Initiativtagare till anhöriggrupp utsedda till prideambassadörer

Sofi Hult var en av initiativtagarna till anhöriggruppen för föräldrar till barn med transerfarenhet. Foton: Pexels/Privat

Som förälder till ett barn med transerfarenhet kan man ha många frågor och känna ett behov av att prata med andra i liknande situationer. Det vet Sofi Hult som arbetar som anhörigkonsulent i Gävle kommun och som själv har en son som i dag identifierar sig som kille. Nu har hon tillsammans med Eva Svensk utsetts till Gävles Prideambassadörer för deras arbete med kommunens första anhöriggrupp för föräldrar till barn med transerfarenhet.

Tack vare sitt yrke som anhörigkonsulent har Sofi Hult stor erfarenhet av olika gruppverksamheter och har sett styrkan som finns i att träffa andra och prata om sitt anhörigskap. När hennes son, som då var i övre tonåren, berättade att han inte känner sig som en tjej utan i stället identifierar sig som en kille väcktes därför tanken om att starta en anhöriggrupp för föräldrar till barn med transerfarenhet.

– Det var väldigt skönt att han kunde berätta det för oss och kände en trygghet i det, men vi som föräldrar kände att vi inte hade så mycket kunskap och att vi saknade någon att dela tankar och funderingar med, säger Sofi Hult.

Då deras son fortfarande var under 18 år kom de i kontakt med Barn- och ungdomspsykiatrin som anordnade en träff för föräldrarna.

– Jag kände på träffen att vi ville kunna prata med andra om vissa saker, man vill inte lägga allt på sitt eget barn. Vi ville fråga allt från litet till stort för att kunna förstå och vara ett så bra stöd som möjligt.

Idén om att starta en anhöriggrupp för föräldrar till barn och unga med transerfarenhet fanns under flera år, men det var först när hon träffade en annan mamma, Eva Svensk som jobbar på studieförbundet Bilda, som de tillsammans gjorde slag i saken. Med sina egna erfarenheter i bagaget visste de att det fanns ett behov av att få dela tankar, frågor och funderingar med andra och bestämde sig för att i samarbete mellan anhörigcentret och studieförbundet starta en anhöriggrupp.

– Vi la ut information om gruppen i våra egna kanaler för att se om det fanns ett intresse och det var flera som hörde av sig, säger Sofi Hult.

Digitala träffar

Gruppen hann dock bara träffas två gånger innan covid-19 slog till och träffarna pausades. Efter ett tag återupptogs anhöriggruppen men denna gång på distans genom digitala videomöten. En del föräldrar valde att inte vara med på de digitala träffarna, bland annat på grund av de tekniska utmaningarna och att man inte kände sig bekväm med att sitta hemma samtidigt som ens barn eller ungdom också befann sig i bostaden.

– Några valde att avvakta, men vi har varit ett gäng som under hela tiden har träffats digitalt. I september startar vi upp träffar på plats igen då restriktionerna gör att vi förhoppningsvis kan ses fysiskt. De som har varit med digitalt har möjlighet att fortsätta vara med på träffarna och vi har bjudit in andra föräldrar också.

Tanken är att anhöriggruppen ska vara en plats där föräldrar kan träffa andra anhöriga och utbyta tankar och erfarenheter, men också få mer kunskap och information. På vissa träffar har man därför bjudit in olika föreläsare, bland annat Barn- och ungdomspsykiatrin i Gävle som berättat hur de arbetar med ungdomars psykiska hälsa, representanter från RFSL och en föreläsare med egen erfarenhet.

Viktigt att prata om både det lätta och svåra

Att anordna anhöriggrupper under covid-19-pandemin har varit, och är fortfarande, en utmaning. Men responsen från deltagarna har varit positiv och Sofi Hult är glad över hur väl initiativet har tagits emot.

