Nordisk utblick: Isländsk forskning med både patienter och anhöriga i fokus

Professor Eydis Kristin Sveinbjarnardottir

När en person insjuknar i allvarlig psykisk ohälsa påverkas hela familjen. Vårdpersonalen får därför inte glömma bort de anhöriga. Upplevt stöd från personalen är en skyddande faktor.

Det framgår av forskning som utförts av den isländska psykiatrisjuksköterskan och professorn Eydis Kristin Sveinbjarnardottir.

–Stressen minskar och det blir också lättare att anpassa sig till livet med svår sjukdom i familjen om man som anhörig känner stöd från vårdpersonalen, konstaterar hon.

Intervjun med Eydis Kristin Sveinbjarnardottir ingår i Nka:s artikelserie ”Nordisk utblick”. Sedan tidigare har vi berättat om forskning med ett anhörigperspektiv i Norge och Finland. Nu har turen kommit till Island; sagornas och vulkanernas ö.

Omfattande meritlista

Eydis Kristin Sveinbjarnardottir är ett välkänt namn inom psykiatrisk omvårdnadsforskning – med inriktning mot familjecentrerat omhändertagande. Hennes meritlista omfattar en lång rad vetenskapliga artiklar, liksom olika ledande positioner inom den isländska hälso- och sjukvården.  

De senaste åren har Eydis Kristin Sveinbjarnardottir varit verksam som administrativ chef på institutionen för vårdvetenskap vid universitetet i Akureyri. Nu är hon professor vid sjuksköterske- och barnmorskefakulteten vid Islands universitet där hon undervisar i psykiatri och familjeomvårdnad på olika nivåer.

Tillsammans med fyra kollegor har Eydis Kristin Sveinbjarnardottir utvecklat en ny klinisk magisterexamen för sjuksköterskor inom psykiatrin. Utbildningen är ett samarbetsprogram mellan tre isländska universitet. Hon är även handledare för en ny sjuksköterskeutbildning riktad till studenter med annan tidigare högskoleexamen.

Vill utveckla stödet

Eydis Kristin Sveinbjarnardottirs intresse för psykiatri och psykiatrisk omvårdnad väcktes tidigt i samband med ett sommarjobb på en psykiatrisk vårdavdelning.

–Jag arbetade som assistent och trivdes mycket bra. Det var därför som jag valde att utbilda mig till psykiatrisjuksköterska. En annan förklaring är att jag kom i kontakt med psykisk ohälsa under min uppväxt då en närstående led av depression. Jag ville lära mig mer helt enkelt, berättar hon.

Under hela sitt yrkesliv har hon arbetat för att utveckla den psykiatriska vården på Island, och förbättra stödet till familjen.

 –Tidigare vårdades personer med psykiatriska diagnoser på sjukhus långa tider, men numera det i första hand öppna vårdformer som gäller. Detta innebär att de anhöriga får ta ett större informellt ansvar för omvårdnaden, säger Eydis Sveinbjarnardottir.

Nytt mätinstrument

Under sina doktorandstudier utvecklade hon - tillsammans med sin handledare professor Erla Kolbrun Svavarsdottir - ett instrument som mäter hur familjemedlemmar upplever stödet från sjuksköterskor när en närstående drabbats av en allvarlig sjukdom som psykisk ohälsa.

– Med hjälp av instrumentet ges en korrekt bedömning av familjemedlemmars uppfattning om det stöd som de får, berättar Eydis Kristin Sveinbjarnardottir.

Instrumentet, som publicerades 2012 i ”Journal of Family Nursing”,  kallas för Iceland-Family Perceived Support Questionnaire (ICE-FPSQ) och har utvecklats från Calgary Family Intervention Model. Det isländska instrumentet har under åren kommit att användas i olika populationer i flera kliniska miljöer och länder.

– Psykiatriska sjukdomstillstånd utgör en utmaning för hela familjen. De anhöriga påverkas på flera olika nivåer, till exempel fysiska, psykologiska, sociala och ekonomiska. Det är därför viktigt att familjen känner sig stöttad och uppmärksammad av hälso- och sjukvården, betonar Eydis Kristin Sveinbjarnardottir. 

Skyddande faktor

Hon berättar att upplevt stöd från sjukvårdspersonalen är en skyddande faktor. De anhörigas stress minskar samtidigt som välbefinnandet ökar, liksom förmågan att anpassa sig till livet med svår sjukdom i familjen.

– I samband min forskning har jag kunnat visa hur viktigt det är att psykiatrisjuksköterskor utvecklar sin förmåga att samarbeta med hela familjen. Till exempel kan två till fem korta terapeutiska samtal inom akutpsykiatrin – där man erbjuder familjen kognitivt och emotionellt stöd – göra stor skillnad och påverka relationerna på ett positivt sätt, berättar hon.

Ändrade attityder

Eydis Kristin Sveinbjarnardottir har även deltagit i framtagandet av ett utbildningsprogram i familjeomvårdnad för psykiatrisjuksköterskor. Genom att involvera familjen i vården av den närstående kan man minska lidandet för både patienten och de anhöriga, betonar hon.

– Utvärderingar visar att efter genomgången utbildning upplevs familjen som mindre betungande. Vi har också kunnat se att sjuksköterskor med lång arbetslivserfarenhet har ett mer stödjande förhållningssätt gentemot familjen, jämfört med mindre erfarna kollegor, berättar Eydis Kristin Sveinbjarnardottir.

Och ju mer positiv sjuksköterskan är till familjens medverkan, desto oftare inbjuds familjemedlemmarna till terapeutiska samtal.

– Men även om allt fler psykiatrisjuksköterskor tillämpar ett anhörigstödjande förhållningssätt idag, tar det tid innan perspektivet genomsyrar all verksamhet. Det dröjer nog tills dagens studenter blivit förändringsledare.

Text: BARBRO FALK