Viktor vågar fråga

Viktor vågar fråga.mp3

Martins lillebror är sjuk och kommer snart att dö. Men ingen pratar om det hemska. Martin är ensam med sorgen. Men det finns en kompis, Viktor, som vågar.

"Hur är det egentligen, frågar Viktor. Med din brorsa alltså.
– Bra, säger Martin.
Viktor kastar några stenar i vattnet.
– Alltså på riktigt. Han är rätt sjuk va? En i mitt bandylag har en lillasyrra som går i din brorsas klass. Hon säger att din brorsa jämt är borta från skolan.
– Det ska hon skita i. Andreas är visst i skolan.
Viktor tystnar. Han är rätt modig ändå. Det är inte många som skulle våga fråga Martin om Det.

Han gillar Viktor. Inte för att han är särskilt smart, men för att han vågar fråga hur det är på riktigt. För att han inte gör som alla andra och låtsas att Det inte finns. Som om Det skulle försvinna om man inte snackade om det.

– När jag och Andreas var små brukade vi gå hit på våren när det blåste. Vi hoppade på flaken närmast stranden så det knakade. Alldeles innan islossningen.
– Mm.
– Det är kanske fyra månader kvar.
Nu är det december. En, två, tre, fyra.
– April då, säger Viktor.

Martin böjer sig ner och plockar upp en stor sten. Han väger den i handen innan han slungar iväg den. Den slår ner i isen som en kanonkula.
– April måste vara en för jävlig månad att dö i, säger han.
Det är ju då allting börjar."

(Utdrag ur boken: Mellan vinter och himmel av Elin Bengtsson, utgiven 2013 av Natur & Kultur)