Hur kan puberteten bli för en ung person med svår utvecklingsstörning?

Svar: Puberteten sker för de allra flesta på samma sätt som för barn utan funktionsnedsättning. Pubertetens inträde är mycket olika mellan olika barn och sker med stor variation i ålder. Vi mäter och väger barnen regelbundet från födseln via BVC och Elevhälsan, men även inom sjukvården. Tillväxtkurvorna är mycket bra som utvärdering av barnets tillväxt. Man ser också när längdtillväxten accelererar vid pubertetsstarten – eller om det inte gör det. Blir pubertetsstarten allt för tidig eller alltför sen kan man ta blodprover och utreda för att se om någon avvikelse finns. Ibland kan hormonproduktionen vara störd, men det brukar man märka vid de regelbundna läkarbesök som de flesta med svårare funktionsnedsättning gör inom sjukvården. Är ni osäkra om det är normalt så fråga.

Ofta har föräldrarna märkt att till exempel flickornas bröst börjat knoppas, att det luktar svett under armarna etc. glöm inte att en så enkel åtgärd som att använda deodorant under armarna så att det känns fräschare. Flickor kan ha svårt att sköta sin hygien och byta bindor själva. De kan få ont vid mens och ska få smärtstillande. Många väljer att minska mensen genom att ge något preventivmedel. Prata igenom detta med habiliteringens läkare eller sök en gynekolog innan det blir dags. Oftast vill man att flickorna ska ha fått mens ett par gånger innan man startar behandlingen. Gulkroppshormon är oftast det man väljer först och utvärderar efter några månader. Ibland är blödningarna rikliga och då kan man minska dem med hormonbehandling. Vill man inte det kan tabletten Cyklo-F vara ett alternativ. Det är ett receptfritt preparat vid riklig mens och kan köpas på apoteket.

Sex och utvecklingsstörningen är ett område som det inte har skrivits så mycket om, men som är viktigt att tänka in då man pratar pubertet. Personer med utvecklingsstörning har behov av närhet och ömhet men kan också bli utnyttjade. Undersökningar visar att personer som har en utvecklingsstörning tillhör en riskgrupp när det kommer till sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. Detta kan bero på att dessa personer har svårare att säga ifrån, vilket kan uppfattas bero på att de inte vill göra någon ledsen eller besviken, medan andra menar att det hänger samman med att de har svårigheter att uppfatta känsliga signaler samt att de saknar kunskap kring sexualiteten.

De befinner sig ofta i en mer utsatt livssituation än personer som inte har en utvecklingsstörning, skriver författare Erika Noaksson i en uppsats vid Lunds universitet, se: Utvecklingsstörning och sexualitet (pdf i nytt fönster)

Senast uppdaterad 2014-10-22 av fredrik, ansvarig utgivare Lennart Magnusson