Att bli anhörig eller närstående förändrar äldres parrelation

Frida Andréasson fick genomföra sin disputation digitalt. Foto: Liselott Årestedt

Frida Andréasson fick genomföra sin disputation digitalt. Foto: Liselott Årestedt

Den 29 januari 2021 försvarade Frida Andréasson, doktorand vid Linnéuniversitetet och även knuten till Nka, sin avhandling. Titeln lyder: "Doing informal care. Identity, couplehood, social health and information and communication technologies in older people's everyday lives". 

– Ditt engagemang lyser igenom avhandlingen och det är verkligen roligt att se, framhöll opponenten Anna Dunér, professor vid Göteborgs universitet, när hon efter två timmar rundade av den digitala disputationen.

Engagemanget för anhöriga, omsorg och socialt arbete har Frida Andréasson haft med sig sedan barndomen.

– Det intresset har funnits där så länge jag kan minnas, åtminstone sedan jag var elva år och min familj blev familjehem åt en liten kille som blev min lillebror. På gymnasiet skrev jag mitt examensarbete om fosterbarn och identitetsutveckling, säger Frida Andréasson.

Mormor blev sjuk

En milstolpe för engagemanget var även när hennes mormor blev sjuk och morfadern tog hand om henne i hemmet.

– Jag gick i nionde klass och när jag skulle göra praktik passade jag på att välja en praktikplats som låg nära deras hem och bodde hos dem i en vecka. Det var både fint och jobbigt att se morfar och mormor i den situationen och det gjorde något med mig.

När båda hade gått bort saknade Frida Andréasson deras närvaro och sökte jobb inom äldreomsorgen som vårdbiträde inom hemtjänsten och på ett särskilt boende. Efter universitetet arbetade hon som biståndshandläggare inom kommunen.

– I mitt arbete träffade jag bland annat äldre personer och deras anhöriga och intresset för anhörigomsorg väcktes.

En utmanande situation

Hon mötte många varianter av hur anhöriga och närstående hanterar en situation när den ena blir i behov av omsorg och vård. Frida Andréasson intresserade sig särskilt för när den som var i behov av stöd och hjälp ville bo hemma men den anhöriga inte orkade längre. En utmanande situation.

– Jag kände många gånger en maktlöshet och att det fanns ett för begränsat stöd att erbjuda, berättar Frida Andréasson.

När hon sedan blev anställd på Nka var det som om en rullgardin drogs upp för hennes anhörigperspektiv.

– Jag såg saker som jag inte sett tidigare och fick ytterligare förståelse för anhöriga, närstående och deras sits. Men också för anhörigfrågan i ett nationellt och internationellt perspektiv.

Cirka 70-80 personer följde disputationen på distans. Foto: Liselott Årestedt

Cirka 70-80 personer följde disputationen på distans. Foto: Liselott Årestedt

Avhandlingens övergripande fokus

Insikterna ledde henne fram till avhandlingens övergripande fokus – att analysera hur informell omsorg kan förstås i relation till anhörigas och närståendes identitetsskapande, deras sätt att se på och förstå sin parrelation och vilken betydelse den informella omsorgssituationen har för deras sociala hälsa.

– Resultaten visar att relationen mellan makar på olika sätt och i olika utsträckning förändras när man går ifrån att vara make eller maka till att bli anhörig eller närstående, säger Frida Andréasson.

Med anhörig menas här en person (familj, vän, granne eller annan) som ger regelbunden hjälp, stöd och/eller vård till en närstående som är långvarigt sjuk, är äldre eller som har funktionsnedsättning. Med närstående menas den som är i behov av hjälp, stöd och/eller vård.

Maktbalansen förändras

Avhandlingen visar hur nya uppgifter såsom administrativa sysslor och medicinsk vård, omsorg, ekonomiskt ansvar med mera omförhandlas när en part blev sjuk och i behov av stöd, hjälp och/eller vård. Även om dessa förändringar i huvudsak förstods som en naturlig del av åldrandet, äktenskapet och familjelivet resulterade det inte desto mindre i förändringar i maktbalansen mellan anhörig och närstående.

– Detta uttrycktes och diskuterades av de anhöriga och närstående i termer av en mer professionaliserad relation, vilken sammankopplades med upplevelser av bristande autonomi i vardagen, ensamhet och social isolering, säger Frida Andréasson.

Få stöd att få

Avhandlingen pekar bland annat på vikten av att det stöd som finns tar hänsyn till, inte bara närståendes och anhörigas individuella behov, utan även deras förståelse av sin relation och relationen till andra. Få, om några, stöd inom äldreomsorgen är inriktade på att stödja anhörigas och närståendes identitet, deras parrelation, sociala liv och relationen till övrig familj och vänner.

– Deras sätt att se på sig själva förändrades när de blev anhöriga. Deras förmågor, kunskaper och behov, och generellt hela deras livssituation, tenderade nu att filtreras genom deras närståendes behov och hälsosituation.

Hoppas kunna göra skillnad

Frida Andréasson vid sin disputation. Foto: Liselott Årestedt

Frida Andréasson hoppas att hennes avhandling ska kunna göra skillnad.

– Om mina resultat tas på allvar och diskuteras inom den offentliga vården och omsorgen, eller kanske till och med på politisk nivå, så kan stödet till anhöriga och deras äldre närstående på sikt komma att utvecklas utifrån det som belyses i avhandlingen.

Frida Andréassons engagemang tar inte slut i och med avhandlingen. Hon har precis påbörjat en post doc-tjänst vid Linköpings universitet och inom ramen för den tjänsten ska hon, tillsammans med forskarkollegor, forska vidare på ett stödprogram för anhöriga till personer med hjärtsvikt som hon varit med att utveckla. Stödprogrammet ligger idag på en plattform som heter "Stöd och behandling" och ingår i 1177.

Speciellt att disputera digitalt

Att disputera digitalt var lite speciellt men erbjuder både för- och nackdelar.

– På ett sätt blir disputationen mer tillgänglig när den genomförs digitalt. Exempelvis sparar man in på restid och kostnader. Men sen är tekniken vansklig. Alla är inte vana vid tekniken och det kan bli ett hinder. Sen kunde jag tyvärr inte se alla som deltog och det tycker jag var synd, säger Frida Andréasson.

Ungefär 70–80 personer följde disputationen.

– När familj, vänner, kollegor, handledare ploppade upp på skärmen efter betygsnämndens positiva besked var det fantastiskt och överväldigande. De som ville kunde säga något och jag såg och hörde de flesta. Det var fint, sammanfattar Frida Andréasson.

Text: Erik Skogh

Här kan du ladda ner avhandlingen

Senast uppdaterad 2021-02-09 av Josefine Göransson, ansvarig utgivare Lennart Magnusson