Hos läkaren tillsammans

Hos läkaren tillsammans.mp3

Mina föräldrar och svärföräldrar har alla ryckt in under åren för att hjälpa oss när assistenterna fattats eller Agnes sjukhusvistelser vänt upp och ned på tillvaron. På så sätt har de fått en ovanligt nära relation till sina barnbarn.

Men de har också fått en ovanligt nära relation till oss. Vi delar något väldigt starkt. Kärleken till Agnes och hennes syskon. Men också tankar och känslor över hur vårt liv blev.

Jag önskar att vi hade vågat prata mer med varandra om det jobbiga och svåra där i början. Men det kändes omöjligt. Kanske för att föräldrar instinktivt vill skydda sina barn från smärta. Och för att barn vill skydda sina föräldrar.

Medan vi fick hjälp att komma vidare genom att träffa psykologer och andra föräldrar i liknande situation var det ingen som fångade upp Agnes mor- och farföräldrar. Vi upplevde ofta att de inte förstod eller inte orkade ta in allvaret i situationen. Därför bjöd vi med dem på Agnes läkarbesök. När de sedan fick samma referensram som vi föräldrar blev det lättare att prata – om allt.

Och ju mer vi pratat, ju mer har de mörka molnen skingrats, och kärleken till Agnes har tagit överhanden. Och precis som vi mår bra när hon mår bra, tänker jag att de mår bra när vi mår bra.

/Anna Pella, mamma till Agnes och författare till boken När du ler stannar tiden (Libris 2017)