Pandemins konsekvenser för personer med LSS-insatser och deras anhöriga

Genrefoto: Pexels

Genrefoto: Pexels

En rapport från Socialstyrelsen visar att covid-19-pandemin har påverkat personer som har insatser enligt LSS (Lagen om stöd och service) i stor utsträckning. Inställda aktiviteter har lett till ökad isolering och psykisk ohälsa för personer med funktionsnedsättning. Rapporten visar också att även anhöriga har drabbats hårt. 

Rapporten baseras på en kartläggning och analys av hur pandemin har påverkat möjligheterna för personer med funktionsnedsättningar att få tillgång till och delta i daglig verksamhet och andra kommunala insatser enligt LSS. I rapporten konstaterar Socialstyrelsen att en stor del av landets kommuner har gjort förändringar i sina verksamheter till följd av pandemin. En del kommuner ställde in vissa insatser, medan andra minskade insatsernas omfattning.

– Många brukare hade redan före pandemin begränsade sociala kontakter och nedstängningen har ökat isoleringen ytterligare. Vissa boenden har till exempel haft stängt för besökare samt begränsat tillgången till gemensamhetsutrymmen. Isoleringen har även ökat för personer med personlig assistans, säger Karin Flyckt, samordnare av funktionshinderfrågor på Socialstyrelsen, i ett pressmeddelande.

Även om vissa aktiviteter skett utomhus eller digitalt har det inte vägt upp de negativa konsekvenserna. Den ökade isoleringen har i stället lett till ökad psykisk ohälsa bland personer med funktionsnedsättningar.

Samtidigt konstaterar Socialstyrelsen att det också finns vissa positiva effekter av anpassningarna som gjorts under pandemin. Bland annat har den digitala kompetensen hos brukare och personal ökat, det har blivit bättre hygienrutiner inom personlig assistans och vissa personer har mått bra av att den dagliga verksamheten skett på distans.

Konsekvenser för anhöriga

Socialstyrelsen skriver i rapporten att även många anhöriga till personer med insatser enligt LSS har påverkats av pandemin. Anhöriga har i många fall fått kompensera för daglig verksamhet som ställts in och till viss del ersatt stödet från LSS-insatser för att minska antalet kontakter och därmed risken för smitta. Anhöriga har också fått kliva in när personliga assistenter inte har kunnat arbeta på grund av symptom.

Det ökade informella omsorgsansvaret kan ha lett till negativa konsekvenser för de anhörigas hälsa och ekonomi. En del anhöriga har haft svårt att kombinera förvärvsarbete eller studier med omsorgsgivandet. Både barn och vuxna har också upplevt svårigheter med att kunna koncentrera sig när studier och arbete behövt skötas på distans från hemmet när detta delas med andra familjemedlemmar, personal eller vårdutrustning.

Under pandemin har dessutom många anhöriga inte haft tillgång till det stöd och den avlösning som man kan behöva från vänner och annan familj. Stödinsatserna till anhöriga, exempelvis anhöriggrupper, stödsamtal och utbildningar, har dessutom minskat under pandemin.

Socialstyrelsens slutsatser

Ur ett smittspridningsperspektiv kan det ha varit befogat att exempelvis stänga dagliga verksamheter, menar Socialstyrelsen. Men det behövs riskbedömningar för att begränsa konsekvenserna för de som berörs. I rapporten skriver Socialstyrelsen att myndigheten därför ser det som viktigt att fler kommuner tar fram kontinuitetsplaner och att man i ännu högre utsträckning gör uppföljningar på individnivå om förändringar vid kriser blir långvariga.

Socialstyrelsen anser också att det är viktigt att personer med insatser enligt LSS får stöd att hantera eventuell försämrad hälsa till följd av pandemin och att anhörigperspektivet i högre utsträckning inkluderas i verksamheters riskbedömningar. Socialstyrelsen ser också att det är viktigt att följa pandemins konsekvenser över tid för anhöriga till personer med funktionsnedsättning.

Läs rapporten "Covid-19:s konsekvenser för personer med insatser enligt LSS"

Senast uppdaterad 2021-08-20 av Josefine Göransson, ansvarig utgivare Lennart Magnusson