ISPS 18:e internationella konferens

En rapport från The International Society for Psychological and Social Approaches to Psychosis (ISPS) 18:e internationella konferens i Warszawa i augusti 2013. Rapporten är skriven av Mats Ewertzon, lektor vid Ersta Sköndal högskola samt möjliggörare och forskare vid Nationellt kompetenscentrums anhöriga, Nka.

Jag hade förmånen att tillsammans med andra svenska forskare medverka vid ett symposium i ISPS1 18:e internationella konferens i Warszawa den 22 – 25 augusti 2013. Temat vid konferensen var The psychological therapies for psychosis. En rad personer från olika delar av världen deltog med många intressanta inslag inom områdena personliga berättelser vid återhämtning, trauma och psykos, konstterapi, tidig intervention, psykosens mening, förhållandet mellan hälsa och sjukdom samt familjens erfarenheter vid psykos.

Jag vill med denna artikel återge några av de föredrag och workshops jag deltog vid. I och med mitt särskilda intresse för familjeperspektiv så valde jag främst att delta i aktiviteter med den inriktningen, vilket var väl representerat vid konferensen.

En huvudföredraghållare var psykologen Arnhild Lauveng från Kongsvingers psykiatriska center i Norge, Can´t you hear what I´m saying? – Symptoms as the language of overwhelming emotions. Arnhild har 10 års erfarenhet av att ha vårdats inom slutenpsykiatrisk vård, vilket hon beskrivit i två böcker som också översatts till svenska (2, 3). Arnhild beskrev på ett mycket fängslande sätt sin livsresa, från det att hennes far avled när hon var fem år till det att hon som 17 åring började få psykotiska symtom och sin återhämtning. Under hennes vårdtid ställdes sällan frågan varför dessa psykotiska symtom uppstod.

Arnhilds budskap var att symtom också kan ses som symtom på ett liv, där upplevelser, emotioner och tankar är så överväldigande eller förbjudna att de inte kan uttryckas i enkla ord. Hon förmedlade att alltid visa respekt och inge hopp till den drabbade personen, ett hopp som alltid finns även för den svårast sjuka.

En annan huvudföredragshållare var psykiatern och familjeterapeuten Werner Schütze från Berlin, Open dialogue in the treamten of pychosis. Han beskrev sina erfarenheter av modellen "Öppen dialog" vid en psykiatrisk verksamhet i Berlin. Ett arbetssätt utvecklat av Tom Andersen och Jaakko Seikkula (4) och som i många år tillämpats i Tornio, norra Finland. Modellen beskrevs som en reflekterande process och ett förhållningssätt eller metod i att inte veta, att förstå livet är något mycket dialogiskt och där det är viktigt att varje röst får göra sig hörd. Det är i en integrering av olika perspektiv, den drabbade personen, dennes anhöriga och personal, som den öppna dialogen skapas - att komma tillsammans.

Werner menade att förutsättning i dialogen är att varje röst får göra sig hörd, att det finns tolerans för osäkerhet, att var och en ses som experter på sina erfarenheter, att det finns en vilja till förståelse, att man söker finna olika möjligheter och att man är närvarande i det som sägs. Då samtalen genomfördes i hemmet så var det alltid med öppna dörrar, så alla hade möjlighet att ta del av vad som sades.

Majda Grah, Sveti Ivan psykiatriska sjukhus i Zagreb, hade ett föredrag med titeln Psychotherapeutic working with the family – an indispensable part of early intervention n psychotic disorders. Fördraget baserades på fallbeskrivningar där hon presenterade en modell där både psykterapeutisk och psykopedagogisk intervention används i arbete med familjen vid tidig behandling vid psykos. Hon menade att inkludera familjen i den terapeutiska processen leder till en förändrad attityd gentemot den drabbade familjemedlemmen, med acceptans och förståelse, och med en bättre möjlighet att upptäcka tidiga symtom och möjlighet att i tid förebygga återfall.

Vid symposiet deltog också Hanne-Grethe Lyse, Psykiatri öst Själland i Danmark, med föredraget Barriers and successes in implementing psychoeducational family work for patients with first episode psychosis (OPUS) in Region of Denmark. Vid hennes verksamhet bedrivs psykopedagogiskt familjearbete vid vård av förstagångssökande personer med psykos; ett första familjemöte, därefter tre inledande möten och därefter systematiskt familjearbete under ett år, med fler familjer samtidigt eller med enskilda familjer. Erfarenheter var att engagera familjen i initialfas hade varit lyckad, men systematiskt familjearbete under längre tid krävdes för mycket resurser. Hinder som identifierats relaterades till patienten, dennes familj, personal och organisationen.

Jag medverkade i ett symposium med titeln Catching the voices of patients and families. Förutom mig deltog psykolog Marit Wallsen från Psykiatriska kliniken vid Mälardalens sjukhus i Eskilstuna och psykiater Maria Sundvall från Transkulturellt centrum vid Norra Stockholms psykiatri. Mitt bidrag hade titeln Family members´experiences of the healthcare professionals approach and feeling of alienation. Jag presenterade forskning som genomförts vid olika platser i Sverige bland familjemedlemmar till personer med psykossjukdom (5).

