngande situationen.

Det framkommer av en ny rapport från Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH) där man undersökt livsvillkoren för personer med skadligt bruk eller beroende och deras anhöriga. Rapporten har titeln ”Jag är så mycket mer än det här”.

Förutom att kartlägga hur det ser ut i dag har målet med rapporten varit att peka på utvecklingsområden. De målbilder som använts i samsjuklighets- och narkotikautredningarna har varit vägledande i NSPH:s arbete. Dessa målbilder har tagits fram i samarbete med patienter, brukare och anhöriga.

Rapporten bygger på två enkäter vilka genomfördes under våren 2025. Drygt 1 000 personer deltog, varav hälften personer med egen erfarenhet och hälften anhöriga. Kopplat till undersökningen genomfördes också fokusgrupper och djupintervjuer.

Involveras inte i vården
I stort sett samtliga anhöriga (93 procent) som svarat på enkäten är kvinnor i olika åldrar. Nästan hälften är föräldrar (49 procent) och majoriteten av de anhöriga har högskoleutbildning (57 procent).

Resultaten visar att de flesta (83 procent) inte känner sig lyssnade till eller involverade i vården och stödet som den närstående fått. Många (60 procent) upplever också att de insatser som satts in varit ganska eller mycket dåliga. Bara 4 procent svarar att de varit ”mycket bra”.

Om man däremot upplever att man blivit lyssnad till och involverad är ökar nöjdheten. Då tycker var fjärde anhörig att insatserna varit ”mycket bra”. 28 prrocent av de närstående har inte fått några insatser alls, enligt enkätsvaren.

 Samtalsstöd vanligaste stödformen
Vad gäller stöd  för egen del visar rapporten att anhöriga ofta står utan sådant stöd. 60 procent uppger att de inte fått något stöd, och bland barn och syskon till personer skadligt bruk eller beroende är siffran närmare 70 procent.

Får man hjälp är de flesta anhöriga (69 procent) ganska nöjda med stödet, särskilt om man fått möjlighet att påverka utformningen av detta. Då är 97 procent nöjda.

Den vanligaste stödformen är enskilt samtalsstöd, följt av samtalsstöd i grupp, oftast via kommunen.

Fem vägar till bättre anhörigs
I rapportens sammanfattning konstaterar NSPH att stödet för egen del till anhöriga brister. Man formulerar fem punkter som är viktiga för att anhörigstödet ska bli bättre: 

• Anhörigstödet behöver bli mer jämlikt över landet. Det innebär bland annat att kommunernas anhörigstöd behöver byggas ut för anhöriga ska få sina rättigheter tillgodosedda.
• Stödet till anhöriga måste vara flexibelt och anpassas utifrån individuella behov. Anhöriga ska kunna delta i planering, utformning och uppföljning av stödet.
• För att nå ut till en bredare anhöriggrupp behöver kommunernas anhörigstöd arbeta mer uppsökande.
• Anhörigstöd som vänder sig särskilt till barn och till syskon behöver erbjudas i högre utsträckning. Stödet behöver utformas tillsammans med målgrupperna.
• Det behöver erbjudas mer mötesplatser, samtalsstöd och gruppverksamhet till anhöriga. Här kan även civilsamhället bidra i högre utsträckning. För att kunna göra detta behövs bättre förutsättningar.

Läs hela rapporten här: Jag är så mycket bättre än det här.