Övertro på digital hälsoservice drabbar även anhöriga

Arianna Poli. Foto: Privat

Den 18 oktober 2021 disputerade Arianna Poli med avhandlingen ”A Divided Old Age through Research on Digital Technologies”. Diskussionen var givande och anhörigperspektivet lyftes vid ett flertal tillfällen. Bland annat föreslogs det att äldre som erbjuds att delta i forskningsstudier som involverar digital teknologi även ska erbjudas att ta med sig en anhörig som stöd.

– Det kändes som en viktig insikt som jag inte hade tänkt på tidigare. Man ser tydligt utifrån mina resultat att det finns ett samband mellan att tacka nej till att delta i den här typen av studier och att anse sig ha ett lågt digitalt kunnande. Om den här gruppen av äldre kunde ha med sig en anhörig kanske de inte skulle tacka nej i lika hög utsträckning, säger postdoktor Arianna Poli, knuten till såväl Avdelningen för åldrande och social förändring vid Linköpings universitet som The Irish Centre for Social Gerontology, National University of Ireland, Galway.

Polis avhandling visar att det finns risk för att positiva resultat från digitala hälsoinsatser riktade till äldre överskattas eftersom man inte har tagit hänsyn till att ett selektivt deltagande föreligger. Det vill säga att de positiva hälsoeffekterna enbart kan sägas gälla för de grupper av äldre som deltagit i studien och därmed inte kan generaliseras till andra grupper av äldre som av olika anledningar inte tillfrågats eller valt att inte delta i forskningen.

Även anhöriga drabbas

Om vissa grupper av äldre, till exempel de som anser sig ha låg digital kompetens, systematiskt utesluts från forskningsstudier som utvärderar digital omsorgs- och hälsoservice kan man inte veta om de hade haft någon nytta av de aktuella insatserna eller inte. Införs då de digitala interventionerna i praktiken finns det risk för att dessa grupper av äldre erbjuds en sämre, obefintlig eller till och med olämplig omsorgs- och hälsoservice. Något som i så fall även drabbar deras anhöriga.

– Om vi inför en ny digital service i äldres vardag och den inte är så bra för vissa grupper, då får deras anhöriga liten eller ingen avlastning alls. I värsta fall kan det rent av leda till att de anhörigas plikter och arbetsbörda ökar med nya krav på stöd och support. Medan andra anhöriggrupper får betydligt större fördelar genom den nya tekniken.

Avhandlingen bygger på analyser av data från två större forskningsstudier gällande digitala hälsointerventioner riktade till äldre (HF-Wii-projektet och MIRAS-projektet). Förutom brist på digitala färdigheter fann Poli en rad andra faktorer som skiljde de som deltog eller inte deltog åt. De som deltog var till exempel yngre, hade högre utbildning och bättre hälsotillstånd än icke-deltagarna.

Tidsbrist viktig faktor

Hög arbetsbelastning och tidsbrist angavs också som en orsak till att man inte kunde delta. Att vara anhörigvårdare och ta hand om en närstående kan ta mycket tid och kraft i anspråk. Frågan uppstod därför om inte en viktig faktor i sammanhanget är ifall man är anhörigvårdare eller inte. Något Poli höll med om.

– Det är förmodligen en viktig aspekt och det verkar troligt att det skulle kunna utgöra en barriär för att delta i forskning. Särskilt för de anhöriga som lägger väldigt mycket tid på att vårda sin närstående.

I den data hon utgick ifrån fanns inga uppgifter om man var anhörigvårdare eller inte. Men det skulle vara en intressant faktor att titta närmare på och samla in data om i framtida studier, konstaterade Poli.

Både för- och nackdelar

Som postdoktor fortsätter hon sin forskning om digitalisering, åldrande, ojämlikhet och utanförskap. Poli framhöll att hon ser både för- och nackdelar med digitaliseringen av hälso- och sjukvården. Det viktiga, enligt Poli, är att identifiera nackdelarna och komma till rätta med dem samt att optimera fördelarna och se till att de fördelas jämlikt mellan olika socioekonomiska grupper.

– Digitalt baserade lösningar kan mycket väl vara till god hjälp. Men det är essentiellt att komma ihåg att alla inte har rätt förutsättningar för att kunna använda och dra nytta av sådan service. Som jag ser det finns det två viktiga slutsatser att dra, sa Poli och fortsatte:

– Först och främst behöver digital hälsoservice utvecklas med alla i åtanke som man tänker sig ska kunna ha nytta av den, inte enbart de som besitter goda digitala kunskaper. Sedan bör det även finnas ett differentierat utbud av service. Där digitalt baserade tjänster är en del men där det också erbjuds andra typer av tjänster, som sker genom personliga möten eller på papper, så att inte vissa grupper av äldre och deras anhöriga erbjuds sämre service än andra.

Läs artikel om avhandlingen: Risk för övertro på nyttan av digitala hälsoinsatser för äldre 

Läs Arianna Polis avhandling: A Divided Old Age through Research on Digital Technologies

Läs mer om HF-Wii-projektet

Läs den vetenskapliga artikeln om HF-Wii-projektet: Jaarsma T (et. al.), Effects of exergaming on exercise capacity in patients with heart failure: results of an international multicentre randomized controlled trial. Eur J Heart Fail (2020). Doi: 10.1002/ejhf.1754.

Mer info om Mobilt självrapporteringssystem (MIRAS-projektet)

Text: Erik Skogh