Det finns vägar framåt med sorgen som följeslagare

Sorgen efter den som tagit sitt liv är ofta mer komplicerade än annan sorg och kan kännas omöjlig att ta sig igenom. Men det finns vägar framåt med sorgen som följeslagare.

Så kan man sammanfatta det samtal som fördes vid Anhörigriksdagens första dag mellan suicidforskare och psykiater Ullakarin Nyberg och Björn Eklund, kommunikatör vid Riksförbundet SPES – Suicidprevention och Efterlevandes Stöd.

Föreläsningen hade rubriken "Sorgen efter den som inte orkade leva – att förstå och stötta närstående efter självmord".

Ett smärtfyllt kaos

– Den första tiden efter dödsfallet är allt ett smärtfyllt kaos, en kamp dygnet runt. Man är i chock, totalt sönderriven. Man letar efter svar och försöker pussla ihop en händelsekedja. Vad har hänt? Saknaden kommer senare, berättade Björn Eklund som förlorat sin syster i självmord.

Ullakarin Nyberg förklarade att det inte är ovanligt att de efterlevande kan känna sig svikna av den som tog sitt liv.

– Men att avsluta sitt liv är inte ett rationellt beslut, inte ett val. Det handlar om ett lidande som är för stort att bära för den personen. Man står inte ut. Därför är det viktigt att de efterlevande får insikt i den suicidala processen, att man får en förståelse på ett djupare plan, vilket kan mildra känslan av skuld, menade hon.

Psykologiskt olycksfall

Oftast finns en sjukdom i botten, vanligtvis en depression, förklarade Ullakarin Nyberg vidare. Och depressionen är en skicklig lögnare som kan få personen att känna sig värdelös och tro att de man älskar "har det bättre utan mig", sade hon.

– Inom sjukvården kallas ett självmord för ett psykologiskt olycksfall. Det är inte någons fel. Det är inte en enda sak som gör att en person tar sitt liv, det är ett komplext förlopp och många saker som samverkar över tid. Men efterlevande funderar ofta över att det kanske var mitt fel, och man grubblar över alla "om". Om jag bara hade...

Björn Eklund tillade att man också letar syndabockar, man vill placera skulden hos någon. Det var vårdens fel att det hände. Eller chefens. Men risken är då att det blir svårare att komma vidare i sorgearbetet, menade han.

Ett kvitto på kärlek

Under samtalet betonades att även om det tar lång tid att ta sig igenom sorgen efter ett självmord, så går det. Det finns stöd och hjälp att få. Ullakarin Nyberg lyfte som exempel fram psykosociala team och psykologer på vårdcentraler, företagshälsovård och olika religiösa samfund.

– Stöd kan också ges av vänner, grannar och kollegor, människor som vågar störa i sorgen. Man kan behöva mycket praktisk hjälp eftersom man befinner sig i ett kaos. Man behöver också personer som orkar att lyssna, menade Björn Eklund.

Ytterligare exempel på stöd som nämndes är de samtalsgrupper som anordnas av SPES, liksom stödbroschyren "Sorgen efter den som inte orkade leva" som Ullakarin Nyberg skrivit tillsammans med SPES.

–Människan har oanade, inneboende resurser att ta sig igenom sorg och smärta. Sorgen försvinner inte, men man lär sig att leva med den. Man kan se sorgen som ett kvitto på sin kärlek, sade Ullakarin Nyberg.

Text: Barbro Falk

Senast uppdaterad 2021-11-19 av Josefine Göransson, ansvarig utgivare Lennart Magnusson