Avslutning och avslutande plenarförläsningar

En helt igenom lyckad konferens – Unga har fått sina röster hörda

Konferensens sista session var lika välbesökt som de tidigare. Föreläsningssalen fylldes snabbt med entusiastiska åhörare som ville få del av konferensens tre sista föredrag och summering av dagarna. Elizabeth Hanson konstaterade att det varit fantastiska dagar och inte minst gårdagen, då expertgruppen med unga omsorgsgivare delade med sig av sina egna erfarenheter och framtidsvisioner.

Tim Moore, Anil Patil, Yongjie Yon, Ailsa Tweedie, Elizabeth Hanson, Lennart Magnusson, Stecy Yghemonos och Ingvar Nilsson
Tim Moore, Anil Patil, Yongjie Yon, Ailsa Tweedie, Elizabeth Hanson, Lennart Magnusson,
Stecy Yghemonos och Ingvar Nilsson.

Först ut av föreläsarna var Dr Yongjie Yon, från Världshälsoorganisationen (Word Health Organization), WHO Europa. Hans föredrag lade fokus på hur man ska förebygga skador och våld mot barn och unga. Han visade statistik över situationen i världen, som tydligt visar att problematiken är omfattande, inte minst i utvecklingsländerna.

Det är viktigt att komma ihåg att barn inte är små vuxna, men lever i ett vuxensamhälle, där de är extremt utsatta. WHO ser det som av yttersta vikt att inkorporera arbetet för att motverka skador och våld mot barn, på många nivåer i samhället, sade han och presenterade några av WHO, Europas mål för 2020:

  • Ökad förväntan på ett hälsosamt liv
  • Förbättrat välbefinnande
  • Minskad ojämlikhet
  • Minskad barnadödlighet
  • Upprättade nationella mål för hälsopolicys och uppföljningar

Han lyfte sedan fram "The Minsk deklarationen" och pekade på de tre övergripande målen:

  • Agera på ett tidigt stadium
  • Agera i rätt tid
  • Samarbeta

Inte minst de här dagarna, betonade han, har visat att bakom varje siffra i statistiken finns en människa, ett barn som far illa.

Yongjie Yon visade även siffror på hur det ser ut i världen när det gäller skador och våld mot barn. Han hade den ofattbara siffran att det är över 1 miljard barn, som utsätts för skador och våld i världen under ett år.

Han berättade att det finns omfattande material att tillgå från WHO, Europa. Inte minst ett stort antal handböcker, statistik, samt policy- och strategidokument.

Tillsammans kan vi förändra

Det viktiga är nu att vi agerar tillsammans på olika nivåer i samhället; där även media har en viktig roll. Tillsammans kan vi arbeta för att få en förändring till stånd, runt om i välden.

Ingvar Nilsson, nationalekonom som i flera decennier gjort olika socioekonomiska studier, har bland annat tittat på vad utanförskap kostar samhället. Han ställde bland annat frågan om vad samhällskostnaderna blir av att man inte satsar på barn, även vad det betyder ur ett humant och moraliskt perspektiv. Man kan se förebyggande arbete som viktiga samhällsinvesteringar, menade han.

– För mig startade det egentligen redan för drygt 48 år sedan, när jag fick frågan om jag kunde hjälpa till att räkna ut vad ett missbruk kostar samhället. Det jag alltsedan dess har mött, är påståendet att det alltid är för dyrt när man vill åtgärda något. Istället borde vi tänka tvärtom, vad kostar det att att avstå från att göra saker.

– Det vi har hört tidigare idag är att det är lönsamt att agera tidigt rent mänskligt sett, men det vi har sett är att det också lönar sig ekonomiskt. Att prevention är ett bra sätt att använda våra resurser. Då frågar man sig varför det är så svårt?

– Ofta när det föreslås åtgärder på ett tidigt stadium är det någon som säger att det är för kostsamt. Återigen, vi måste börja ställa frågan: vad kostar mest? Att göra något, eller att låta bli.

Ingvar Nilsson betonar att vi måste börja göra sociala analyser, att vi måste sluta tänka på åtgärder som enbart kostnader, istället börja se det som investeringar.

Prevention är samhällsekonomiskt lönsamt

– Det här är inte raketforskning, utan går enkelt att visa med siffror och statistik. Något som vi sett är att små kostnader i ett tidigt skede ofta riskerar att växa till stora samhällskostnader om man inte agerar.

