Sorgen är inte farlig
När jag var 11 år fick jag tvillingsystrar. De heter Liv och Nadja och är idag 30 år. De föddes sju veckor för tidigt och under förlossningen drabbades Nadja av syrebrist. Idag är Nadja blind, hon kan inte prata och inte utföra några medvetna rörelser. Hon bor 80 mil bort från oss andra. Hon är väldigt älskad och ofta besökt.
Barn gör som föräldrar gör. Och mina föräldrar ville inte visa sin sorg och sin förtvivlan för oss. Det var gott tänkt, för vad skulle vi med den till? Jo, det vet jag nu. Hade jag sett dem gråta hade min värld skakat till. En stund. Men jag hade också fått se dem torka tårarna. Ta ett djupt andetag, plocka ur diskmaskinen och sätta på kaffe. Skratta åt Livs sneda leende och pussa Nadjas bulliga kind. Visa att sorgen kan finnas vid sidan om. Att den inte är farlig.
Det tog mig 20 år att förstå att det är okej att vara ledsen över det som hänt. Att tårarna kanske till och med har ett egenvärde. Nadja kommer aldrig att bli frisk. Men vi som finns runt omkring henne måste få sörja och älska.
/Siri, 42 år, syster till Nadja och Liv
(Utdrag ur boken Du får väl säga som det är av Siri Ambjörnsson, Christina Renlund, red)
Senast uppdaterad 2022-02-10 av EmelieS, ansvarig utgivare Lennart Magnusson