Vad finns det för skydd för anhöriga?

Finns det inget skydd för den anhörige till en demenssjuk man som är tex aggresiv och hotar hustrun? Har pratat med en advokat och han säger att skyddet och intrigiteten är bara för den sjuke.Har ett fall där hustrun är 80 år och är jätterädd för mannen och han har flera polisanmälnigar på sig och blivit fråntagen sitt vapen. Kan det vara sant att den anhörige inte har något skydd?

Svar: I Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom kan man läsa följande, direktlänk, www.socialstyrelsen.se/publikationer2010/2010-5-1 (öppnas i nytt fönster)

Nio av tio personer med demenssjukdom uppvisar någon gång under sjukdomsförloppet någon form av beteendemässiga eller psykiska symtom. De omfattar en rad olika symtom, t.ex. aggressivitet, som har två saker gemensamt – de orsakar stort lidande för personen med demenssjukdom och är ofta särskilt svåra att möta för närstående. En utredning av beteendemässiga symtom syftar till att åtgärda de bakomliggande orsakerna. En sådan utredning kan innehålla:

  • en kartläggning och beskrivning av vilka symtom som personen uppvisar, hur de yttrar sig över dygnet och i vilka situationer eller miljöer de uppstår
  • en bedömning av omgivande miljö och interaktion med närståendeen bedömning av personens möjlighet att få sina basala behov tillfredställda
  • en medicinsk utredning inklusive fysisk och psykisk status
  • en genomgång av läkemedel och sanering av läkemedel med ogynnsam effekt

De beteendemässiga och psykiska symtom som kan uppträda vid en demenssjukdom kan inte behandlas på ett och samma sätt utan istället inriktas på att i varje enskilt fall åtgärda orsakerna eller de utlösande faktorerna till symtomen. Grunden för behandlingen är en personcentrerad omvårdnad och en översyn och anpassning av den fysiska miljön

Det är oerhört viktigt att anhöriga till demenssjuka får stöd. En form av stöd kan vara avlösning genom att den sjuke en tid tillfälligt vistas på ett särskilt boende, deltar i dagligverksamhet eller stannar hemma och den anhörige "ersätts" med personal som gör det möjligt för den anhörige att lämna hemmet för några timmar. Kanske är situationen sådan att den demenssjuke är i behov av ett särskilt boende?

Att som anhörig få utbildning i demenssjukdomen, dess symtom, orsaker och förväntad utveckling är också ett bra stöd samt att träffa andra anhöriga i samma situation.

Att ha en personlig kontakt med någon som stöttar utifrån den anhöriges individuella behov är också bra. Ett råd är att den anhörige tar kontakt med kommunens anhörigstöd. Det kan vara en anhörigkonsulent eller liknade. Personen kan nås via kommunens växel. Information om anhörigstöd finns också på kommunens hemsida.

Att bli medlem i den lokala demensföreningen och en lokal anhörigförening är också ett bra alternativ. Ett tips för vidare läsning är Svenskt demenscentrums hemsida, www.demenscentrum.se (öppnas i nytt fönster) samt Anhörigas Riksförbunds hemsida, www.ahrisverige.se (öppnas i nytt fönster)

/Nka

Senast uppdaterad 2013-09-11 av fredrik, ansvarig utgivare Lennart Magnusson