Jag har sökt svar på frågor om bemötandets betydelse och eventuell känsla av utanförskap gentemot psykiatrisk vård. Studierna visade att bemötande från vårdpersonal som kännetecknades av öppenhet, bekräftelse och vilja till samverkan var av stor betydelse. Deltagarna i studierna kände i stor omfattning ett utanförskap gentemot vården. Det framkom också ett visst samband mellan hur de upplevt bemötandet från vårdpersonalen och känslan av utanförskap.

Margit Wallstens bidrag till symposiet hade titeln Embracing the experiences of patients and families. Margit har genomfört semistrukturerade intervjuer bland patienter och deras familjemedlemmar vid enhet med integrerad psykosvård. Något som var påtagligt i förhållande till mina studier var att familjemedlemmarna i denna studie i betydligt högre omfattning upplevt ett positivt bemötande från vårdpersonalen och att de inte känt utanförskap gentemot vården. Ett resultat som indikerar att då vården utformas så att hela familjen blir sedd har en positiv inverkan på deras upplevelse av personalens bemötande och att inte känna utanförskap.

Maria Sundvalls bidrag till symposiet hade titeln Exploring the perspective of patients and families with migrant background. The cultural formulation interview as tool. Maria har i sin forskning fokuserat på kulturella aspekter inom psykiatrisk vård. Hon presenterade frågeställningar vid vård av personer med invandrarbakgrund; hur upplevs och tolkas problemen, hur uttrycks problemen, vilka uppfattningar finns om problemen, hur hanteras problemen, söker man hjälp, vilka förväntningar finns på behandling, hur upplevs mötet med vården och involvering av familjen.

Maria presenterade också en intervju som föreslås i DSM-5 som ett verktyg för bedömning och förståelse, Cultural Formulation Interview. En intervju som omfattar olika kulturella aspekter såsom definition av problem, uppfattning om orsak, innehåll och stöd, faktorer som påverkar om vård söks. Erfarenheter finns av att använda instrumentet i olika sammanhang exempelvis som stöd till förståelse och stimulera till dialog med familjen.

Avslutningsvis delades 2013 års Barbro Sandins utmärkelse ut vid konferensen. Den tilldelades Amra Dautovic vid My time CIC (6) psykiska hälsoinstitut i Birmingham. My time CIC tillhandahåller professionell rådgivning och stöd till personer med psykisk ohälsa och deras familjer. Verksamheten har ett integrerat familjecentrerat perspektiv och där man ser till familjens kulturella bakgrund. Den förändring det innebär för familjen då en familjemedlem insjuknar i psykos beskrevs av Amra metaforiskt som att "vara rik och bli fattig", där många frågor uppstår om hur man skall hantera situationen.

Detta är några aktiviteter från konferensen jag ville delge i denna artikel, det var dock många andra intressanta fördrag som jag av utrymmesskäl tyvärr inte har möjlighet att omnämna. Det var en mycket givande konferens som väckte många tankar. Exempelvis Arnhild Lauvengs föredrag där betydelsen av ett personcentrerat perspektiv i mötet med människor inom hälso- och sjukvård tydligt beskrevs, att se till människan bakom sjukdom och symtom. Werner Schützes föredrag beskrev betydelsen av ett familjecentrerat perspektiv och däri beakta var och ens livsvärld i mötet, hur erfar var och en situationen.

Även Margit Wallsten och Hanne-Grethe Lyses föredrag väckte tankar om organisationens betydelse för möjligheten att bedriva vård i överenstämmelse med berörda personers behov och önskemål. Maria Sundvall och Amra Dautovics föredrag väckte också tankar om vikten av att beakta personers kulturella bakgrund. Gemensamt för många föredrag jag tog del av beaktade betydelsen av ett familjecentrerat perspektiv, där både den drabbade personen och dennes familj inkluderades.

En kommande internationell konferens anordnas av ISPS i New York 2015: From DNA to Neighborhood: Relationship and Experience in Psychosis - An International Dialogue (7).

1. Information om ISPS: http://www.isps.org/.
2. Arnhild Lauveng (2009). I morgon var jag alltid ett lejon. Stockholm: Sivart
3. Arnhild Lauveng (2010) Onyttig som en ros. Stockholm: Sivart
4. Seikkula, J., & Trimble, D. (2005). Healing Elements of Therapeutic Conversation: Dialogue as an Embodiment of Love. Family Process, 44 (4), 461-475.
5. Ewertzon, M. (2012). Familjemedlem till person med psykossjukdom: bemötande och utanförskap i psykiatrisk vård. (doktorsavhandling). Örebro: Örebro Universitet.
6. Information om My time CIC: http://www.mytime.org.uk/
7. Information om ISPS internationella konferens i New York 2015: www.isps2015nyc.org.

Senast uppdaterad 2014-06-26 av Barbro Falk, ansvarig utgivare Lennart Magnusson