Gemensam planeringsprocess är särskilt viktig för personer med flerfunktionsnedsättning och deras anhöriga

Personer med flerfunktionsnedsättning och deras anhöriga är särskilt beroende av multiprofessionellt stöd. En god gemensam planeringsprocess skapar trygghet, möjlighet till rätt insatser, kvalitetssäkring samt förutsättningar för hälsa och livskvalitet både för individen själv och dess anhöriga.

Gemensam planeringsprocess

Gemensam planeringsprocess

Nedanstående erfarenheter samlades vid en workshop den 4 november, arrangerad av Nka, och kommer att ligga till grund för ett webbinarium den 29 januari 2020. Medverkande var SIP-samordnare Fanny Eklund från Kungsholmen, Norrmalm och Östermalm stadsdelsförvaltningar, SIP-samordnare Kristina Hellstrand, från Enskede Årsta Vantörs stadsdelsförvaltning, sjuksköterska Agneta Blomster och sjukgymnast Eva Lindsjö Lindell från barn- och vuxenhabiliteringen i Uppsala, förälder Maria Wolters – mamma till Emil, samt Anna Pella – mamma till Agnes, samt Mona Pihl, Nka.

Livslångt stöd
En person med flerfunktionsnedsättning behöver stöd från en mängd olika instanser och verksamheter under hela sin livstid. Behoven är ofta så komplexa och sammanlänkade att det krävs skräddarsydda lösningar mellan olika professioner för att tillgodose personens behov. Inte sällan ägnar anhöriga dagligen flera timmar av sin fritid åt att samordna och koordinera alla professioner. För att verksamheterna ska få underlag för att planera och prioritera kring de omfattande behoven, behöver de samverka och samplanera sina insatser, till exempel i form av regelbundna nätverks- eller SIP-möten. Anhöriga behöver tidigt få information om denna möjlighet, då det kan avlasta dem och förebygga ohälsa och sjukskrivning.

Gemensam planeringsprocess
Vid en gemensam planeringsprocess kan olika verksamheter på kontinuerlig basis gemensamt diskutera lösningar och åtgärder för de komplexa behov en person med flerfunktionsnedsättning och dess anhöriga har.
Enligt Socialtjänstlagen och Hälso- och sjukvårdslagen har en person rätt till en gemensam planeringsprocess i form av en Samordnad Individuell Plan (SIP) om personen har pågående stöd eller behov av stöd från flera verksamheter och ett behov av samordning. I vissa kommuner finns idag särskilda SIP-samordnare som upprättar och administrerar dessa planeringsprocesser.
Enligt Lagen om stöd och service (LSS) ska en Individuell Plan (IP) erbjudas alla personer som har insatser från LSS av sin kommun. Målet är att ge individen möjlighet att utöva sina rättigheter som LSS föreskriver, samt ha inflytande både i planering och i utformningen av insatsen.
En gemensam planeringsprocess kan också ske i form av ett nätverksmöte, sammankallat av till exempel habiliteringen. Ett nätverksmöte hålls när alla i nätverket runt en person med flerfunktionsnedsättning ser behov av kunskapsöverföring samt för att få en gemensam bild av det aktuella läget och göra en ny planering med gemensamma mål.

SIP-samordnare Fanny Eklund från Kungsholmen, Norrmalm och Östermalm stadsdelsförvaltningar,<br> SIP-samordnare Kristina Hellstrand, från Enskede Årsta Vantör stadsdelsförvaltning

SIP-samordnare Fanny Eklund från Kungsholmen, Norrmalm och Östermalm stadsdelsförvaltningar,
SIP-samordnare Kristina Hellstrand, från Enskede Årsta Vantör stadsdelsförvaltning

Trygghet för alla
Eftersom en person med flerfunktionsnedsättning saknar förmåga att uttrycka sig verbalt behöver anhöriga få information från professionella som träffar och stödjer personen i dess olika miljöer om hur personen har det i vardagen. Brist på information och uppföljning kan skapa oro och frustration. Att få regelbunden information bidrar till att skapa tillit och säkerställande av att personen får sina grundläggande behov tillgodosedda. Professionella har i sin tur behov av att få information från anhöriga som kan hela personens historia, samt dela information sinsemellan för att kunna skapa så bra förutsättningar som möjligt för att personen ska kunna tillgodogöra sig deras insatser. Gemensam planering, med uppföljning och kontinuitet, gör att anhöriga kan ta upp nya behov vid ett och samma tillfälle, där flera professioner deltar. Detta minskar risken att något ska falla mellan stolarna och ökar känslan av trygghet och tillit.