– Det är otroligt positivt, speciellt med tanke på att vi inte hade en aning om hur många som var intresserade och hur många vi skulle nå ut till. En del av de föräldrar som är med i gruppen idag har barn som är lite yngre, runt 10-12 år, medan våra barn idag är vuxna. Vi visste inte om åldern skulle ha någon betydelse då våra barn är i olika åldrar, vilket kan betyda att man har erfarenhet av olika situationer och problematik. Men nu ser vi att det snarare är positivt att barnen är i olika åldrar, säger Sofi Hult och menar att föräldrarna har kunnat ge varandra råd och tips utefter sina olika erfarenheter.

– Det har blivit ett bra utbyte. Det är otroligt givande och deltagarna har varit väldigt öppna mot varandra.

På träffarna blandas glädjen med den sorg som man som förälder också kan känna.

– Många är otroligt glada över att man som förälder inger en trygghet som gör att sitt barn kan berätta och uttrycka sig som den man känner sig som. Samtidigt är det lite tabu att prata om att man genomgår en sorgeprocess. I mitt och många andras fall sörjer man det som inte blev. Personen är densamma och fortfarande lika fantastisk, men någonstans behöver man ha en möjlighet att sörja och lämna det som varit för att kunna glädjas över det som finns nu. Man har behov av att prata om att det är en sorgeprocess, säger Sofi Hult och betonar att gruppen utgör en plats där man kan dela dessa känslor med andra som går igenom samma sak.

Utsedda till årets prideambassadörer

Initiativet och arbetet med anhöriggruppen har nu lett till att Sofi Hult och Eva Svensk har blivit utsedda till Gävles Prideambassadörer 2021. Tillkännagivandet gjordes i samband med invigningen av Gävle Pride i mitten av augusti och Sofi Hult hoppas att ambassadörskapet ska kunna hjälpa henne att belysa frågor som berör anhörigskap och hbtqi (samlingsnamn och förkortning för homosexuella, bisexuella, transpersoner och personer som identifierar sig som queer eller intersexperson).

– Det är fantastiskt att få möjlighet att sätta ljus på den här gruppen, att det finns transpersoner, men också att vi föräldrar finns och behöver stöd vi också. Jag vill också lyfta fram att min arbetsgivare, Gävle kommun och anhörigcentret, ser ett behov av att ha dessa anhöriggrupper och nu försöker skapa ett bra stöd för föräldrar. Många transpersoner har psykisk ohälsa och vi vet idag att anhöriga till dessa personer också ligger i riskzon att drabbas av psykisk ohälsa, så det är även ett förebyggande arbete som vi gör på anhörigcentret.

Till andra anhörigkonsulenter som kanske funderar på att starta en liknande grupp tipsar Sofi om att höra sig för med de organisationer som finns kopplade till området, exempelvis Transammans, för att få hjälp med material eller för samverkan. Anhörigcentret i Gävle kommun samverkar exempelvis med föreningar, regionen och olika kommunala verksamheter i sitt arbete. 

Hon vill också skicka med rådet att våga satsa.

– Har man ingen egen erfarenhet kan det kanske kännas svårt, men vi anhörigkonsulenter är ju vana vid att hålla grupper med anhöriga som har närstående med olika sjukdomar som vi inte känner till allt om. Vi behöver inte kunna allt, men vi kan vara där och möjliggöra att de här anhöriga kan träffas och utbyta erfarenheter.

Både digitala och fysiska träffar framöver

Anhörigstödet i Gävle hoppas nu att de mer och mer ska kunna gå tillbaka till att träffa anhöriga fysiskt igen. Under pandemin har de fysiska föreläsningarna och grupperna pausats och ersatts av telefonsamtal, digitala möten, utomhusträffar och promenader.

– Det känns oerhört stort att förhoppningsvis äntligen kunna träffas på plats igen. Men det är fortfarande en del som vi kommer träffa digitalt då det finns en fortsatt efterfrågan på det, avslutar Sofi Hult.

Läs mer om Gävle kommuns anhörigcenter på deras webbplats

Text: Josefine Göransson
Publicerad 2021-08-19