God man: När är det dags att lämna över ansvaret?

När ska man lämna över ansvaret som god man till någon utomstående? Maud Deckmar har under en längre tid brottats med frågan. Nu har hon tillsammans med sin man bestämt att någon utomstående ska få ta ansvaret som god man för sonen, som snart fyller 50 år.

– Både jag och min man är god man åt vår son Fred, som har diagnosen grav utvecklingsstörning och autism. Han saknar talat språk och har svårt med kommunikationen. Vi föräldrar är båda i 75-årsåldern. För oss har det varit helt naturligt att vi skulle vara gode män för vår son. Min man har hand om ekonomin och jag det andra, att sörja för honom som person och att bevaka hans rättigheter. Inget av det har varit speciellt betungande, berättar Maud Deckmar.

Ansvaret för sonen har alltid känts självklart och de har egentligen aldrig tidigare tänkt sig något alternativ, förrän nu på senare år.

– Funderingarna på att lämna över till någon annan har kommit i takt med vårt eget åldrande. Jag skulle inte vilja att någon av oss dör och så är det ogjort, att vi inte får vara med i den processen. Den tanken har fått oss att ta tag i frågan om vår efterträdare. Jag vill kunna lämna över ansvaret till någon jag vet att vi kan lita på fullt ut, och göra det innan det är försent, säger hon bestämt.

Viktigt att ha kunskap

Sonen bor sedan länge i ett LSS-boende, en anpassad gruppbostad, i Östersund. Föräldrarna har kontakt varje vecka med honom, endera på telefon eller så ses de. 

– Fred är helt beroende av sin omgivning för att kunna kommunicera. Vi använder bland annat gammaldags svartvita pictogrambilder och har en del enkla fotografier. Ett problem är att personal ibland inte inser att vår son faktiskt förstår en hel del, det är väldigt lätt att underskatta hans förmåga. Det i sin tur gör att han inte alltid får svar på frågor han har, säger hon.

Maud Deckmar betonar att den som tar över som god man måste vara en person som har kunskap i stort om vad det innebär att ha en grav kognitiv funktionsnedsättning, men också att den nye gode mannen specifikt skaffar sig kunskap om just Freds situation och behov.

– Det är viktigt att ha kunskap om vad Fred tycker om och hur han vill ha det vid vissa tillfällen, som exempelvis när han fyller år, säger Maud och understryker att den svåra biten är att tolka honom.

– Ibland kan det vara oerhört svårt att veta att Fred vill något och vad, men desto lyckligare blir vi när vi förstår vad han vill. Mitt ansvar som mamma är stort, det är ju framförallt jag som bär hans minnen och hans historia, det han varit med om, säger hon och berättar att de varit noga med att skriva Freds levnadsberättelse.

– Men det handlar inte bara om att skriva den, utan även se till att den också tas emot. Att personal och verksamhetschefer ser vikten av den. Det har jag försökt att lobba jättemycket för. Och levnadsberättelsen är också viktig när vi nu ska lämna över godmanskapet till någon annan utomstående person. Förhoppningen är att man tar emot det vi lämnar ifrån oss, säger hon.

Album som summerar livet

För att underlätta kommunikationen och hjälpa Fred att kommunicera runt sitt liv har hon också gjort flera små album, exempelvis med rubrikerna: ”Freds familj”, ”I de här husen har jag bott”, ”De här bilarna har vi haft,” ”De här semestrarna.”

– Albumen summerar hans liv. Och det är viktigt att kunna förmedla till andra, inte minst i bytet till ny personal eller som vi nu hoppas på en ny god man.

Senaste tiden har Maud Deckmar mer och mer känt att det räcker med att få vara Freds mamma, och att hans pappa får vara hans pappa.

– Även om det alltid har känts väldigt lättsamt att vara god man åt Fred, där det mest rullat på med det löpande genom åren, så har det här med åldern kommit smygande som en variabel i det hela, säger hon och fortsätter:

– När jag tänker efter, så kunde vi ha gjort det här för länge sedan, utan att det varit fel. Men man kommer liksom till en punkt, vilket vi gjort nu. Som yngre mamma tror jag det var viktigare att ha en helhetssyn över Freds liv, med åldern kommer ett annat perspektiv.

Kommer inte dra oss tillbaka

Och nyligen ställde Maud och hennes man frågan till en person de litar på om att bli god man till Fred, och ta över efter dem.

– Det är en före detta personal till Fred. Vi vet att personen har goda administrativa kunskaper och inte minst alltid varit väldigt fin mot Fred. Skulle personen säga nej, måste vi vända oss till överförmyndaren för att få ett annat förslag. Det är helt enkelt dags för oss att lämna över, men för den skull kommer vi ju inte dra oss tillbaka som föräldrar eller sluta sörja för Freds väl och ve, säger hon med eftertryck.

Hon betonar att det viktiga nu, när de lämnar över, är att det är till en person som verkligen förstår Freds behov.

– Fred måste få stöd att vara den han är, att kunna ha kvar sin personlighet. Med 50 års medlevande av hans liv, kommer vi fortsätta dela med oss av minnen och kunskaper och hoppas på att det tas emot väl, betonar Maud Deckmar.

Text: Agneta Berghamre Heins
Publicerad 2025-08-21