Barn till frihetsberövade i fokus

En nysläppt rapport där barn till frihetsberövade får göra sina röster hörda. Ett nytt digitalt samtalsstöd riktat till så väl dessa barn och deras familjer som professionella. Det är två saker på agendan när Nka den 1 december håller webbinariet "Hur är det att vara barn och anhörig till någon som är misstänkt för eller dömd för brott?".

Föreläsarna kommer från Räddningsmissionens verksamhet Solrosen (se faktaruta), Erikshjälpen och Bufff. Dessa barnrättsorganisationer har de senaste åren intensifierat sitt samarbete för att tillsammans stärka stödet och förbättra situationen för barn och unga som är anhöriga till frihetsberövade familjemedlemmar.

- Kriminalvården uppskattar att cirka 30 000 barn i Sverige har en förälder i fängelse eller i frivård. De löper större risk än andra barn att drabbas av psykisk ohälsa, utanförskap och hamna i egen kriminalitet, säger Ann-Sophie Palmér, sakkunnig och projektledare vid Solrosen.

Förebyggande åtgärder

Ann-Sophie Palmér

Ann-Sophie Palmér

Förebyggande åtgärder - som en nationell strategi, ökad samverkan mellan olika myndigheter och civilsamhället, kunskapsstöd och handledning av anställda inom kommun och skola - skulle kunna öka dessa barns mående och möjligheter i livet och kanske även vara en förebyggande åtgärd bland många andra för att minska gängkriminaliteten, menar Ann-Sophie Palmér.

- Men de här barnen är väldigt osynliga i debatten. Och det finns inget jämlikt stöd idag i Sverige och därför skulle det behövs en nationell strategi. Det ska inte bero på vilken kommun man bor i vilket stöd man får, säger Ann-Sophie Palmér.

Bättre myndighetssamverkan

De tre organisationerna har bland annat uppvaktat politiker och myndigheter vilket verkar ha gett resultat. Socialstyrelsen fick 2018 i uppdrag att kartlägga vilka insatser som gjordes för barn med frihetsberövade föräldrar och bedöma om insatserna motsvarade barnens behov. I slutrapport konstaterar Socialstyrelsen att det framför allt är idéburna organisationer som jobbar med målgruppen och att samverkan mellan olika myndigheter och civilsamhället måste förbättras.

- I år nämns vår målgrupp för första gången i regeringens direktiv till Socialstyrelsen. Det är otroligt glädjande för oss som jobbat med det här i många år. Även om vi fortfarande ser stora brister är vi försiktigt hoppfulla inför framtiden, säger Ann-Sophie Palmér och fortsätter:

- Det finns en poäng med att arbetet med barn till frihetsberövade ligger i den idéburna sektorn, utifrån att målgruppen kan bära på dåliga erfarenheter av sina kontakter med samhället. Men en kunskapshöjning om målgruppen behöver ändå göras inom myndigheter och kommuner och där vill vi vara med och hjälpa till med vår långa erfarenhet, säger Ann-Sophie Palmér.

Gemensam rapport

Samverkan mellan de tre organisationerna har också resulterat i att man i höst släppte den gemensamma rapporten "Man måste få veta", som bygger på intervjuer med barn till frihetsberövade (se faktaruta).

– Det är viktigt att först och främst beakta barnets bästa. Barns behov är individuella, och det finns de barn som behöver skyddas från den frihetsberövade. Men forskning visar ändå att tidig information och kontakt är en skyddsfaktor för barnet, säger Ida Storm Mukwana, sakkunnig på Erikshjälpen och projektledare för rapporten i ett pressmeddelande.

Lista av angelägna åtgärder

Att behålla kontakten med familjen visar sig också vara en motivator för att den frihetsberövade inte ska återfalla i brott, enlig rapporten. En lista presenteras över angelägna insatser (se faktaruta) - till exempel att införa nationella riktlinjer, förse barnen med den information de har rätt till och ge dem möjlighet att upprätthålla en personlig kontakt med den frihetsberövade.

Nytt digitalt samtalsstöd

Förutom rapporten kommer även ett nyligen släppt digitalt samtalsstöd "Inte mitt fel" att presenteras under webbinariet. Bakom samtalsstödet står Solrosen och verksamheten Kumulus som tillhör Umeå Stadsmission.

- Det är jättenytt och riktar sig till barn och unga, familjer och professionella. Vi vänder oss till exempel till lärare och skolkuratorer eller andra professionella som har frågor och behöver vägledning och handledning i hur man ska prata med barn till frihetsberövade. Anhörigkonsulenter möter ju också familjer där någon är frihetsberövad, säger Ann-Sophie Palmér.

