Ansvar för storebror

ansvar för storebror.mp3

Som människor är Joel och jag olika. Han gillar att leda, medan jag följer. Han behöver planera, jag föredrar spontanitet. Han lever i framtiden och jag tänker ofta på det förflutna.

Men hur är det då? Ja, att vara Joels lillasyster? Den frågan har jag fått hela livet. Jag var inte särskilt gammal när jag förstod att den som frågade inte menade hur det är att vara personen Joels lillasyster utan cp-skadade Joels lillasyster. Så även om jag vet att den som frågar vill ha ett svar utifrån någon slags offerroll så har jag alltid valt att kort svara: "Det är bra! Han kan bli en diva ibland när han alltid ska välja vilken musik vi ska lyssna på. Men jag brukar få välja film, så det är lugnt".

Men så klart att det inte alltid är lätt. Även om jag försöker blunda för det så går det inte att undgå att min familj inte är som andra. Kommer aldrig att bli det. Jobbigast är nog att jag aldrig varit prioriterad. Det är inget frivilligt val som någon i familjen har gjort, det bara måste vara så och det förstår jag.

Jag föddes till världen som lillasyster fast med en storasysters ansvar. Jag tror att jag kom till den här världen med ett viktigt ansvar. Något som inte alla skulle klara av men som jag är övertygad om att jag kommer att klara.

/Miriam Ennefors, 18 år, Joels lillasyster
(Utdrag ur boken Du får väl säga som det är, Christina Renlund, red)