Barntraumateamet stöttar barn vid akuta trauman

Varje år förlorar runt 3 200 barn och ungdomar i Sverige en förälder. Tio barn om året förlorar båda. Professionellt stöd till dem är sällsynt.

I Norrköping finns däremot sedan tolv år Barntraumateamet med två heltidsanställda. Lars Widén är kurator/psykoterapeut och har varit med sedan starten och Lena Lidholm är psykolog och har varit med i tre år. De stödjer och behandlar barn upp till 18 år, och deras familjer, som drabbats av en nära anhörigs plötsliga död, en förälders allvarliga sjukdom eller andra extrema händelser. De erbjuder också konsult-ation till sjukvården, kommuner och enskilda och är ofta ute och föreläser om sitt arbete.

1250 barn

Barntraumateamet kom till efter att sjukhuskuratorer och barn– och ungdomspsykiatrin såg att stödet till barn vid trauman var eftersatt. Det hände att det dök upp patienter inom psykiatrin flera år efter den svåra händelsen, som behövde bearbeta det de varit med om. Både barn och vuxna.
– Barntraumateamet går in där ingen annan har huvudansvar, det som riskerar hamna mellan stolarna. Vi skiljer oss från andra verksamheter då vi arbetar med förebyggande insatser och med aktivt uppsökande  istället för att symptom och lidande först uppstår innan man söker hjälp, berättar Lars. 

Under verksamhetens tolv år har teamet haft kontakt med 1 250 barn. I snitt är det 100 unga om året. Av dem har hälften upplevt plötslig död hos en nära anhörig. Och av de 650 barnen har 41 procent förlorat sin förälder på grund av sjukdom.
– När man pratar om hastig död tänker de flesta på olyckor men det är bara 18 procent av dem vi träffat som förlorat sin förälder så jämfört med 34 procent i självmord, säger Lena.Barntraumateamets arbete kan se väldigt olika ut. Det kan till exempel vara polisen som ringer efter att ha hittat en man som tagit sitt liv och nu är på väg för att lämna dödsbud i en familj där det finns barn. Då kan Barntrauma-teamet åka med. De kan också få in-formation om en olycka via akutkliniken och att det finns barn i familjen. I en kaotisk situation kan de hjälpa till med orden. 
– I en akut händelse är vår första och främsta uppgift att förmedla information och bidra till struktur, till exempel att försöka förklara suicid för en fyraåring och prata med barnen om varför man väljer bort livet. De har ofta massor av idéer som att pappa kunde ha slutat på det där dumma jobbet som gjorde honom stressad. De säger att ”vi kunde lånat pengar av grannen eller flyttat till ett tält i skogen, bara pappa fanns kvar”, säger Lena.

Stöd till familjen

Barntraumateamet kan hjälpa till med information till skolan och vara till stöd när familjen ska ta avsked av den döde. Någonting de båda upplever som väldigt viktigt inte minst för barn för att begripa att föräldern är död. 
– Att skapa förutsättningar för att varje barn får möjlighet till avsked är en viktig del i att starta ett sorge-arbete, säger Lena. 

Hur länge de har kontakt med varje familj varierar stort. Till en början kan det vara flera gånger i veckan och efter begravningen mer sällan. Teamet kan erbjuda stöd i sorgearbetet under en längre tid, både enskilt med barnen och ungdomarna och genom familjesamtal.  De arbetar utifrån ett familjeterapeutiskt synsätt och yngre barn kan även bearbeta sin förlust genom lekterapi. Bestående traumatiserade barn och ungdomar kan få behandling med bland annat EMDR (Eye Movement Desensitization Reprocessing). 
Familjerna har ofta kvar det lilla kortet med telefonnummer, som de fått, på sitt kylskåp och det är inte ovanligt att barn eller föräldrar ringer Barntraumateamet flera år efter dödsfallet. 
– Det är en säkerhet för familjerna, om det händer något igen eller om barnen blir äldre och börjar förstå vad död är, säger Lars. 

Socialstyrelsen utvärderar

Allt fler blir nyfikna på teamets arbete och Lena och Lars har varit runt i landet och föreläst en hel del. Även Socialstyrelsen har fått upp ögonen för dem som under 2013 gör en ut-värdering av verksamheten.
– Det är väldigt viktigt att en utomstående utvärdering görs. Sedan är det inspirerande att folk är intresserade av oss och vårt arbete, det är ett kvitto på att det är viktigt, men jag har alltid trott på det vi gör, säger Lars.