– Vi har sett att 12-13 procent av alla som inte fullgör skolan, inte kommer in på arbetsmarknaden, utan tvingas leva ett marginaliserat liv.

När det kommer till de ekonomiska effekterna, menar han att om man sätter in insatser i ett tidigt skede för de barn som riskerar att inte klara skolan, blir inte kostnaderna så stora, men konsekvenserna av att inte göra det ekonomiskt väldigt kännbara för samhället.

Förklaringen till att vi inte agerar förebyggande kopplade Ingvar Nilsson till det vi kallar kvartalsekonomin, ett kortsiktigt synsätt på ekonomin, där ingen vill riktigt se eller ta ansvar för de långsiktiga effekterna.

– Det jag och mina kollegor har gjort, är att vi skapar en karta över situationen. Vi försöker länka olika förhållanden till varandra. Det vi då kan se är att ingen har någon egentlig överblick över situationen, eller ser helheten. Alla har ett tunnelseende, och ändå värre, man har ett kortsiktigt tunnelseende.

– Resultatet av detta är att det blir oöverblickbart och att ingen tar ansvar för situationen. Alla skyller på alla, konstaterade Ingvar Nilsson.

Han förklarade vidare att om vi ser det som en investeringskostnad i början, så blir de långsiktiga kostnaderna för samhället betydligt mindre. Han exemplifierade med en elev som klarar skolan, och kommer ut i arbetslivet och kan försörja sig och betala skatt, bidrar till samhället, och tvärtemot de som inte klarar detta och kostar samhället mycket.

– Vi studerar de långsiktiga effekterna. Att exempelvis misslyckas på arbetsmarknaden har effekter på så många områden; vad kostar det inte ett samhälle att en ung person som kommer in på arbetsmarknaden tre år senare än normalt på grund av att hen varit en omsorgsgivare till någon av sina föräldrar. Ingen tänker på de kostnaderna.

Agera tidigt, tillsammans och professionellt

Ingvar Nilsson pekade på några av orsakerna till vårt agerande:

  • Vi har inte överblick, eller något helhetsperspektiv, istället har vi ett tunnelseende
  • Vi ser inte på människor utifrån ett långsiktigt perspektiv, eller pratar i termer av investeringar när det gäller människor

Vad kostar det då samhället att inte ge stöd till barn och unga omsorgsgivare. Där finns det tre oroande scenarier, menar Ingvar Nilsson:

  • Minskat antal arbetade timmar
  • Upprepade perioder av sjukdom och ohälsa
  • Utmattning under längre perioder, alltför vanligt.

När det gäller utmattning har vi uppskattat kostnaderna till cirka 4 miljoner kronor per person. Om man istället kan använda de pengarna förebyggande i skolan, hur många elever kan man inte då arbeta med.

Slutsatsen är, menar Ingvar Nilsson, att vi alltid måste jämföra kostnaderna mellan att göra något, och att avstå från att agera.

Han betonar också att det inte saknas pengar, utan det tvärtom finns mycket pengar att tillgå, men att de ofta används på ett felaktigt sätt. Men det går att förändra om vi istället väljer att agera i ett tidigt skede, arbetar tillsammans och agerar mer professionellt.

Fantastiskt givande konferens

Anil Patil, chef för Carers Worldwide, började med att tacka Elizabeth och Lennart och deras medarbetare för en fantastisk konferens. Med sina mer än 20 års erfarenheter av att arbeta med hälsofrågor och anhörigfrågor i utvecklingsländer, har han stor tyngd bakom orden. Organisationen Carers Wordwide har verkat i drygt 3,5 år och bland annat riktat ljuset mot situationen för omsorgsgivare i utvecklingsländerna.

Hans intresse för anhörigfrågor startade får många år sedan i hemlandet Indien.

– En fråga jag ställde mig då, var vem som skulle ta hand om mina nära och kära om jag dog. En annan erfarenhet många år senare var när vårt andra barn föddes med Downs syndrom, då ställde vi oss samma fråga som många andra. Varför händer det här oss? Om det inte varit för att vi hade vänner, släkt och ett bra nätverk runt oss då, så skulle jag inte stå har idag och dela mina erfarenheter med er, sade Anil Patil.

