Nka i Almedalen

Barn-, äldre och jämställdhetsminister Lena Hallengren (S) medverkade i ett av Nka:s seminarier.

Barn-, äldre och jämställdhetsminister Lena Hallengren (S) medverkade i ett av Nka:s seminarier.

Nka ordnade två egna seminarier under Almedalen 2018. Ett om barn som anhöriga/unga omsorgsgivare och ett om brukarmedverkan. Läs mer om seminarierna där bland andra Lena Hallengren deltog. Läs även projektkoordinatorn Liza Leonhardts personliga betraktelse från Almedalen.

Under Almedalsveckan arrangerade Nka två egna seminarier och medverkade och följde ett antal fler: Läs mer om Nka:s närvaro under Almedalsveckan

Nka:s första seminarium handlade om barn som anhöriga/unga omsorgsgivare. Det andra hade brukarmedverkan som tema. Här följer Richard Iletts rapporter från de bägge seminarierna.

Seminarium I: Unga stannar hemma från skolan för att vårda anhöriga
I seminariet "Unga stannar hemma från skolan för att vårda anhöriga!" diskuterades vad som görs och behöver göras för att stödja dessa unga omsorgsgivare.

Medverkade gjorde Lena Hallengren (S), barn-, äldre- och jämställdhetsminister, Linn Englund, projektledare Maskrosbarn och Lennart Magnusson verksamhetschef Nka och docent vid Linnéuniversitetet.

Linn Englund, projektledare på Maskrosbarn.

Linn Englund, projektledare på Maskrosbarn.

Linn från Maskrosbarn som inledde lyfte fram den oro som finns hos unga omsorgsgivare, både oro för sina närstående och för hur det ska gå för dem själva.

Deras självkänsla påverkas och de blir medberoende. Detta leder då till att det får konsekvenser för skolan. De får svårt att koncentrera sig.

Ökad medvetenhet i samhället
På fråga från Lena Hallengren om Maskrosbarn sett någon utveckling över tid lyfter Linn fram en ökad medvetenhet i samhället. Det har också blivit allt mer vanligt att killar kommer till Maskrosbarn. Men när det gäller historierna och problematiken skiljer det sig inte mycket åt.

Närmare var tionde ungdom ger omfattande vård, stöd och hjälp till anhöriga. Detta kan leda till att de unga känner press och stress vilket i sin tur kan leda till psykisk ohälsa, skolfrånvaro och studieavhopp. Dessa "Unga omsorgsgivare" (UO) har först de senaste åren börjat uppmärksammas i Sverige.

Betydelsen av ökad kunskap
Lena Hallengren lyfte fram betydelsen av ökad kunskap om dessa unga och deras situation och det arbete Nka gör inom detta område. Till exempel som det aktuella seminariet, konferenser och FoU-projekt inom området. Det är viktigt med internationellt samarbete och lära av varandra.

Hon fortsätter:

- Att barnkonventionen blir lag leder inte till ett mirakel, men det flyttar fram positionerna. Varje enskilt barn har rätt till och ska bli lyssnad till. Det innebär att alla organisationer där barn är involverade, skola, hälso- och sjukvård, socialtjänst, rättsväsende med flera måste se över hur de arbetar och försäkra sig om att barn blir lyssnade till och ses som egna rättssubjekt. Det innebär att varje enskilt barn behöver bli uppmärksammat.

Orosanmälan lyftes fram
Orosanmälan var också en sak som Lena Hallengren lyfte fram. Hyser man oro för ett barn är det viktigt att göra orosanmälan. Civilsamhället och föreningslivet kan här vara oerhört viktigt för att bidra till att uppmärksamma barn och bidra på olika sätt.

Dessutom lyfte Lena Hallengren fram elevhälsan där hon menade att det inte längre räcker med att mäta längd, vikt och kolla synen. Utan elevhälsan måste också se till att ställa frågor om hur barnet mår i syfte att fånga upp dem som kanske inte skulle upptäckas på annat sätt.

Här finns en potential att göra mycket mer om något kan göras för att se till att fånga upp de barn som riskerar att trilla genom de maskor som finns i det sociala skyddsnätet.

Lennart Magnusson, verksamhetschef Nka och docent vid Linnéuniversitetet.

