Uppföljning av insatser ska ge anhöriga bättre stöd

Vid mötet i Kalmar deltog från vänster Kerstin Kock, Annica Larsson-Skoglund, Nka, Pia Johnson, Lund, Laila Eriksson, Vansbro, Kristina Fält, Lund, Johan Glad, Socialstyrelsen, Maria Sibbesson, Ronneby, Madeleine Sjöstrand, Sävsjö, Ann-Charlotta Lagerqvist, Sävsjö, Siv Bergström, Enköping, Lotta Ryberg, Ronneby, Agneta Gustafsson, Borås, Ingela Furenbäck, Nka, och Mikael Nylander, Danderyd.

Vilka former av anhörigstöd erbjuder kommunerna? Och hur upplever de anhöriga nyttan av dessa? Dessa frågor var i fokus när anhörigkonsulenter från sju kommuner nyligen samlas i Kalmar för att diskutera anhörigstöd inom ramen för det pågående ISU-projektet.

ISU står för "Implementering systematisk uppföljning". Syftet med ISU-projektet är att öka kunskapen om anhörigas behov av stöd och hur stöd till anhöriga fungerar. Projektet, som startade i september förra året, drivs av Nationellt kompetenscentrum anhöriga, Nka,
–Vi har träffats via videokonferens flera gånger, men det är väldigt roligt att få mötas i verkliga livet också, tycker Pia Johnson från Lunds kommun.

Efterlyser mer statistik

Sedan tio år tillbaka är Sveriges kommuner skyldiga att erbjuda stöd till anhöriga som vårdare eller stödjer en närstående. I de allra flesta kommuner finns idag anhörigkonsulenter eller motsvarande. Stödet ser dock olika ut i olika kommuner, och det skiljer sig även åt inom kommunerna.

–Dessutom saknas det ofta utvärderingar. Därför stödjer nu Nka intresserade kommuner att implementera systematisk uppföljning inom området. Genom att kontinuerligt följa upp sina insatser kan kommunen kartlägga om målgruppen dels får ett tillfredställande stöd, dels utveckla stöden, berättar projektledare Ingela Furenbäck från Nka, som deltog vid mötet tillsammans med Johan Glad, utredare på Socialstyrelsen, och Lennart Magnusson, verksamhetschef vid Nka.

Beprövad metod stöder arbetet

Som stöd för implementeringen av systematisk uppföljning i ISU-projektet används Nka:s metod "Blandade lärande nätverk". Den bygger på att en blandad grupp personer i en kommun (anhöriga, personal och chefer) träffas ett antal gånger för att utbyta erfarenheter, identifiera områden som behöver utvecklas och göra uppföljning kring anhörigfrågor. En av deltagarna – vanligtvis anhörigkonsulenten – är nätverksledare.
De lokala nätverken ingår i sin tur i ett större nätverk som brukar omfatta ett tiotal kommuner. De lokala nätverksledarna träffas regelbundet via videokonferens, och hela processen stöds av forskare från Nka och Socialstyrelsen.
–När ISU-projektet startade hade de flesta erfarenhet av blandade lärande nätverk sedan tidigare, medan metoden var helt ny för några, berättar Ingela Furenbäck.

Olika mätinstrument på programmet

Det finns olika frågeinstrument som kan användas för att mäta och följa upp lokala insatser, och vid mötet i Kalmar diskuterades två av dessa –Socialstyrelsens material "SU-pilot" och "COAT", Carers Outcome Agreement Tool.
–Vi vill gärna tro att de anhöriga är nöjda, men vi vet inte säkert eftersom det handlar om mjuka värden som är svåra att mäta. Därför vill jag lära mig hur man följer upp insatserna, menar Kristina Fält från Lunds kommun.
Lotta Ryberg och Maria Sibbesson från Ronneby kommun betonar att det också är viktigt att ta reda på om det stöd som kommunen erbjuder är vad de anhöriga vill ha.
–Vi har inte frågat de anhöriga tidigare, utan mera utgått från att vi vet vad gruppen behöver.

Uppföljning av avlösning och samtal

Några av de deltagande kommunerna har valt att följa upp avlösning i hemmet – en stödform som innebär att en avlösare kommer hem till den närstående och tar över omsorgen under en begränsad tid.
–Anledningen till att vill veta mer om detta beror på att många som får avlösning beviljad inte utnyttjar det. Varför det är så? Är det för krångligt? Är det okända vikarier som kommer? Eller är det något annat hinder, frågar sig Laila Eriksson från Vansbro kommun.
I Sävsjö kommun vill man istället lära sig att följa upp resultaten av enskilda stödsamtal.
–Tanken med stödsamtalen är att ge anhöriga verktyg att hantera sin situation, och på så sätt öka sitt välmående. Vi vill nu skräddarsy en enkät som mäter detta, kanske i kombination med en hälsobarometer där man skattar sitt upplevda hälsotillstånd, berättar Madeleine Sjöstrand och Ann-Charlotta Lagerqvist.

Många anhöriga som får avlösning beviljad utnyttjar inte stödet. Lotta Ryberg, Maria Sibbesson, Laila Eriksson och Kerstin Kock vill ta reda på varför.

Många anhöriga som får avlösning beviljad utnyttjar inte stödet. Lotta Ryberg, Maria Sibbesson, Laila Eriksson och Kerstin Kock vill ta reda på varför.

Vill att fler stöd utvecklas

Ingela Furenbäck förklarar att arbetet med att utforma enkäterna och lägga upp en genomförandeplan kommer att pågå under hela våren och sommaren. Implementeringen av den systematiska uppföljningen sker därefter i början av hösten och projektet avslutas i december med en utvärdering.
–Förhoppningen är att den kunskap som projektet genererar ska bidra till att fler evidensbaserade och effektiva anhörigstöd utvecklas, säger Ingela Furenbäck.

Text: Barbro Falk
Foto: Jonas Nilsson

Senast uppdaterad 2019-04-10 av Paul Svensson, ansvarig utgivare Lennart Magnusson