Vi hjälps åt att stötta Anna i hennes beslut

–Delat godmanskap inom familjen är en trygghet för min syster Anna och oss andra. Om någon av oss skulle falla bort, är hon inte utlämnad till någon utomstående. Det säger Åsa Emtelin, som tillsammans med sin mamma är god man för Anna Söderberg.

Åsa Emtelins syster Anna Söderberg har en intellektuell funktionsnedsättning som bland annat innebär stora kommunikationssvårigheter. Anna är 59 år, och har tidigare bott i en gruppbostad, men bor sedan många år i eget boende med personlig assistans. 

– För mig var det naturligt att jag en dag skulle kliva in som god man för Anna. Jag har alltid sett det komma. Det är nu åtta år sedan jag och min mamma tog beslutet att dela på uppgiften som god man för Anna. Innan dess hade vår mamma ensam haft det ansvaret. För oss känns det väldigt bra att vi kan förbereda ett generationsskifte genom att dela ansvaret en tid. Vi vill inte att någon okänd från kommunen eller något företag ska kliva in i den rollen i framtiden, säger Åsa. 

– Som god man för Anna är det en förutsättning att vi känner henne väl och att vi via hennes kroppsspråk och olika ljud, kan läsa av och tolka vad hon vill, inte minst vid större beslut som exempelvis val av daglig verksamhet. Kommunikationen med Anna är väldigt subtil och i vardagen handlar det mycket om att vi kan presentera olika förslag för Anna. Vi stöttar även assistenterna i deras förståelse och tolkning av Annas vilja, då vi är de personer som kan tolka Anna bäst. Tack vare att vi känt Anna i hela hennes liv är det lättare att fatta rätt beslut i olika frågor. Det är en trygghet för alla, säger Åsa.

Delar lika, men lite olika fokus 
– Vi delar lika i godmanskapet, men har lite olika fokus. Min mamma tar största ansvaret för ekonomin och jag för att sörja för person och bevaka hennes juridiska rättigheter. Jag är exempelvis med på olika möten med daglig verksamhet, och löser administrativa frågor som färdtjänst. Där är mamma mer bollplank, men vi delar alltid information och samråder om saker som vi gör i egenskap av god man för Anna. Vi hjälps helt enkelt åt att stötta Anna i hennes beslut, säger hon och fortsätter: 

– Eftersom vi är två som känner henne väl har vi lite olika perspektiv, som syster kanske jag har ett annat perspektiv än vår mamma och kan komma med lite andra idéer för hennes personliga utveckling, som att stötta henne i hennes fritidsaktiviteter. Vi gillar båda att åka funktionell skidåkning i Åre, och tidigare red vi båda, då även jag har ett hästintresse.  

Finns kunskap och stöd att få 
När Åsa blev god man för Anna tog hon också chansen att få mer kunskap om uppgiften från andra håll. Hon poängterar att kommunens handläggare varit bra och erbjudit stöd och förmedlat kunskap. Tack vare sitt arbete på organisationen JAG får hon även där bra stöd och råd vid behov. 

– Kliver man in som god man är det viktigt att komma ihåg att det finns bra stöd att få från olika håll; det kan vara organisationer för personer med funktionsnedsättning och inte minst Nka, där har jag själv fått bra information, poängterar Åsa.  

Viktigt att vara ett beslutsstöd 
Men den mest centrala uppgiften som god man är att fungera som ett beslutsstöd, menar Åsa. 

–Det viktigaste är att man finns där och stöttar i beslut, både i stort och smått. Det går igen i alla tre delarna man har i uppgiften som god man; bevaka rätt, förvalta egendom och sörja för person.  

För Åsa Emtelins del har beslutet att bli god man för Anna Söderberg bidragit till att relationen systrarna emellan blivit än starkare. 

– Jag känner att jag har en viktig roll i hennes liv. Det kan kännas både överväldigande och väldigt meningsfullt. Jag har hela tiden valt att vara Annas syster, inte att assistera henne, men jag är en del av ett tryggt skyddsnät kring henne. 

Text: Agneta Berghamre Heins