Våga fråga

våga fråga.mp3

Jag känner att man kanske frågar för mycket. Vad händer nu? Har ni varit hos doktorn. Vad sa dom? Man är så rädd för att trampa dom, föräldrarna, på tårna på något sätt. Rädd att man blir för tjatig.

Greta har blivit opererad flera gånger. Och varje gång är jag förstås orolig och vill veta också. Men hur ska jag göra? Jag lever ensam och har ingen att dryfta detta med. Jag kanske frågar för mycket, för dom har ju aldrig tid. Om jag frågar så säger dom inte så mycket utan istället säger dom att just nu är det så mycket med saker och ting. Vi måste göra det och det och det. Men hur ska man få reda på saker och ting om jag inte frågar? Man måste ju få veta liksom. Hur ska man göra tänkte jag. Det var jättejobbigt i början.

Men sen fick jag rådet från en som var morfar till ett barn med handikapp och visste vad det handlade om att gå rak på sak med min dotter. Så då tog jag tag i det och frågade min dotter rakt ut. Tycker du att jag frågar för mycket? Eller är det okey om jag frågar? Och så berättade jag också varför jag frågar – att jag förstås är orolig men också för att jag vill förstå för att också kunna hjälpa till och vara stöd.

Ja det blev riktigt bra. Så nu kan vi vara mer öppna och prata mer direkt med varandra.

/Nora, 68 år, mormor till Greta