Min mamma är svårhjälpt och motstridig - vad kan man göra?

Min mor är motstridig och svårhjälpt pga sina faktiska problem och sina föreställningar. Hon har en misstänksam grundinställning till allt och alla och ett överdramatiserande förhållningssätt till hälsa och sjukvård, på gränsen till hypokondrisk. Hon lyckas inte bena ut realistiska begär i samtal med socialtjänst och läkare. I första hand har hon missnöje med sjukvården och det är sant att hon faktiskt inte får all den hjälp, behandling och lindring som hon behöver och kanske är berättigad till. Just nu vill hon ha hjälp med att formulera i skrift en framställan till vårdcentralen gällande sin sjukdomsbild, med stöd i de senaste röntgenresultat som visar på nytillkomna skador på skelett och ryggrad med ödem, inflammation och hematomer kring ryggkotorna, som hon menar förklarar hennes försämrade skick och mobilitet på sistone. Hon har i botten en grav osteoporos samt ryggkotkompressioner. Hon har även en galopperande viktminskning samt tarm- och magproblem. Hon har framför allt psykisk ohälsa i form av misstänksam och nojig grundinställning. Hon vill ha hjälp från någon med allt hon kan behöva i sin vardag, men hon vill varken bli omhändertagen eller omyndigförklarad, om man förstår skillnaden.. (tackar alltså nej till ombud, till trygghetslarm, till döttrarnas fullmakt, men även till boenden där hon blir mindre autonom, mindre självbestämmande och något klientiserad). Hon är aldrig nöjd med insatserna från hemtjänsten och menar att de brister medan hemtjänsten menar att hon själv tackar nej eller vägrar öppna rätt ofta. Hon ifrågasätter allt och alla och vill därför inte överlämna sig själv i händerna på någon utan det ska vara tvärtom: någon ska på något sätt finnas till hands för att assistera med vad hon än kan behöva göra men inte klarar av själv. Problemet är att hon blandar in det mesta i detta: personlig omvårdnad, städhjälp, röjning, bistå med vissa mobilitetshinder hon har, utföra vissa rörelser, förflyttningar, bistå med skrivandet i samband med olika ärenden, språklig hjälp att formulera sig, bädda, flytta, plocka, öppna, stänga, osv. Allt utan att man ifrågasätter eller blandar sig in i vad hon kan ha för önskningar eller behov. Hon drömmer om ett läkarutlåtande som innebär just att hon får dels medicinska insatser (mediciner, fysiska-/reahabiliterande-/ortopediska- stödmedel, vård, m.m), dels kontinuerlig omsorg i form av personlig assistans. Hon föreställer sig i första hand en sjukhusvistelse i a f under den värsta tiden framöver, tills ödem, inflammation och hematomer hunnit läka något. I andra hand, önskar en omsorg i hemmet där hon får all stöd hon behöver. Hon får varken det ena eller det andra och från biståndshandläggarens sida får hon utökade insatser i hemmet men dessa går aldrig att anpassa så att hon blir helt nöjd och känner sig rätt vårdad och behandlad. Det är läkarvård hon efterlyser – inte att bli omhändertagen som en dement gumma. Sedan behöver personlig assistans till det mesta också – men inte med fastställda former utan efter hennes varierande behov. Jag vet bara att så länge man inte tittar på den stora bilden där fysiskt som psykiskt sjukdom samverkar och förstärker varandra, kommer man aldrig att kunna behandla henne rätt och alla försök till hjälp blir verkningslösa. För mig som redan är på gränsen till utbrändhet, ensam med mina 3 barn på heltid, kan det medföra en fullständig kollapps och att samhället då måste ta hand om inte bara min mor utan även mina barn... Jag tror att ett kortidsboende hade varit en lösning i a f över sommaren då sjukvården är lågpresterande och tills hon läker något. Men hon kräver istället att läkare gör rätt medicinskt bedömning och behandlar henne snarast, gärna med internation, mot bakgrund av en eskalerande sjukdom, inte som en mindre självbestämmande omsorgsbrukare. För detta förväntar hon sig min hjälp och hemtjänster insatser längs vägen. Det är en mycket svår situation. Jag vet inte längre vad man kan göra. Kan jag få råd? Jag är i övrigt övertygad om att en geriatriker är vad som egentligen behövs för att kunna få en övergripande bild av hennes ortopediska, somatiska, samt psykosomatiska hälsa, som vanligtvis samverkar vid åldrandet. Kan man begära att en sådan kopplas in utifrån socialtjänstens befogenheter tror ni? På något sätt, någonstans, tänker jag att socialtjänstens äldreomsorg ändå måste ha någon sorts påverkan på den geriatriska hälsovården och kunna begära in en föregående vårdbehovsutredning - inte sant?

Svar: Eftersom det finns en etablerad kontakt med biståndshandläggare kan en kontakt tas för att göra en ny bedömning eller förnyad vårdplan. Då kan frågan väckas om vilka kontakter som ska tas ev. med en geriatriker. Utmaningen blir kanske att få mamman att acceptera de förslag som läggs fram.

Det man som anhörig kan försöka göra, även om det är känslomässigt svårt, är att sätta gränser för vad man kan hjälpa till med och att behoven i större grad täcks genom ökade insatser från hemtjänsten. Detta kanske kan ske över tid och på ett sätt som är acceptabelt för alla inblandade. I de flesta kommuner finns en anhörigkonsulent som arbetar med stöd till anhöriga och som kan kontaktas för rådgivning, stöd och som en samtalskontakt och som nås genom kommunens växel.

Senast uppdaterad 2014-09-05 av fredrik, ansvarig utgivare Lennart Magnusson