Finns det någon evidens att anhörigstöd är väl investerade pengar?

Jag söker någon typ av kortfattad evidens för att anhörigstöd är väl investerade pengar, för att kunna motivera den fortsatta existensen för kommunens anhörigstödsverksamhet. Jag tänker både på psykosociala stödprogram till anhöriga, enskilt och i grupp, men även korttidsplatser för växelvård/avlastning.

Svar: Det är en mycket bra fråga som du ställer om bevis på att avlösning är kostnadseffektivt. Trots att det är den mest använda formen av stöd till anhöriga så kan vi tyvärr inte direkt säga att det är så. Det är dessvärre mycket svårt att genomföra forskning som kan bevisa kostnadseffektivitet. Svårt, såväl forskningsetiskt som moraliskt. Den samlade erfarenheten hos dem som arbetar med anhörigstöd är emellertid att avlösning är effektivt.

Det finns därför mycket lite forskning som kan presentera bevis på att en specifik insats är effektiv. Från forskning som bedrivits av Signe Andrén i Lund vet vi emellertid att strukturerade stödgrupper med utbildning till anhöriga till personer med demenssjukdom är effektiva och visar upp resultat (1,2,3). Framför allt har hon visat i en randomiserad kontrollstudie att grupputbildning för anhöriga, kort efter att deras närstående fått en demensdiagnos följt av månatliga uppföljande stödsamtal har en klart positiv effekt på den anhöriges hälsa och på samma gång är det kostnadseffektivt då demens anhörigvårdare i utbildningsgruppen har färre besök på vårdcentralen (4). Från deskriptiva studier som genomfördes 2005 med stöd till anhöriga via IT så finns evidens att den så kallade ACTION-tjänsten som erbjuder information, utbildning och emotionellt stöd leder till ökad livskvalitet för anhöriga och kostnadseffektivitet för kommunen (5, 6).

Från internationell och nationell forskning inom området vet vi att anhöriga uttrycker behov av information, utbildning och stöd (7, 8). Ett sådant stöd kan då vara avlösning. Få äldre sammanboende anhöriga vill att deras närstående ska behöva ha avlösning. Det är bara ett sätt för dem att kunna orka med den vårduppgift som de frivilligt tagit på sig eller att kunna få vardagen att fungera (9). Det finns nämligen ingen juridisk skyldighet att vårda en vuxen eller äldre närstående (10). I studier som genomförts för att utveckla ett individuellt anhörigstöd lyfter 85% av de tillfrågade anhöriga fram att det allra viktigaste för dem är att deras närstående ska få bo kvar hemma (11, 12, 13).

Från vår senaste kunskapsöversikt avseende anhörigas hälsa vet vi att de anhöriga som accepterar stöd bibehåller i högre grad hälsa än de anhöriga som inte kan acceptera hjälp från andra (14). De anhöriga som vårdar i ensamhet får i ökad utsträckning såväl fysiska som psykiska sjukdomar och drabbas av stress och utbrändhet. Om samhället inte kan erbjuda anhöriga som behöver avlösning det, så finns risken att det istället kommer att bli två personer som behöver vård och omsorg (8) .

/Elizabeth Hanson, FoU-ledare, Nka

Senast uppdaterad 2013-04-18 av fredrik, ansvarig utgivare Lennart Magnusson