Lennart Magnusson, verksamhetschef Nka och docent vid Linnéuniversitetet.

Lennart Magnusson berättade om det s.k. ME-WE-projektet (se faktaruta) som handlar om psykosocialt stöd för att främja psykisk hälsa och välbefinnande bland unga omsorgsgivare i Europa.

Syftet med projektet är att stärka unga omsorgsgivare, förbättra deras psykiska hälsa och välbefinnande och att motverka negativ påverkan av psykosociala och miljömässiga faktorer.

Evidensbaserade stödinsatser
Slutmålet är att kunna utveckla stödinsatser som är grundade i verklighetens förhållanden, d.v.s. evidensbaserade stödinsatser. Deltar i projektet gör sex länder: Sverige, Belgien, Storbritannien, Schweiz, Nederländerna, Italien och Slovenien.

I projektet är unga omsorgsgivare kontinuerligt involverade genom blandade lärande nätverk som består av unga omsorgsgivare, vårdpersonal, personer från sjukvården och socialtjänsten, såväl som beslutsfattare. Genom deras input informeras projektet om hur olika delar bör behandlas.

Se seminariet inspelat
Seminariet finns inspelat och går att se på Quickchannels hemsida. Välj "Unga stannar hemma från skola för att vårda anhöriga!" i rullistan till höger. Du kan även ta del av andra seminarier som hölls i Psykisk hälsa huset: Gå till Quickchannels hemsida

Text och foto: Richard Ilett

Seminarium II: Att bygga broar mellan anhöriga och vården
I det andra seminariet, "Att bygga broar mellan anhöriga och vården", talades det om psykisk ohälsa och vem som hjälper den anhöriga att orka med, såväl som hur dialogen mellan vårdpersonal och anhöriga kan förbättras.

Moderator var Susanne Rolfner Suvanto, verksamhetsansvarig för omvårdnadsinstitutet.

Moderator var Susanne Rolfner Suvanto, verksamhetsansvarig för omvårdnadsinstitutet.

Åhörarna välkomnades till seminariet av moderator tillika verksamhetsansvarig för omvårdnadsinstitutet Susanne Rolfner Suvanto. Medverkade gjorde även Mårten Jansson, utvecklingsledare NSPH; Emma Henriksson (KD), riksdagsledamot; och Lennart Magnusson, verksamhetschef Nka och docent Linnéuniversitetet.

Nationell anhörigstrategi
lnedningsvis berättade Lennart Magnusson om ME-WE projektet och Nka:s förslag på en nationell anhörigstrategi, som utformats i samarbete med anhöriga, personal och beslutsfattare. Utgångspunkten för strategin är att anhöriga ska ha samma möjligheter som andra ur ett livsloppsperspektiv.

Mårten Jansson från NSPH inleder med att tala om psykisk ohälsa och kopplingen till anhörigperspektivet inom vården. NSPH arbetar mycket med just det stigma som finns kring psykisk ohälsa och att det ofta gör att anhöriga kanske inte får den information de skulle behöva.

Frågan om sekretess
Som exempel nämns att studier visar att om frågan sekretess tas upp av vårdpersonal genom att säga "är det någon som du vill att vi ska ringa?" istället för att fråga "vill du ha sekretess?" eller liknade är det mycket mer troligt att personen i fråga kontaktar någon anhörig.

Det är viktigt att arbeta med dessa frågor för att försöka avdramatisera frågan något. NSPH´s ingångar är att försöka stärka nätverket kring den som behöver vård, men också stärka hälsan hos den som finns i närheten. Mårten Jansson talade också om att det verkligen är viktigt för vården att se till att fråga den anhöriga och tala med dem för att se vad deras behov kanske är.

Försöka bygga broar
Istället för att kanske säga "nu behöver ni inte oroa er" är det kanske mer lämpligt att fråga vad den anhöriga vill ha för hjälp eller om de har några frågor. Detta på grund av att uppmaningen "nu behöver ni inte oroa er" troligen inte leder till särskilt mycket mindre oro hos den anhöriga. Det handlar istället om att försöka bygga broar mellan den anhöriga och vården.

Lennart Magnusson, Susanne Rolfner Suvanto, Emma Henriksson (KD) och Mårten Jansson.

