Nordisk utblick: Norska anhöriga saknar stöd, insyn och inflytande

Lisbeth Kjelsrud Aass forskar kring anhörigas roll och involvering i den psykiatriska vården i Norge.

Anhöriga till personer med psykisk ohälsa vill vara delaktiga i sin närståendes vård. Men för att klara av vardagen behöver de anhöriga information, utbildning och stöd. Det framgår av forskning som bedrivs vid Norges teknisk-naturvetenskapliga universitet, NTNU, i Gjøvik, cirka 12 mil norr om Oslo.

– De anhöriga gör en kämpestor insats, men känner sig sällan som en del i teamet kring den närstående. Man saknar både insyn och inflytande, konstaterar Lisbeth Kjelsrud Aass som är en av de norska forskarna.

Lisbeth Kjelsrud Aass är sjuksköterska och har arbetat inom den psykiatriska slutenvården i Norge i många år. Sedan drygt tolv år tillbaka är hon verksam som lektor vid institutionen för hälsovetenskap vid NTNU.

Unga vuxna i fokus

Parallellt med sin undervisning på sjuksköterskeutbildningen forskar hon kring anhörigas roll och involvering i den psykiatriska vården. Hennes huvudfokus är unga vuxna med psykisk ohälsa och deras anhöriga i den psykiatriska öppenvården i Norge.

– Dessa unga vuxna är beroende av stöd från andra familjemedlemmar i vardagen. Samtidigt står de på tröskeln till ett självständigt vuxenliv. Jag undersöker hur familjen hanterar den här situationen och också på vilket sätt familjen inkluderas som del i teamet kring patienten, berättar Lisbeth Kjelsrud Aass.

I samband med sin pågående doktorsavhandling har Lisbeth Kjelsrud Aass genomfört tre vetenskapliga studier, och en fjärde är på gång. Om allt går enligt planen kommer hon att disputera under hösten 2021.

Forskningen bedrivs i samarbete med bland andra docenterna Hege Skundberg-Kletthagen och Öyfrid Larsen Moen vid NTNU, samt professor Agneta Schröder vid Örebro Universitet och NTNU.

Efterlyser strategier

I sin forskning har Lisbeth Kjelsrud Aass kunnat se att ett återkommande problem för många anhöriga är att vården inte lär dem hur man ska förhålla sig till den som är sjuk – man får inga redskap att hantera situationen.

– Det är familjen som står för den absoluta huvudparten av omvårdnaden. Därför behöver de anhöriga kunskap om sjukdomen – men också om olika strategier som kan underlätta vardagen. Det handlar ju inte bara om att ge en tablett, säger hon.

En annan svårighet som de anhöriga lyfter fram är sekretessreglerna. Vårdpersonalen värnar om patientens integritet och om sin allians med patienten. I praktiken innebär detta en barriär gentemot de anhöriga – som utestängs från information som kan underlätta omhändertagandet av den närstående.

– Vi har också kunnat se att även om den närstående gett sitt samtycke, delger inte vårdpersonalen information till de anhöriga, berättar Lisbeth Kjelsrud Aass.

Lindra lidandet i familjen

Lisbeth Kjelsrud Aass har tillsammans med sina forskakollegor även undersökt hur familjecentrerade stödmetoder kan främja läkning och lindra familjens lidande. En sådan metod är FCSC (Family Centered Support Conversations) som är testad som ett komplement till traditionellt omhändertagande inom den psykiatriska öppenvården i Norge.

FCSC fokuserar bland annat på hur familjemedlemmar kan stödja varandra och hur man identifierar styrkor och resurser i familjen.

Intervjuerna med de unga vuxna och deras anhöriga visar att stödsamtalen kan hjälpa familjen att hitta nya möjligheter i vardagen.

– Vårdpersonalen spelar en viktig roll genom att skapa en trygg miljö där familjemedlemmarna öppet kan berätta hur man uppfattar vardagen och prata om upplevelsen av att leva med och hantera psykisk sjukdom, säger Lisbeth Kjelsrud Aass.

Att arbeta med hela familjen på det här sättet är dock inte självklart för vårdpersonalen. Även om man ser familjen som en resurs, är den vanligaste metoden ändå att man träffar patienten ensam, visar forskningen.

– Det beror till stor del på att man är ovan vid FCSC-metoden och att man upplever den som mer tidskrävande, förklarar Lisbeth Kjelsrud Aass.

Förståelse och stöd

De anhörigas situation i Norge påminner mycket om den som framkommit i Sverige, tycker Lisbeth Kjelsrud Aass.

– Vård- och omsorgssystemet är uppbyggt på ett snarlikt sätt, liksom lagar och regelverk. Och det är också liknande problem som tas upp av anhöriga både i Norge och Sverige, säger hon.

Utifrån sina forskningsresultat vill Lisbeth Kjelsrud Aass lyfta fram familjens betydelse i omvårdnaden. Här listar hon fem punkter som kan förbättra de anhörigas situation:

1. Familjen måste mötas med en förståelse för de svåra utmaningar som de hanterar dagligen.
2. Familjen måste få stöd för att orka med vardagen.
3. Vårdpersonalen måste utbyta kunskap med familjen så att färdigheter kan utvecklas.
4. Personalen måste inkludera familjen som en naturlig del av teamet.
5. Vårdpersonalen måste skapa en arena där personalen, patienten och familjemedlemmarna kan mötas och förtydliga behov och önskemål.

Text: Barbro Falk
Texten publicerades 2021-06-16