Nekad flytt till särskilt boende - vad kan vi göra?

Min farmor 93år har blivit nekad flytt till särskilt boende av biståndshandläggaren för att hon har för få hemtjänsttimmar. Farmor är inte speciellt sjuk men mycket ensam vilket gör att hon blir förvirrad när hon inte träffar andra än hemtjänsten ca 1tim/dag. Hon glömmer saker på spisen och förlägger saker hela tiden. Kan man flytta till privat boende utan behov från biståndshandläggaren? Kan dom inte ta hänsyn till hennes höga ålder?

Svar: I beslutet skall det finnas med information om besvärshänvisning, hur man överklagar beslutet. Vilket jag tänker ni bör göra.

Enligt Socialtjänstlagen 4 kap. 1 § ska den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få den tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv. Av 1 kap. 1 § i samma lagstiftning framgår att socialtjänstens verksamhet skall bygga på respekt för människors självbestämmanderätt och integritet. Enligt 5 kap. 4 § skall socialnämnden verka för att äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt under trygga förhållanden och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra.

Har läst några domar som är kopplade till ålderdom och ensamhet som kan vara bra att hänvisa till vid en överklagan

I en dom från Regeringsrätten (RÅ 2007 ref. 86) talas om ovanstående och att en känsla av otrygghet bör beaktas vid bedömningen av vad som i detta fall (en överklagad dom gällande en äldre kvinna) kunde anses utgöra skälig levnadsnivå. I sammanhanget borde även hänsyn tas till hennes höga ålder, vilket talade för att hennes hälsoproblem och hjälpbehov snarare skulle komma att öka än minska. Regeringsrätten fann att hon vid den aktuella tiden inte kunde anses ha varit tillförsäkrad en skälig levnadsnivå i den egna bostaden. Regeringsrätten ansåg därför i likhet med kammarrätten att kvinnan ifråga var berättigad till bistånd enligt Socialtjänstlagen i form av särskilt boende.

Regeringsrättens dom är prejudicerande vilket innebär att beslut eller utslag fungerar som regel eller vägledning i senare inträffade mål eller ärenden med likartade omständigheter.

I en dom från kammarrätten i Stockholm 2014-03-20 (mål nr 7154-13) gällande en 95 årig kvinna skriver rätten att den känsla av oro och isolering som kvinnan ifråga har måste beaktas vid bedömningen av vad som i hennes fall kan anses utgöra en skälig levnadsnivå. Vid bedömningen beaktar även kammarrätten hennes ålder som talar för att hennes hälsoproblem och hjälpbehov snarare kommer att öka än minska. Kammarrättens bedömning stödjer att kvinnans nuvarande situation är sådan att hon behöver ett särskilt boende för att uppnå en skälig levnadsnivå.

I en dom från kammarrätten i Jönköping 2014-02-27 (Mål nr 3069-13), gällande en kvinna som är 92 år gammal och som upplever oro och ängslan för att vara ensam, hänvisas till Regeringsrättens dom (RÅ 2007 ref. 86). Rätten skriver också att det saknas anledning att ifrågasätta den känsla av oro som kvinnan känner inför att vistas ensam hemma och den känsla av isolering som det innebär. Dessa omständigheter måste beaktas vid bedömningen av vad som i hennes fall kan anses utgöra en skälig levnadsnivå. Kammarrätten i Jönköping finner att utredningen vid en samlad bedömning visar vid en samlad bedömning behöver ett särskilt boende för att uppnå en skälig levnadsnivå.

I kommun finns oftast någon person som arbetar direkt med att stödja anhöriga som vårdar eller stödjer en närstående (Socialtjänstlagen 5 kap. 10§). Det kan vara en anhörigkonsulent eller liknande. Den personen kan ge er en individuell information och stöd utifrån era behov. Den personen nås via kommunens växel. Information om anhörigstöd finns också på kommunens hemsida. Ta gärna kontakt med den personen.

Senast uppdaterad 2014-05-26 av fredrik, ansvarig utgivare Lennart Magnusson