En dag för anhöriga

För tredje året i rad anordnades en dag för anhöriga i Stockholms stadshus med intressanta föreläsningar, underhållning och utställare.

Arrangörer: Svenskt demenscentrum, Stockholms Stad, Nationellt kompetenscentrum Anhöriga, Hjälpmedelsinstitutet, Anhörigas riksförbund, Stockolms läns landsting - demensrådet samt anhörigkonsulenterna i Danderyd, Solna, Tyresö och Stockholms stadsdelar.

Marianne Flynner
Marianne Flynner - anhörigkonsulent med ett förflutet som popartist underhöll i Blå hallen.

Susanne Alfvengren
Susanne Alfvengren sjöng flera av sina mest populära låtar. Med på repertoaren
fanns också en nyskriven låt om anhörigskap.

Gunilla Matheny
Gunilla Matheny, distriktssköterska med mångårig erfarenhet
av anhörigstöd och tillika dagens värdinna.

Inledning

Joakim Larsson
Joakim Larsson, Äldreborgarråd, Stockholms stad.

Joakim Larsson inledde dagen med att uppmana anhöriga att höra av sig till beslutsfattare så att de kan förbättra sig i sitt arbete. Den som är anhörig är den viktigaste personen i den närståendes liv och skapar möjlighet för den närstående att få mer livsgnista. Utan anhöriga kommer samhället inte att fungera.

Stig Nyman
Stig Nyman, äldrelandstingsråd, Stockholms läns landsting.

Anhöriga är ofrånkomliga när det gäller vård och de är en omistlig resurs, menar Nyman. Dagens utmaningar är av finansiell art - välfärdsekvationen går inte ihop. De äldre blir både äldre och fler och man måste samverka kring utmaningarna. Det behövs skapas 700 nya vårdplatser i länet innan 2012. Det läggs kraft i att genomföra detta och bland annat etableras ett nytt universitetssjukhus i Solna med inrikting på geriatrik, olika specialistområden samt rehabilitering. Nyman talade också om vikten för anhöriga att hålla kontakt med politiker.

Föreläsningar

Franco Pinzani
Franco Pinzani använder konsten som utlopp för sina känslor.

Franco såg fram emot sin frus pension och de åkte till Italien för att åka skidor. Men mitt under resan fick hans fru en hjärnblödning och hamnade på sjukhus. Hon svävade mellan liv och död. Flera veckor senare flögs hon hem och lades in på Sahlgrenska sjukhus. Efter en tid fick hon en ny stroke och Franco vårdade henne hemma själv, utan någon hjälp från hemtjänsten. Jag lever ett sjukt liv fast jag är frisk, förklarade Franco som kände sig osynliggjord och kollapsade två gånger innan han fick hjälp. Genom konsten kan Franco bearbeta sina känslor. Olika tavlor och skulpurer representerar olika perioder och känslor i hans anhörigskap. Man måste försöka vända det negativa och ha något att leva för, menar Franco. Alla kan syssla med något konstnärligt - det är inte resultatet som är det viktiga utan själva processen, oavsett om man målar, spelar piano eller sjunger i kör.

Bandet Hard to handle
Bandet Hard to handle stod för dagens rock-dos.

Doa-kören The Konsulents
Bandet backades upp av doa-kören The Konsulents.

Dansande par
...och visst kan man dansa till rockmusik!

Parallella seminarier

Jenny Windahl
Jenny Windahl om livet som ung anhörig.

Jenny Windahl var 19 år när hennes mor fick en stroke. Ingen brydde sig om att kontakta henne och bemötandet på sjukhuset var inte bra. Efter rehabiliteringen skrevs hennes mor ut och det var nu det tuffa jobbet började. Livet var kaos men både Jenny och hennes mor trodde att allt skulle bli som förut, men så blev det inte. Plötsligt var det Jenny som skulle vara den vuxna och den som tog allt ansvar. Modern blev lättrörd, lite mer aggressiv och personlighetsförändrad. Relationen mor och dotter sattes på paus. Jenny berättade den ständiga ångesten över att inte räcka till och oro över att modern skulle bli sjuk igen. Kärleken till hennes mor har funnits där hela tiden även om Jenny själv fick sätta sina intressen åt sidan för att hjälpa sin mamma. Så småningom hittade de tillbaks till relationen mor och dotter. Allt som Jenny gått igenom har lett henne fram till att hon idag har en lång erfarenhet av arbete och forskning kring både stroke och anhöriga. Jag blev aldrig erbjuden något anhörigstöd och visste inte vem jag skulle kontakta, men Idag vet vi så mycket mer om sjukdomen och anhörigas situation, förklarade Jenny. Det är viktigt att lära känna den nya situationen. Livet tar inte slut, för det finns hjälp att få.

Eva Gustafson
Eva Gustafson, möjliggörare NkA.