Rätt insatser
För en person med flerfunktionsnedsättning är många behovsområden berörda, och sambanden mellan dessa är komplexa och kräver multiprofessionella bedömningar. Lösningarna behöver ofta skräddarsys och hela nätverket behövs för att hitta rätt insats. Vid en gemensam planeringsprocess får professionella tillgång till en samlad helhetsbild, vilket också gör det möjligt att ha framförhållning samt göra prioriteringar och bedömningar om vilka insatser som bedöms som mest angelägna. Detta avlastar också anhöriga som i vardagen översköljs av rekommendationer och ordinationer, och kan ha svårt att avgöra vad som är viktigast i stunden. När hela nätverket arbetar mot samma mål ökar effekten av insatserna.

Kvalitetssäkring över tid
Vid regelbunden avstämning skapas en naturlig kvalitetssäkring i form av att nätverket uppdateras med samlad information och vikten av kunskap och kompetens hos varje individ i nätverket blir tydlig. Det blir heller inte lika sårbart när någon i gruppen byts ut, eftersom informationsöverföringen och historiken säkras av nätverket, och på så sätt säkerställer en naturlig kvalitetssäkring över tid.

Anhörigas hälsa och livskvalitet
Anhörigskapet till en person med livslångt tillsyns- och omvårdnadsbehov har jämförts med den ökade belastning man har som förälder under ett barns spädbarnsperiod. Anhöriga har ett pågående dagligt arbete för att vardagen ska fungera med assistans, omvårdnad, sysselsättning och hjälpmedel till personen med flerfunktionsnedsättning, och ibland uppemot 80 kontakter kring detta. Detta leder ofta till att anhöriga till personer med flerfunktionsnedsättning inte arbetar heltid, oftare blir sjukskrivna till följd av utmattning, vilket leder till sämre ekonomi och pension. Tidig upptäckt av behov gör att insatser kan sättas in förebyggande och hälsokonsekvenserna för familjens alla medlemmar blir mindre. Vid en gemensam planeringsprocess blir det synbart för alla professioner vilket behov av stöd föräldrar och syskon har för att kunna bibehålla en god livskvalitet och hälsa.

Delaktighet i vardagen
Planeringsprocessens syfte är att ge förutsättningar för största möjliga delaktighet i det som är av värde för personen i vardagen. Den anhöriga/företrädaren kan mot bakgrund av att känna personen och ha historiken med fördel föra personens talan. Det är inte nödvändigt att personen själv deltar under själva mötena, då personen inte kan tillgodogöra sig informationen. Om anhöriga önskar att personen ändå är med är det viktigt att anpassa mötet så att det blir så bra som möjligt för personen, och att förutsättningar ges för den anhöriga att kunna delta med odelad uppmärksamhet och koncentration. Mötesledaren bör också ha kunskap om personen och kan vid behov ta initiativ till ett förmöte för att försöka ta reda vad personen själv har för behov och önskningar kring sin situation. Anhöriga kan även exempelvis ta med ett fotografi på mötet samt presentera den person mötet ska handla om, för att tydliggöra vem som är i centrum på mötet.

-----------------------
Sammanställt av Mona Pihl och Anna Pella.

HÄR KAN DU HITTA MER INFORMATION OM SIP-SAMORDNAD INDIVIDUELL PLAN:

På Kunskapsguiden.se hittar du generell information om Samordnad individuell plan 

Här finns också hänvisning till SKL och Uppdrag Psykisk hälsa där du kan hitta mycket utbildningsmaterial inkl webbutbildningar

På samma sida kan du också hitta de sk mötescirklarna som finns för alla deltagande vid ett SIP-möte. Ladda ner själv eller beställ

Här kan du läsa mer om individuell plan enligt LSS

Senast uppdaterad 2019-12-09 av Josefine Göransson, ansvarig utgivare Lennart Magnusson