Med hjälp av "Inte mitt fel" kan en del av det ojämlikt fördelade stödet i landet kompenseras, är tanken.

- Vi är glada att vi kan berätta om det digitala stödet när vi möter barn och pedagoger på orter där det inte finns något stöd att tillgå. Det kan inte ersätta en samtalskontakt men det är ett komplement, framhåller Ann-Sophie Palmér.

Text: Erik Skogh

Mer info om Nka:s webbinarium och anmälan: https://bit.ly/3oYzKrr

Mer info om det digitala samtalsstödet stödet "Inte mitt fel": https://raddningsmissionen.se/inte-mitt-fel

Läs Socialstyrelsens slutrapport "Barn med frihetsberövade föräldrar - Kartläggning och analys": https://bit.ly/3E1FEOA

Fakta/Rapporten Man måste få veta

Rapporten bygger på intervjuer med barn och unga som har en förälder eller ett syskon som är eller har varit frihetsberövad. Intervjuerna är utförda av utbildad personal som arbetar riktat mot dessa barn, unga och deras familjer, inom organisationen Bufff samt verksamheterna som arbetar enligt Solrosmodellen (Solrosen i Göteborg och Borås, Kumulus i Umeå och Skellefteå samt Vårsol Samtalscenter i Jönköping). Verksamheterna har gemensamt intervjuat över 50 barn, flickor och pojkar, mellan 4 och 17 år, på olika orter i Sverige. Dessutom har även en handfull unga vuxna, mellan 18 och 25 år, intervjuats. Rapporten rekommenderar följande insatser:

Tillgodose barns rätt till information genom att:

  • Se över befintlig lagstiftning och tillämpningen av lagar. Rättsvårdande myndigheter behöver få mandat att ge information till barn samt möjliggöra att barn kan komma till tals i alla processer som rör dem.
  • Säkerställ att rättsvårdande myndigheter ger tydlig och barnanpassad information genom hela rättsprocessen.

Garantera målgruppsspecifikt stöd för alla barn med en frihetsberövad
familjemedlem genom att:

  • Inför nationella riktlinjer. Det ska inte vara avgörande var i landet barnet bor. Med nationella riktlinjer blir stödet bättre och mer jämlikt.
  • Tydliggör kommunernas ansvar för målgruppen. Det specifika stödet kan inte som i dag vila primärt på civilsamhället.
  • Öka samverkan mellan myndigheter samt mellan myndigheter och civilsamhälle.

Möjliggör för barn att upprätthålla personlig relation till frihetsberövad
familjemedlem genom att:

  • Tillämpa närhetsprincipen. Kriminalvården ska vid placering av frihetsberövad familjemedlem prioritera barnets rätt till fysisk kontakt.
  • Erbjuda ekonomiskt stöd vid resor. Socialtjänsten ska leva upp till sin skyldighet att medverka till att barn kan bibehålla fysisk kontakt med en frihetsberöva familjemedlem som är placerad på annan ort.
  • Möjliggöra kontakt på barnets villkor. Samtliga enheter inom kriminalvården ska erbjuda barnvänliga besöksutrymmen och övernattningslägenheter. I de fall det är möjligt ska barn erbjudas möjligheten att själva ringa till den frihetsberövade familjemedlemmen. Möjligheten till kontakt via videolänk ska kvarstå som ett komplement till fysiska besök.

Ta del av hela rapporten "Man måste få veta": https://bit.ly/3p4E7kv

Fakta/Räddningsmissionen och Solrosen

Räddningsmissionen är en idéburen organisation som bedriver socialt arbete på kristen grund. Räddningsmissionen möter många människor i utsatthet, däribland även barn i alla åldrar. Verksamheten Solrosen är en del av Räddningsmissionen och arbetar sedan mer än 20 år tillbaka med att ge stöd till och förbättra situationen för barn och unga med en frihetsberövad anhörig. Solrosens två mottagningar ligger i Göteborg och Borås och erbjuder individuella samtal och gruppsamtal och stöd under hela frihetsberövandet och även efter frigivningen. Verksamheten har också förlagd tid inom kriminalvården, där man exempelvis pratar om föräldraskap med den frihetsberövade. Insatserna sker i samarbete med kriminalvården som även finansierar det uppsökande arbetet på häkten och anstalter.

Senast uppdaterad 2021-11-29 av Josefine Göransson, ansvarig utgivare Lennart Magnusson