"Det behövs fler röster från barnen "

MedTatiana Gudkova, Institutt for sosialt arbeid og helsevitenskap, Trondheim, Norway,
Maren Roling. Witten/Herdecke University, Germany,
och Gisela Priebe Dep. of Psychology, Lund university.


Moderatorn Arvid Karsvall och Gisela Priebe.

Tredje och sista dagen på den internationella konferensen "Every Child has the Right to..." i Malmö. Under det tematiska seminariet som handlade om Hälso- och sjukvårds- och socialtjänstsystem presenterades bland annat forskning om unga omsorgsgivare i Sverige och barn till föräldrar med intellektuellt funktionshinder.

Först ut att tala var forskaren Tatiana Gudkova från Institutt for sosialt arbeid og helsevitenskap, Trondheim, Norge. Hon berättade om barn i familjer där en eller båda föräldrarna har ett intellektuellt funktionshinder. Något som Tatiana Gudkova forskar kring i litteraturöversikten "Children of parents with intellectual disability: "Transforming" children's lives. Who takes the challenge? Literature Review ". Syftet med översikten är att ge systematisk kunskap om forskning från Kanada, Australien, Storbritannien, USA, Danmark, Sverige, Norge och Island om professionellt stöd till barn till föräldrar med intellektuellt funktionshinder. Tatania Gudkova arbetar fortfarande med litteraturöversikten men kunde slå fast att forskningen var begränsad inom området.
– Det behövs fler röster från barnen i fråga, och mer forskning, för att kunna utforma stöd för den här gruppen, berättade Tatiana Gudkova.


Tatiana Gudkova

En återblick

I Tyskland uppskattas det att det finns 225 000 unga omsorgsgivare. Med litteraturöversikten"Early caregiving and the impact on further life from the perspective as an adult. A literature review" har forskaren Maren Roling kartlagt erfarenheterna från tidigare unga omsorgsgivare från deras perspektiv som vuxna.
– Behovet hos vissa åldersgrupper är relevant för åldersspecifik hjälp, berättade Maren Roling.

Litteraturöversikten genomfördes för att ge svar på följande frågeställningar:
Hur såg de unga omsorgsgivarna tillbaka på vårdupplevelserna i sin familjesituation?
Vilken påverkan hade deras vårdupplevelser på deras liv som vuxna?
Resultatet visade bland annat att de unga vårdgivarna känt sig isolerade i sin vårdande roll, särskilt om det inte fanns någon att prata till. Depression, stress och ensamhet beskrivs och förknippas med deras vårdande roll under ungdomen.

Unga omsorgsgivare i Sverige

Sist ut var forskaren Gisela Priebe från Lunds universitet som berättade om pilotstudien "Young Carers in Sweden" som hon tagit fram tillsammans med Ulrika Järkestig Berggren, och Ann-Sofie Bergman (båda från Linnéuniversitetet), samt Maria Eriksson från Mälardalens högskola. I studien har forskarna översatt och kombinerat ett antal internationella frågeformulär i en undersökning för att identifiera unga omsorgsgivare i en svensk kontext. Trettio barn mellan 10 och 17 år deltog i studien. Generellt sätt rapporterade barnen i studien mindre psykiskt välbefinnande och livskvalitet än barn i allmänhet. Jämfört med till exempel Storbritannien så ger svenska unga omsorgsgivare mindre omsorg, men de rapporterar en högre grad av negativa konsekvenser och lägre psykologiskt välbefinnande. Projektet gav Gisele Priebe nya insikter i hur själva omsorgsgivandet kan te sig.
– När vi startade projektet så trodde jag att det mesta handlade om att hjälpa den funktionshindrade föräldern, eller syskonet. Men några av barnen berättade att så är det inte; min pappa har alkoholproblem och jag hjälper min mamma att få familjelivet att fungera. Så föräldern som kämpar för att hålla ihop familjen är den som får hjälp. Men det finns givetvis också exempel där barnet hjälper den sjuka eller funktionshindrade föräldern, berättade Gisela Priebe.

Text och foto: Emil Svensson

Senast uppdaterad 2017-06-15 av Emil Svensson, ansvarig utgivare Lennart Magnusson