Elmia Äldre 2012

Exteriör Elmia äldre

Äldremässan i Jönköping hölls mellan den 21-23 mars. De två första dagarna var vigda för personal som arbetar professionellt med vård och omsorg med äldre. Den sista dagen var öppen för allmänheten. Nedan föjer en rapport över mässans första dag.

Opening session

Från början var det tänkt att Carin Mannheimer skulle tala om det goda åldrandet, men hon lämnade ett sent återbud. Med kort varsel inkallades Mustafa Can, journalist och författare. Can är född i Turkiet men uppväxt i Sverige.

Mustafa Can
Mustafa Can, journalist och författare.

Can berättade om sin uppväxt och upplevelser i det nya landet Sverige, och hur han försökte få grepp om hur hans mor fann sig i den nya situationen, men från henne fick han inte så många svar. Ofta såg han henne sittandes vid köksfönstret och titta ut på något som ingen annan såg. Can erövrade livet inifrån medan modern, som satt på en stol i köket, betraktade livet utifrån. Som gammal i ett främmande land blickar man bakåt för att förstå vem man är. När människan är lycklig är man full av fantasi, men när man är olycklig håller man fast vid minnen. Can visade på likheter mellan modern och Kristina från Duvemåla, från Vilhelm Mobergs böcker om Utvandrarna. Båda var fattiga, gifte sig som unga, fick barn som unga, lämnade sitt hemland och hade en stark längtan efter hemlandet. Can menar att språket är viktigt. Bara genom att kunna skriva sitt namn tar man makt över namnet och även över sig själv som människa. När det gäller äldre människor med utländsk bakgrund - ge dem lite tid, lyssna på dem, kanske hitta en bok på deras hemspråk, någon som kan vara med som förstår deras språk. Låt dem få berätta sin historia, göra något som de gjort som unga, bidra med något och känna sig betydelsefulla. Det kostar så lite men betyder så mycket!

Konferensen öppnas

Maria Larsson, Barn- och äldreminister
Maria Larsson, Barn- och äldreminister.

Konferensen öppnades av barn- och äldreministern Maria Larsson. Hon hoppades att mässan skulle bli till en inspirationskälla. Utvecklingen går åt att vi blir äldre och får fler friskare år. Idag utnyttjar äldre modern teknik med datorn genom Internet och Facebook och liknande. Äldre är idag mer vitala och aktiva, därför behöver vi ändra våra mentala bilder på dessa personer och se dem som en stor tillgång i samhället med förmågan att bestämma och välja själva. Senaste tidens vårdskandaler är en mediabild och den bilden är inte sann, menar Larsson - merparten av äldreomsorgen håller en god kvalitet och personalen ska vara stolta över sina jobb och de får gott betyg av de äldre. Det har kommit allmänna råd från Socialstyrelsen om vilka kunskaper som behövs inom yrket och till hösten erbjuds specialistutbildningar och ledarskapsutbildningar till kommunerna. Värdegrunden i socialtjänsten är ett viktigt steg - äldre ska få leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. Det är viktigt att se människan och att möjliggöra drömmar - livet ska levas rikt hela livet.

Seminarie - Utmaningar och fördelar med att arbeta med anhöriga till personer med demenssjukdom

Steven Zarit
Steven Zarit, Ph.D, Penn State University, USA. Före-
läsning om temat ur ett amerikanskt perspektiv.

Varför fokusera på anhöriga? De närstående gamla har svårt att ge information, anhöriga kan hjälpa till med vårdplanen och anhöriga kan hjälpa till så att närstående kan stanna i hemmet längre. Vems mål och önskemål vill man tillgodose vid intervention? - man måste titta på bådas intressen, menar Zarit. Strategier för anhöriga: att upprätta en terapeutisk relation, identifiera vilka problem som finns, vilka problem som den anhöriga anser stressande samt vilka resurser och vilket stöd som finns att tillgå. Man måste också ha i åtanke att anhörigas behov förändras över tid. Utforska anhörigas mål: ta reda på vad den anhöriga vill för egen del, vad tror de att de borde göra och vad tror de att de är villiga och kapabla att göra? Anhöriga behöver information om sjukdomen - orsak, symtom och behandling samt information om vilka resurser och vilket stöd som finns att tillgå. Det finns också ett behov av att förstå den närståendes beteenden samt problemlösning. Anhöriga kan lära sig att se vad som utlöser den närståendes beteende (triggers) och förekomma dessa med att tillgodose olika behov. Exempelvis kan miljön vara en trigger (oljud, ljus, hot) som kan förminskas genom uppmärksamhet. En annan trigger kan vara känslor (frustration, tristess) som kan tacklas med olika stimuli. Avslutningsvis talade Zarit om framtidens utmaningar (i USA), exempelvis: att staten, hälsovården och socialtjänsten erkänner vikten av att göra de anhöriga delaktiga, förebygga oro hos anhöriga, titta på kostnadseffektiva lösningar, skapa ett flexibelt och individanpassat anhörigstöd samt hitta lösningar på stöd och hjälp som även kommer de närstående till godo.