Anhöriga gör ett osynligt arbete och de vill att deras närstående ska ha det så bra som möjligt, förklarade Eva. Anhöriga strävar efter att bo hemma men insikten att behöva flytta den närstående till säbo kommer, inte helt oväntat, från de egna barnen som ser situationen från ett utifrånperspektiv. Den anhöriga själv har svårt att medverka i beslutet att flytta den närstående och oroar sig för hur det ska gå till, när det ska ske och vad för lösning som kan vara lämplig. Livet tar en ny vändning för den anhörige efter flytten och fyra faser blir tydliga - man låtsas som om flytten är tillfällig men vet ändå att den är permanent, separationen blir tydlig när den närstående flyttat och det går upp för den anhöriga att flytten är permanent, man döljer oro och försöker inte visa något utåt och i den sista fasen söker den anhörige tröst. Det är viktigt att den anhörige skapar nya relationer i det nya boendet och hittar sin nya roll. Samarbete med personalen är också viktig. Den anhörige strävar efter att komma överens med personalen och att förbättra för sig själv och den närstående i det nya boendet, men det finns en oro över ekonomi, samlevnadsfrågor, döden och att bli ensam. Eva avslutade med att berätta om NkA:s nyuppstartade blandade lärande nätverk inom området Anhöriga och särskilt boende.

Eleonor Wilhelmsson
Eleonor Wilhelmsson, ordförande i demensföreningen
i Kalmar.

När Eleonors man fick en demenssjukdom gick de med i demensföreningen, vilket ledde henne vidare till att idag vara föreningens ordförande. För henne är styrelsearbetet stimulerande och hon sätter stort värde av att möta andra människor i liknande situationer. Arbetet känns meningsfullt genom att hon kan påverka politiker och tjänstemän. Att Eleonors man flyttade in på ett särskilt boende innebar en stor förändring i hennes liv. Trädgården var hennes medicin och i den kunde hon jobba av sig sin ilska. Andra glädjeämnen i livet är barnbarnen, sjunga i kör och fysisk aktivitet. Hon besöker sin man varannan dag och besöken tar mycket kraft. Men tack vare alla aktiviteter har hon fått livslusten och glädjen tillbaka.

Stefan Sauk
Stefan Sauk är ordförande i Alzheimerfonden.

Stefan Sauk inledde med en sång och visade prov på både fin sångröst och gott gehör. Sauk har ingen koppling till sjukdomen men har ett starkt engagemang och ser ordförandeskapet som en utmaning. Ett mål med fonden är att inom en femårsperiod få ihop fem forskare på fem universitet som kan bistå med forskning inom Alzheimers. Mycket arbete går åt till att samla in pengar och nyligen genomfördes bland annat en golftävling på flera klubbar i Sverige som kallas Hjärnslaget. Fonden vill sätta sjukdomen på kartan och Sauk talade om att vi i Sverige har en åldersfixering. Sveriges kor har det bättre ställt än många gamla, korna har åtminstone en laglig rätt att vistas ute minst två timmar om dagen.

Wilhelmina Hoffman och Lars-Olof Wahlund
Wilhelmina Hoffman, föreståndare Svenskt demenscentrum och Lars-Olof Wahlund,
professor, KI och ordförande i Demensrådet i Stockholms läns landsting.

Hoffman och Wahlund svarade på de vanligaste frågorna om demenssjukdomar. De talade om tidiga tecken till demens, vad som hör till vanlig åldersglömska och vart man kan vända sig. Vi måste jobba på att uppfatta demens tidigt och att anhöriga och närstående blir bemötta på ett bättre sätt, sa Hoffman. Wahlund definierade begreppet demens och gick igenom olika demenssjukdomar, vad det finns för mediciner, hur de verkar och vad för nya mediciner som är på gång. Har man ärftlighet för en demenssjukdom kan man faktiskt minska risken genom kosten, att hålla koll på blodtrycket och blodfetter samt att träna hjärnan genom sociala sammanhang, fysisk aktivitet. Dans har visat sig vara särskilt bra enligt studier. De nationella riktlinjerna vid demenssjukdom kom till för att få en likvärdig vård i landet och för att höja kvaliteten på vården. Utmaningen är nu att alla ska följa riktlinjerna. Hoffman och Wahlund avslutade med att tala om anhörigstöd och anhörigas situation och att anhörigstödet är prioriterat i de nationella riktlinjerna.

Eva Gustafson
Eva Gustafson fick några ord i slutet av
dagen och berättade om vinsterna med
NkA:s blandade lärande nätverk och
uppmanade alla intresserade att gå med.

Avtackning medverkande
De som medverkat och gjorde dagen möjlig kallades upp på scen och avtackades. Och
förhoppningen är att det blir en ny dag för anhöriga i Stockholms stadshus även nästa år.

Fotogalleri utställare

Utställare

Utställare

Utställare

Utställare

Utställare

Utställare

Utställare

Utställare

Text och foto: Fredrik Jansson, NkA.

Senast uppdaterad 2013-08-22 av fredrik, ansvarig utgivare Lennart Magnusson