Lennart Magnusson, Susanne Rolfner Suvanto, Emma Henriksson (KD) och Mårten Jansson.

Emma Henriksson (KD), riksdagsledamot och ordförande för socialutskottet, inleder med att tala om just sekretessen och hur det verkligen är en hanteringsfråga som är svår. Man hamnar i lite olika perspektiv beroende på om man är barn, vuxen, anhörig, den som får vård och så vidare.

Svårt att sätta en definitiv regel
Det gör det svårt att sätta en definitiv regel där eftersom det måste vara väldig situation- och personanpassat. Det är många gånger inte lagstiftningen som är problemet utan snarare kunskapen och hanteringen kring lagstiftningen.

Om man förstår varför det inte går att lämna ut information så kan det vara enklare. Det är många situationer där vi måste prata om hur behoven ser ut hos de olika inblandade så att det kan mynna ut i någon sorts förståelse för situationen i fråga.

Text och foto: Richard Ilett

Liza Leonhardt, projektkoordinator på Nka. Foto: Jonas Nilsson

Liza Leonhardt, projektkoordinator på Nka. Foto: Jonas Nilsson

Här följer Liza Leonhardts personliga betraktelse. Hon arbetar som projektkoordinator på Nka och skrev texten utifrån sin egen uppfattning och upplevelse av Almedalsveckan:

En arena av möjligheter
Många skulle säkert säga att politikerveckan på Gotland är ett jippo men jag skulle nog beskriva det som en arena av möjligheter. Här möts politiker, journalister, eldsjälar och allmänheten.

På gatorna stannar man varandra så fort man känner igen en logga eller att en t-shirt har ett intressant budskap. Frivilligorganisationer stöter ihop med ministrar på restauranger, kontakter knyts på seminarium och det byts visitkort som aldrig förr.

För mig var årets Almedalsvecka den första av många. Jag fick möjlighet att prata med många människor som möter anhöriga i sina professioner, i organisationer och även dem som inte alls trodde att de möter anhöriga i sitt arbete.

De seminarier som jag besökte hade främst fokus på unga anhöriga, ungas rättigheter och efterlevare. Jag halkade även in på seminarier om skolan, våld i nära relation, medberoende och vägen ut ur missbruk och in i samhället igen.

Det som var gemensamt för alla var engagemanget för sin fråga. Så mycket kunskap samlat på Visbys kullerstensbelagda gator.

Gemene man borde någon gång åka hit, gå på seminarier som man kanske inte hade valt på konferens, nätverka och lyssna. Alla lär sig något nytt.

Det viktigaste jag tar med mig är att kunskap om anhöriga måste komma ut på de stora arenorna. Alla de frivilligorganisationer som finns gör ett fint och enormt värdefullt arbete men allt ansvar ska inte ligga på dem.

Personal inom skola, socialtjänst, hälso- och sjukvård men även din granne ska veta vart man kan vända sig och vart man kan hänvisa någon i situationer där specifik kompetens behövs. Men innan dess borde alla, precis alla, lära sig att fråga obekväma frågor som till exempel "Hur mår du, hur mår du egentligen?".

Många av de fantastiska människorna som stod där på scen och delade med sig sa en sak: folk omkring måste sluta tänka "det är inte min angelägenhet". Vi är människor i ett demokratiskt samhälle och då är det minsta man kan begära ett "Hej, hur mår du egentligen?".

Vi behöver inte vara rädda för att göra fel. Visar vi medmänsklighet och intresse blir det sällan sämre. Hållbara liv och hälsa är även de viktiga faktorer, eller målbilder, för ett samhälle där människor trivs och vill leva.

Tillsammans är vi starka!

Text: Liza Leonhardt.

Fakta/ME-WE
Nka driver EU-projektet ME-WE tillsammans med Linnéuniversitetet och sex andra europeiska länder. I Sverige samverkar Nka även med nio kommuner i Kalmar län, Regionförbundet, skolsköterskeföreningen och Maskrosbarn. Projektet syftar till att utveckla stöd för unga anhöriga som stödjer eller vårdar närstående. Vill du veta mer om projektet kolla in: ME-WE:s hemsida

Senast uppdaterad 2018-07-20 av erik, ansvarig utgivare Lennart Magnusson