Anna Norlén, leg. psykolog och psykoterapeut, verksamhetschef och rektor vid Ericastiftelsen, samt doktorand vid Karlstad universitet

Små barn och trauma – konsekvenser, stöd och behandling

Anna Norlén, leg. psykolog och psykoterapeut,<br> verksamhetschef och rektor vid Ericastiftelsen<br>, samt doktorand vid Karlstad universitet

Anna Norlén, leg. psykolog och psykoterapeut,
verksamhetschef och rektor vid Ericastiftelsen
, samt doktorand vid Karlstad universitet

Dagen avslutades med en mycket uppskattad föreläsning av Anna Norlén, leg. psykolog och psykoterapeut, verksamhetschef och rektor vid Ericastiftelsen, samt doktorand vid Karlstad universitet, kring temat: Små barn och trauma – konsekvenser, stöd och behandling.

Anna Norlén har lång erfarenhet av att möta barn i våldsutsatta situationer i olika sammanhang. Hon konstaterade att det är en riskfaktor i sig att vara liten, att det ökar risken för att bli utsatt för våldssituationer och traumatisering.

Inledningsvis berättade hon om Ericastiftelsen, som grundades 1934. Idag bedrivs högskoleutbildning, bl a psykoterapeutprogrammet, psykoterapi för barn och unga samt forskning och metodutveckling på Ericastiftelsen. Stiftelsen har cirka 25 medarbetare inom olika professioner.

Sedan redogjorde Anna Norlén för olika former av påfrestningar som barn och unga kan utsättas för, och hur det kan påverkar dem. Hon delade upp påfrestningarna på en skala från positiv stress, tolererbar stress till toxisk stress.

–Barn och unga är med om en hel del saker under livet gång som de kommer tycka är jobbiga. I de flesta fall finns omgivningen som stöttar så de kan hantera olika påfrestningar. Traumatisk stress är däremot ofta händelser som pågått en längre tid, som påverkar hälsan och utvecklingen hos barnet på ett menligt sätt, sa hon och gav några exempel, där små barn löper extra risk att ta skada, som våld i olika former, fysiskt, psykiskt och sexuellt våld, svåra händelse, som terrorattack och krig och medicinska ingrepp.

Vidare redogjorde hon för förekomsten av våld mot barn:

–Vi vet en hel del om hur det ser ut vad gäller barnmisshandel, det vi vet minst om är den psykiska misshandeln, sa hon och visade några siffor, som att 8-10 procent har bevittnat våld i hemmet och 10 procent har utsatts för allvarliga sexuella övergrepp.

–Vi har inte jättetydliga siffror vad gäller våld i olika former vad gäller de yngsta barnen. Men vi vet att de är mer utsatta och att de ofta är mer närmare våld i hemmet. De hamnar i högre grad mitt i våldet när det sker. Små barn upplever det med alla sina sinnen, de ser i sina föräldrars ansikten att det är farligt. Och de löper själva risker då de är mitt i våldet, förklarade Anna Norlén.

Hon sa vidare att de få barn som avlider till följd av våld i hemmet, är de yngsta barnen. Det har inte bara att göra med att de är mer sårbara, utan att de drabbas hårdare av det grövre våldet. Det är mer vanligt att de små barnen utsätts för våld inom sitt omsorgssystem, än utanför.

–Det finns ett stort överlapp mellan de olika formerna av våld. Samma barn kan ha varit utsatt för flera olika typer av övergrepp. Men det vi pratar minst om är omsorgssvikten och ekonomisk utsatthet. De faktorerna drabbar barnen hårt, sa hon och tipsade om att mer statistik finns att tillgå på Allmänna barnhusets hemsida.www.allmannabarnhuset.se

Vuxna är viktiga regleringsstöd för barn
Hon pekade vidare på hur viktigt det är att omsorgssystemet klarar av att skydda barnet, gör det inte det är det en extra riskfaktor. Anledningen till att små barn är så extra sårbara är att de är så beroende av sin omsorg.

I det här sammanhanget är reglering ett nyckelbegrepp. Små barn riskerar lätt att bli dysreglerade. Om man har en omgivning som uppmärksammar utbrott och försöker hjälpa barnet att stå ut och bli lugn igen, då fungerar vi vuxna som ett viktigt regleringsstöd, vilket i sig är nyckeln till att barn bygger en egen självreglering. Därför är det viktigt att barn får hjälp att lugna sig, förklarade Anna Norlén vidare.

Därefter gav hon ett neurobiologiskt perspektiv på stress och trauma. Bl a förklarade hon att hjärnfunktioner som fokuserar på alarm blir mer sensitiva och aktiva än de funktioner som har fokus på utforskande och inlärning. Ett överstimulerat, hypersensitivt nervsystem kan leda till regleringssvårigheter, som i sin tur märks genom:

  • Koncentrations- och fokuseringsförmåga
  • Hur man hanterar impulser, reaktioner, känslor
  • Socialt samspel
  • Klängighe
  • Hyperkänslighet
  • Mat- och sömnrubbningar
  • Beteendeproblem

Av de barn som utsatts för våld utvecklar cirka 40-60 procent allvarliga symptom.

Vad kan man då göra för att stötta och behandla? Anna Norlén menade att ett av målen för insatser som görs måste vara ökad tillgång till reglering. Hon listade några avgörande faktorer som behövs för att nå det målet:

  • Stärka trygg anknytning och goda relationer
  • Utveckla tillgång till reglering av affekter, impulser och kroppsliga reaktioner
  • Främja fortsatt typisk utveckling
  • Sätta traumat i perspektiv (då – nu)

Positiva erfarenheter av lek och lekfullhet
Hon redovisade sedan några metoder som visat goda effekter och lyfte bland annat fram sin egen positiva erfarenhet av lek och lekfullhet i traumaterapi, där hon skilde på så kallad traumastödjande lek, och regleringsstödjande lek. Och tillstånd av lek och lekfullhet ger förutsättningar för utveckling av t ex:

  • Tankar, känslor
  • Beteenden
  • Sinnesupplevelser
  • Nya synapser och nätverk kan bildas
  • Synkronisering av neurala nätverk

Anna Norlén avslutade sitt föredrag med ett uppskattat citat:

People will forget what you
said, people will forget
what you did, but people
will never forget how you
made them feel. (Maya Angelou, ill S Wirsén)

Senast uppdaterad 2018-11-12 av Paul Svensson, ansvarig utgivare Lennart Magnusson