– Självklart är det ett privilegium att ha henne, hon är en underbar och fantastisk person. Vi kunde göra ett val i vår familj i England, kring hur vi skulle hantera vår situation, och bestämde att en av oss skulle stanna hemma och ta hand om henne och familjen. I många andra länder har man inget val.

En hel arme av omsorgsgivare

Anil Patil visade sedan lite statistik över situationen för anhöriga ibland annat i England och Indien.

Totalt finns 6.5 miljoner omsorgsgivare i England, vilket är en besparing för staten på 134 biljoner pund. Indien har en befolkning på 1.2 biljoner personer, varav över 100 miljoner äldre. Det innebär cirka 150 miljoner omsorgsgivare i Indien. Det är de siffror vi har att förhålla oss till.

– Det är en hel arme av omsorgsgivare. Cirka 85 procent av all omsorg ges av anhöriga, endast 15 av professionella.

Vi har lyft fram många olika behov för omsorgsgivare i olika länder de senaste dagarna, och vi kan samtidigt konstatera att det nästan saknas allt i utvecklingsländerna vad gäller stöd för omsorgsgivare, menade han.

Anil Patil konstaterade att unga omsorgsgivare behöver bli sedda, få uppmärksamhet, få stöd och bli delaktiga, oavsett var man bor i världen.

Som avslutning visade Anil Patil en bild av Shamilla i Nepal, en ung flicka som var glad för att hennes mamma blivit frisk igen, tack vare fungerande mediciner. Tack vare det hade Shamilla kunnat gå tillbaka till skolan och hade tid för sina vänner igen.

Elizabeth Hanson tackade Anil Patil för hans inspirerande arbete för att förändra situationen för unga omsorgsgivare i världen. Ett arbete som gör skillnad.

Förbättra för kommande generationer

Sedan var det dags för några av konferensens föreläsare att helt kort summera dagarna. Först ut var Ailsa Tweedie, Skottland, en av de unga omsorgsgivarna i expertgruppen.

– Vi har hört att utbildning kan förändra livet. Men vi måste ge stöd så att fler unga omsorgsgivare får chansen till en bra skolgång. Som liten tog jag ett stort ansvar för min sjuka mamma. Först när jag var 14 upptäcktes det att jag var en ung omsorgsgivare, innan dess hade ingen frågat, sade hon och fortsatte:

– Det nätverk vi byggt här och den arbetsgrupp vi skapat är viktig. Tack vare det kan vi gemensamt verka för förändringar och stöd för unga omsorgsgivare, framförallt för att situationen ska förbättras för kommande generationer, betonade Ailsa Tweedie.

Stecy Yghemonos, verksamhetschef för Eurocarers gav konferensen högsta betyg och konstaterade:

– Slutsatsen jag drar av den här konferensen är att vi vet mer än tillräckligt för att veta vad som behöver göras för att barn som anhöriga och unga omsorgsgivare ska få det stöd som behövs, konstaterade han. Samtidigt nämnde han även att EU tagit till sig frågan, vilket är positivt inför det fortsatta arbetet.

– Vi jobbar hårt för att föra fram argument i frågan; sociala, ekonomiska och när det gäller mänskliga rättigheter. Att investera i barn och unga är det viktigaste vi kan göra för framtiden. Att investera i barn och unga betyder inte bara mycket för enskilda barn, utan för samhället som helhet.

Många unga har kommit till tals

– Det mest värdefulla är att barn som anhöriga och unga omsorgsgivare har fått komma till tals från många olika länder i världen. Att unga omsorgsgivare också bildat ett internationellt nätverk och en arbetsgrupp kopplat till Eurocarer känns oerhört värdefullt. Under dagarna har vi också fått del av fantastiska presentationer, delat erfarenheter och byggt nätverk för vårt framtida arbete. En helt igenom lyckad konferens, konstaterar Elizabeth Hanson, forskningsledare, Nationellt kompetenscenter anhöriga, samt professor vid Linnéuniversitetet och Lennart Magnusson, verksamhetschef för Nationellt kompetenscenter anhöriga, när de helt kort summerar de tre dagarnas välbesökta konferens: "Every Child has the Right to..."

Text och foto: Agneta Berghamre Heins

Senast uppdaterad 2017-06-07 av Fredrik Jansson, ansvarig utgivare Lennart Magnusson