Plenarföreläsning - Jag vill känna att jag lever - är det för mycket begärt?

Iréne Ericsson
Iréne Ericsson, ssk, adjunkt och nyligen
färdig med sin doktorsavhandling.
Hälsohögskolan i Jönköping.

Bilden av demens målas ofta i svart och är negativ och vi gör personer med demenssjukdom till icke-personer även idag. Åldrandet i media visar ofta på vanvård och det som media säger är sant...eller? Att bli sedd och bekräftad som person skapar identitet och det är viktigt med de personer som finns i omgivningen. Vi måste vara nära den närstående sjuke, lyssna och ge av vår tid genom exempelvis samtal, låta dem få berätta sin livsberättelse och stödja men inte synas - var och en måste få bidra på sitt sätt. Vad är det som gör att vi känner att vi lever? Det krävs ansträngningar, små som stora och det gäller att utgå från personens intressen. Kan man känna att man lever även när förmågorna avtar? Man kan samtala genom kroppsspråk, umgås på ett annat plan, det finns inga krav på förmågor. Det finns en relation även om den demenssjuke har glömt namnet. Det krävs helt enkelt någon som bemödar sig att se personen, och att bli bekräftad är inte för mycket begärt!

Seminarie - Lennarth Johansson

Lennarth Johansson
Lennarth Johansson, Socialstyrelsen.

Forskning visar att anhöriga som vårdar en närstående ger konsekvenser som påverkar livet - trötthet, sömnproblem, nedstämdhet, ångest, oro, isolering, ensamhet, sociala situationer, ekonomin. Johansson rekommenderade en bok om hälsa som heter Anhörigvårdares hälsa, utgiven av NkA. Vilken riktning ska samhällets stöd till anhöriga vara - stöd till att vilja vårda eller stöd att inte vårda? Det är en fråga som inte diskuterats tillräckligt. För att förstå anhörigas beteende och känslor kan man se på detta ur ett mer psykologist perspektiv med utgångspunkt från: tidsperspektivet, relationen och de resurser som individen har. När det gäller tidsperspektivet förändras anhörigskapet över tid och stödet bör därför också ändras. All omsorg sker inom ramen för någon slags relation. Hur man upplever att vårda beror på vad det är för kvalitet på relationen. Anhöriga behöver kunskap och information och initialt är anhöriga i ett informationsunderläge som beror på vilka fysiska, psykiska och sociala resurser man har. Kunskapsutvecklingen och synen på anhöriga har gått från den gamla hustrun som vårdar sin man, till yngre som vårdar äldre, yngre som vårdar yngre och äldre (+65) som vårdar yngre. Hur ställer sig sjukvården till anhöriga? Hittills har försöken till samverkan inte varit så lyckosamma. När det gäller anhörigstödet så har vi dåliga kunskaper kring vilka som får stöd, hur hanteras stödet samt resultat och följder av stödet. Man skulle behöva få in i systemet ett sätt att regelbundet "ta tempen" på de som får stöd - följa upp kön, ålder och kunna jämföra med tidigare data. I början av maj kommer Socialstyrelsen att samla in uppgifter om icke biståndsprövade insatser som stöd till anhöriga av kommunerna. Uppgifterna gäller statistik på hur många som deltagit i enskilda samtal, deltagit i anhöriggrupper, utnyttjat avlösningsverksamhet och liknande service. Socialstyrelsen har också fått i uppdrag att utveckla statistiken och uppgiftsinsamlingen när det gäller det anhörigstöd som är biståndsprövat. Johanssons reflektioner på hur anhörigstödet kan utvecklas - bli bättre på att informera, sjukvården måste komma med på planen, handläggningen behöver utvecklas och hitta sätt att följa upp verksamheten.

Fotogalleri utställare

Utställarområdet var stort och fyllt med 80-talet utställare från olika företag, organisationer, föreningar och liknande.

Utställare

Utställare

Utställare

Utställare

Utställare

Utställare

Utställare

Utställare

Leif Mannerström

 

Text och foto: Fredrik Jansson, Nka.
Foto på Lennarth Johansson, Jan-Olof Svenssson, Nka.

Senast uppdaterad 2013-04-21 av fredrik, ansvarig utgivare Lennart Magnusson