Föreställning och projekt riktade till skolan ska ge stöd till unga omsorgsgivare

"Vägra skuld" är en förställning som finansierats av Allmänna arvsfonden och som riktar sig till unga omsorgsgivare i åldrarna 10-15 år, samt professionella som finns runt barn och unga anhöriga. Projektledare och initiativtagare är Lina Persson.

Föreställningen springer ur hennes egen erfarenhet av att var anhörig till ett sjukt syskon, en syster med bipolär sjukdom. Tanken är att föreställningen ska turnera på skolor i Västra Götalandsregionen och nå unga omsorgsgivare.

Förställning med efterföljande workshop

– I vår familj pratade vi lite om situationen. Att leva i skuggan av min syster har påverkat mig mycket. Scenen har alltid varit min arena att uttrycka mig på och därför blev mitt examensprojekt på baletthögskolan en föreställning på det här temat, där min syster skrivit hälften av föreställningen. Nu finns även nyskriven musik som vi framför i föreställningen, berättar Lina Persson.

Varje föreställning har en efterföljande workshop, där publiken får diskutera vem som är anhörig, ta upp frågor om skuld och skam och fundera på hur ett bra stöd kan utformas.

– Förutom att ge föreställningen på skolor, hoppas vi även att vi ska kunna ge fem öppna föreställningar längre fram, berättade Lina Persson och konstaterade att unga anhöriga i stort sett står helt utan stöd idag.

Medverkade gjorde även Linnea Isberg, projektkoordinator för projektet "Vägra skuld". Hon förklarade att projektet syftar till att ge möjlighet till barn och unga som är anhöriga att prata om sin situation och i förlängningen kunna förbättra den.

Läs mer om projektet på www.vagraskuld.se

Fått ny kunskap om barn och unga anhöriga

Under Anhörigriksdagen stod Anhörigas Riksförbund värd för ytterligare ett seminarium som handlade om barn som anhöriga. Julia Charleson, kanslichef på Anhörigas Riksförbund, berättade att förbundets tema under 2019 varit just barn som anhöriga och att man tack vare det fått mycket ny kunskap.

– Förbundet lärde sig mycket om hur förutsättningar ser ut för de barn som är anhöriga. Det som var extra anmärkningsvärt var att skolan hade dålig kännedom om barn som anhöriga och deras livssituation, ansåg Julia Charleson.

Marie Rydell, projektledare för ett av Anhöriga Riksförbunds projekt som vänder sig till skolan för att uppmärksamma barn som anhöriga, redogjorde till en början för några fakta:

Undersökningar har visat att nära åtta procent av barnen har en missbrukande förälder, sex procent har haft någon förälder med cancer. Cirka sju procent utförde omfattande omsorgsarbete för någon närstående och tre procent stannade hemma minst en dag i veckan på grund av detta.

– Från och med 2020 arbetar vi med en informationskampanj om barn som anhöriga, som vänder sig till elevhälsoteam på landets skolor. I år har vi även ansökt om medel för att hitta ett sätt för skolorna att upptäcka barn som anhöriga och kunna stötta dem, sa hon och fortsatte:

– Dessa barn går lite under radarn och är svåra att upptäcka. Det är viktigt att hitta ett sätt att identifiera de här barnen. Det vi bland annat gjort är att skapa en arbetsgrupp tillsammans med skolpersonal, som i sin tur utvecklat ett digitalt utbildningsmaterial som ska kunna tillhandahållas gratis.

Unga omsorgsgivare behöver bättre stöd

Med projektet hoppas Marie Rydell att barnen identifieras och därefter får ett adekvat stöd utifrån sina behov.

Lina Persson, projektledare för Vägra skuld, medverkade även vid detta seminarium och en efterföljande diskussion.

Marie Rydell betonade att genom att kunna ta fram anhörigstöd, bland annat i samverkan med elevhälsoteam, och utveckla digitala plattformar, samt ta fram en metodbok för att ge unga verktyg att hantera sin situation ska förbättra situationen för målgruppen.

– Framförallt vill vi göra en omtolkning av det anhörigstöd som finns idag, så att unga anhöriga blir inkluderade, slog hon fast och pekade på svårigheter idag att upptäcka barn och unga anhöriga bland annat på grund av sekretess som försvårar samarbetet mellan skola, socialtjänst och vården.

Lina Persson pekade i sin tur på att det är oklart vem som ska sörja för stöd.

– Det är lätt att det bollas vidare och att barn och unga som anhöriga hamnar mellan stolarna. Vården borde bli bättre att ställa frågan om hur man känner sig som syskon, sa hon och konstaterade vidare vikten av att ha trygga vuxna att prata med, som barn och ung anhörig. När det gäller vården är det viktigt att fråga.

– Det är viktigt att man inte blir det där skuggsyskonet. Jag vet av egen erfarenhet vad det innebär och vilka följder det kan få. Jag tror verkligen att man kan vara hjälpt av vården, att få samtala om sin situation. För mig själv har det varit a-o för att må bättre.

– Många kanske inte vågar erkänna att man behöver hjälp, därför är det viktigt att man fortsätta fråga de här barnen, igen och igen. Förr eller senare kommer ett läge då berättelsen kommer, underströk Marie Rydell.

Samverkan mellan olika instanser behövs

Vidare lyfte de fram kommunernas anhörigstöd som en viktig funktion, men att allt för få kommuner inkluderat barn och unga under 18 år.

– Hela familjen skulle bli hjälpt om det kommunala anhörigstödet kunde gå in och stötta barn och unga anhöriga, ansåg Marie Rydell och pekade på att de skulle kunna stötta familjer även med praktiska saker, allt för att underlätta i en svår situation.

Text: Agneta Berghamre Heins
Publicerad 2021-12-01