Så får familjen kraft att hantera symtomen

Det är symtomen som är problemet – inte den som är sjuk. Och symtomen påverkar alla inblandade, både patienten och de anhöriga. När Tina Orhagen förklarar detta brukar familjemedlemmarna dra en gemensam suck av lättnad.

Tina Orhagen är terapeut och sjuksköterska. Hon har över 20 års erfarenhet av att stödja patienter med psykisk ohälsa och deras anhöriga.

– Om man inser att symtomen är något som drabbar alla i familjen, blir det lättare för de inblandade att hantera sjukdomen, betonar Tina Orhagen.

Tina Orhagen

Tina Orhagen. Foto: Staffan Gustavsson.

Den behandlingsmetod som Tina Orhagen använder kallas psykopedagogisk intervention, PPI. Det är en evidensbaserad metod som bygger på en kombination av kognitiv beteendeterapi och familjearbete. Metoden har sina rötter i USA och Storbritannien. Den finns idag med på Socialstyrelsens lista över rekommenderade behandlingsmetoder för vissa psykiatriska sjukdomstillstånd.

Till Sverige kom PPI i slutet av 1980-talet, och Tina Orhagen var en av de första som anammade den.

– Jag tyckte att arbetet inom vuxenpsykiatrin var för individinriktat och kände att fokus borde ligga mer på familjen. Det var därför som jag blev intresserad av PPI och också valde att skriva en doktorsavhandling om metoden, berättar hon.

Tina Orhagen har varit verksam som psykopedagog inom Landstinget i Östergötland. Idag arbetar hon dock med undervisning och handledning i PPI i egen verksamhet.

Stor krets av personer

PPI riktar sig till alla viktiga personer runt patienten, som partner, föräldrar, barn och syskon. I vissa fall kan även vänner och arbetskamrater ingå i kretsen. Tina Orhagen betonar att det är patienten som bestämmer vilka personer som ska ingå.

– Målet är att öka kunskapen om sjukdomen, förbättra samarbetet mellan patienten och de anhöriga samt att minska den negativa stressen i familjen, förklarar hon

Metoden är mest använd vid schizofreni, men tillämpas även vid affektiva sjukdomar som depression och bipolär sjukdom, liksom vid neuropsykiatriska tillstånd, ätstörningar, ångestsyndrom och beroendesjukdom. Den är tänkt att användas som ett komplement och ersätter inte andra insatser som till exempel läkemedelsbehandling.

Vanligt att känna skuld

Utgångspunkten för PPI är att hela familjen påverkas när en person drabbas av psykisk ohälsa. Tina Orhagen berättar att det är vanligt att de anhöriga mår dåligt eftersom de tror att de har skuld i sjukdomen. Man skäms också för att vara en "dålig familj". Men även den som är sjuk känner ofta skuld och ser sig som en börda för sina anhöriga.

– Men situationen är ju ingens fel och det är inget fel på familjen. Det är viktigt att hela tiden komma ihåg detta. Det som belastar familjen är en sjukdom och de symtom som denna sjukdom ger. Om man fastnar i ett skuldtänkande får patienter sämre stöd, understryker hon.

Det är också vanligt att de anhöriga inte vill berätta hur de mår inför patienten. Man pratar inte om att man har svårt att sova, att man gråter på nätterna eller att man har ständig värk i nacken av all oro.

– Man vill inte att den som är sjuk ska bli ledsen för att de anhöriga har det jobbigt, man vill inte lägga sten på bördan. Men det är bra om man kan vara ärliga mot varandra och reda ut begreppen. Outtalade känslor skapar bara extra oro i familjen, förklarar Tina Orhagen.

Vilar på två ben

PPI består av två delar; ett kort undervisande program, samt en längre handledande insats. Den undervisande delen kan ske familjevis eller i större grupper. Undervisningen kan även ges individuellt, men effekten blir då inte lika god.

Vid gruppundervisning brukar ett 25-tal patienter och anhöriga delta. Som regel träffas man 6-8 gånger. Varje träff inleds med en timmes gemensam föresläsning. På programmet står bland annat information om sjukdomen och olika behandlingsmetoder. Deltagarna får också lära sig mer om stress, sårbarhet och skyddsfaktorer.

Efter en fikapaus blir det erfarenhetsutbyte i mindre grupper. De anhöriga och patienterna diskuterar var för sig under ledning av professionella samtalsledare. Den här stunden av reflektion är det som deltagarna brukar uppskatta allra mest, visar utvärderingar.

– Undervisningen har samma innehåll även om den ges inom familjen, men upplägget blir lite annorlunda. Det handlar då till exempel mer om samtal än om föreläsningar, förklarar Tina Orhagen.

Rollspel och hemläxor

Handledningen – eller färdighetsträningen som den också kallas – genomförs familjevis under en längre period, oftast i familjens bostad. Den leds av en eller två terapeuter. Tanken är att patienten och de anhöriga ska tillämpa sina nya kunskaper i olika vardagliga situationer. Fokus ligger på att göra sig själv förstådd, uppfatta andras behov och träna upp sin problemlösningsförmåga.

– Vi jobbar till exempel med rollspel och olika hemuppgifter. Genom att bemöta varandra på ett nytt sätt kan stressen i familjen minska, förklarar Tina Orhagen.

Vad som ska diskuteras under mötena bestäms av familjen, liksom antalet träffar. Handledningen pågår så länge familjen upplever behov av det, berättar Tina Orhagen.

– Under den akuta fasen kanske man träffas en gång i veckan för att sedan glesa ut mötena till en träff i månaden, när allt lugnat ner sig. Varje träff pågår en timma. Det är ungefär vad familjen orkar med eftersom mötena är intensiva, förklarar hon.

30 procent erbjuds PPI

Genom de här två insatserna – undervisning och handledning – ökar kompetensen hos patienten och de anhöriga, och klimatet i familjen blir mer konstruktivt, menar Tina Orhagen. Hon berättar att flera studier av PPI kunnat visa att patientens symtombild lindras, att risken för återfall minskar och att de anhörigas belastning reduceras. Därtill kommer att samhällets vårdkostnader minskar med mellan 20-50 procent, enligt Tina Orhagen.

– Det är en enkel och billig metod med goda resultat. Därför tycker jag att den bör ingå i moderna behandlings- och rehabiliteringsprogram vid psykisk ohälsa. Men idag erbjuds endast 30 procent av de berörda familjerna PPI i någon form, vilket jag tycker är beklagligt, säger hon.

Senast uppdaterad 2014-01-07 av Gun Hjortryd, ansvarig utgivare Lennart Magnusson