Ansvarstagandet inom familjen ökar när välfärden sviktar

Isabelle von Saenger Foto: Johan Holmberg

Med sin avhandling riktar Isabelle von Saenger ljuset mot familjens ökade betydelse som stöttepelare mellan generationer. Hon ser flera stora utmaningar framöver, inte minst när det gäller den demografiska utvecklingen med en allt äldre befolkning. Hennes avhandling belyser även socio-ekonomiska ojämlikheters betydelse för familjerelationer.

Isabelle von Saenger är forskare vid Karolinska Institutet och knuten till Aging Research Center (ARC). Hon disputerade tidigare i år med avhandling: Care and financial support in ageing families: The changing shape of inequality

–Jag har alltid intresserat mig för mänskliga relationer och speciellt familjebandens betydelse. Vad de gör och betyder för oss, både på individnivå och i ett samhällsperspektiv. Följderna av samhälls- och välfärdsförändringar med fokus på en allt åldrande befolkning och minskade resurser i välfärden känns viktiga att belysa, säger Isabelle von Saenger, som tidigare studerat bland annat sociologi och folkhälsovetenskap.

I sin avhandling undersöker hon hur hjälp och stöd inom familjen, intergenerationellt stöd, förändrats de senaste decennierna i Sverige och hur familjerna anpassar sig till samhällsutvecklingen, samt hur köns- och socioekonomiska faktorer samspelar med eventuella mönster.

Studien bygger på data från SWEOLD ”Undersökningen om äldre personers levnadsvillkor”, med bland annat detaljerade analyser av relationer mellan föräldrar, barn och barnbarn. I sin avhandling har hon analyserat behovet av omsorg hos äldre och i vilken omfattning varje barn bidrar till stödet till en äldre förälder.

– Det finns kunskapsluckor kring hur omsorg ges av vuxna barn till äldre föräldrar, inte minst när det gäller de allra äldsta med störst omsorgsbehov. Mer kunskap behövs även när det gäller hur användandet av stöd från olika omsorgskällor såsom formell, informell och privat köpt omsorg har förändrats över tid, något jag försökt tillgodose med min studie.

Fler ger stöd inom familjen i Norden
Vad innebär det då för samhället och vad händer med familjebanden när samhället får en äldre befolkning? Isabelle von Saenger pekar på att det svenska synsättet, med en stark välfärdsstat där självständighet värderas högt, kan ge bilden av att familjen och omsorgen om de äldre inte prioriteras, att vi inte skulle vara familjekära. Omsorgen inom familjen ses dessutom ofta som en privat angelägenhet oberoende av samhälleliga faktorer, menar hon.

– Men det är inte så enkelt. Vi är alla påverkade av normer kopplade till den sociala kontext vi lever i, vilket i sin tur påverkar hur vi ser på familjerelationer och vem som ska hjälpa vem med vad, säger hon och förklarar vidare att det är mer vanligt att vuxna barn hjälper äldre föräldrar med någon slags insats i nordiska länder, än i till exempel södra Europa.

– Vi gör oftast de lite lättare sakerna, det som inte kräver daglig tillsyn, och som ofta delas mellan fler i familjen. Den dagliga och mer personnära omsorgen förväntas däremot, och tas ofta om hand av välfärdsstaten. I södra Europa däremot, är det mer vanligt att färre i familjen istället får göra allt, vilket allra oftast brukar falla på en dotter.

–Många blir lite förvånade när man berättar det här, till och med politiker, att vi ändå ger mycket omsorg och är engagerade i våra familjer i Sverige.

Isabelle von Saenger pekar på att om man gräver lite djupare i forskningen ser man tydligt att en grupp sticker ut mer än andra när det gäller att hjälpa till med omsorgen om föräldrar, och det är familjer i socioekonomiskt utsatta grupper. Hennes studier visar att arbetardöttrar ger mer omsorg än andra vuxna barn.

Förekomsten av hemtjänst minskar
I sin avhandling har Isabelle också undersökt hur mottagandet av stöd från det offentliga och privat köpt omsorg har förändrats över tid bland de som säger att de har behov av hjälp med hushållstjänster.

– Det går att se att förekomsten av hemtjänst minskar rejält, medan privat köpt hjälp under 2021 var lika vanligt som hemtjänst. Statistik visar även att användningen av hemtjänst sjönk under pandemin, men att det efteråt inte har nått upp till samma nivå som innan, säger Isabelle von Saenger och pekar på att det kan finnas flera förklaringar.

– Vi vet sedan tidigare att hemtjänsten mer och mer inriktar sig på de med störst behov, men våra resultat kan också indikera att det kan handla om brist på förtroende och tillit. Det kan också handla om tillgänglighet i termer av att man inte vet hur man ska göra för att få hemtjänst.

– Vi har också nya generationer av äldre personer som kommer in med sina normer och referenser. Vissa av dessa är mer resursstarka än tidigare och har möjlighet att köpa sin omsorg samtidigt som gruppen äldre med invandrarbakgrund blir allt större. Det är möjligt att det finns skillnad i värderingar i förhållande till det egna hjälpbehovet, som återspeglas i nyttjandet av hemtjänsten. Det finns flera orsaker, som skulle vara intressanta att undersöka, säger Isabelle von Saenger.

En annan tydlig trend som synliggjorts i hennes forskning är att partners hjälper till i högre utsträckning, än tidigare.

– Det här är något som jag gärna vill följa upp och få mer kunskap kring, även att undersöka om de minskade omsorgsinsatserna från barn till äldre föräldrar under pandemin återhämtat sig till tidigare nivåer. För närvarande vet vi inte hur utvecklingen ser ut.

Avhandlingen påvisar sammanfattningsvis en trend där anhöriga tar ett allt större ansvar för åldrande familjemedlemmar, parallellt med att den formella omsorgen minskar.

– En förskjutning från offentlig omsorg till ansvar inom familjen väcker en hel del frågor; som likvärdighet, långsiktig hållbarhet och familjeband- och roller. Forskning visar att det finns risker både hälsomässigt och ekonomiskt med ett allt för stort omsorgsansvar inom familjen, konstaterar Isabelle von Saenger och pekar på att frågor om hur offentlig omsorg ska kunna nyttjas mer och bättre måste lyftas i högre utsträckning.

Viktigt med en väl fungerande omsorg
Isabelle von Saenger betonar vikten av ett gott anhörigstöd och att det får plats på politiska och beslutande nivåer. 

– Men jag har märkt att det allt för ofta tenderar att bli en diskussion om anhörigstöd enbart. Bästa anhörigstödet är trots allt att vi har en väl fungerande offentlig omsorg, något som forskningen visar har varit ett vinnande koncept över tid i Sverige och Norden, om man jämför med andra länder.

Text: Agneta Berghamre Heins