”Man måste lyssna på berättelsen” Intervju med Pia Nilsson, Anhörigkonsulent

Pia Nilsson arbetar sedan 2006 som anhörigkonsulent i Ekerö kommun, utanför Stockholm. Hon är utbildad socionom och berättar att hon till en början arbetade i projektform och att verksamheten då var inriktad på att utveckla och ge anhörigstöd till gruppen äldre. Numera handlar en hel del av stödet om anhöriga till personer med psykisk ohälsa.

Pia Nilsson, Anhörigkonsulent, Ekerö Kommun<br> Foto: Anna Lundgren

Pia Nilsson, Anhörigkonsulent, Ekerö Kommun
Foto: Anna Lundgren

Pia Nilsson förklarar att det för henne innebär en ständigt pågående process att omvandla människors erfarenheter, behov och berättelser till praktiskt arbete, arbetsmetoder och strategier.

– Jag har helt enkelt samlat berättelser och kunskaper från anhöriga och behoven ser lite olika ut för olika målgrupper. Men en sak är gemensam: man behöver bli lyssnad på och man behöver hjälp att hitta fram till rätt stöd.

– Dessutom kan stödet se olika ut för varje person och för varje situation, fortsätter hon. Det förändras också över tiden. En del anhöriga behöver egen hjälp av psykiatrin och andra kan få olika typer av punktinsatser.

Inget quick fix

Pia Nilsson menar att anhörigstöd inte är någon quick fix. Alla människor har olika förutsättningar, lever i olika livssituationer och har sina egna strategier för att kunna hantera situationen. Det är därför man måste samtala, och tillsammans med de anhöriga reda ut vilket stöd som kan fungera bäst.
– Om man ska förstå det här, då måste man lyssna på riktigt, och det är vår sak att omforma det vi hör så att det kan hjälpa andra.

Med stor värme berättar hon om den anhöriggrupp som har funnits på Ekerö sedan fyra år tillbaka. Gruppen består av nio medlemmar, som träffas regelbundet, det är personer som själva är anhöriga.
– De beskriver att de har stor hjälp av att vara med i denna grupp, de finner en slags grundtrygghet i gruppen, säger Pia Nilsson.
Det intressanta är nu att denna anhöriggrupp alltmer har börjat vända sig utåt, de vill hjälpa andra. Gruppen kan därför erbjuda till exempel samtalsstöd och det har bildats en volontärbyrå.
– Anhöriggruppen har blivit ett centralt nav i verksamheten, konstaterar Pia Nilsson.

Bygger nätverk

Den närstående med psykisk ohälsa har ofta stöd och vård från kommunen och från hälso- och sjukvården. Det gör att det är flera parter inblandade: den närstående, de anhöriga och personal inom till exempel socialtjänst och sjukvård, dvs de professionella.
Viktigt är då att samarbetet mellan dessa olika personer fungerar och enligt Pia Nilsson ska det vara ett samarbete som grundar sig på att parterna är jämbördiga och erkänner varandras kunskaper, kompetens och erfarenhet.

En annan aspekt är att anhöriga ofta kan behöva stöd, hjälp och information utifrån två aspekter, dels utifrån de insatser som den närstående har, men också för egen del.
– Man måste lyssna på berättelsen och på så sätt komma fram till vad som skulle kunna underlätta situationen. Ibland kan bara det faktum att någon lyssnar göra stor skillnad.

För att skapa struktur på alla kontakter som hon har i sin egenskap av anhörigkonsulent, berättar Pia Nilsson att hon arbetar mycket med att bygga stora nätverk.
– Vi har bland annat gjort 40 djupintervjuer med anhöriga, sjuksköterskor och biståndshandläggare. Vi har samlat chefer och personal inom olika verksamheter för att skapa nätverk. För det är viktigt att anhöriga kan få kontakt med rätt verksamhet på ett lätt sätt. Därför ska alla verksamheter som har med psykisk funktionsnedsättning att göra ha en kontaktperson. Nätverket har namnet Anhöriglänken.

Anhöriglänken

Pia Nilsson, som tycker om att illustrera sina tankar och sitt arbete rent visuellt, visar en bild på hur Anhöriglänken för psykisk funktionsnedsättning är uppbyggd. Här finns den anhörige i en cirkel i mitten med kontakter ut mot alla verksamheter som berörs, de finns i cirklar runt om. Det är alltifrån socialkontoret, primärvården, psykiatrin, församlingar, organisationer, boendestöd och personliga ombud.
– Tanken är att var man än hamnar här i cirkeln så ska man få hjälp med att skapa kontakt med rätt verksamhet, och man ska inte behöva ringa själv. Men då gäller det att skapa ingångar till de olika verksamheterna.

Anhöriglänken är alltså ett nätverk där varje verksamhet har en kontaktperson. Anhöriglänken är också kopplad till psykiatrin i området.
– Vi har tillsammans med anhöriggruppen hittills träffat sex psykiatrimottagningar, och detta är ett arbete som ständigt pågår, berättar Pia Nilsson. Så det är en modell som kräver en del arbete, konstaterar hon.
– Dessutom är det en ledningsfråga. Cheferna måste tycka att det är viktigt och man måste hitta de personer som är intresserade och som kan entusiasmera andra.

Som exempel på viktiga samarbetspartners, förutom de självklara, nämner Pia Nilsson församlingens diakoner; de är duktiga på att lyssna och kan stå för snabba insatser. Primärvården är en annan viktig aktör, här går det att få snabba läkartider och remiss till kurator eller psykolog.
– Dessa stora nätverk som vi har byggt är ett sätt att få struktur på alla olika kontakter, säger hon, och i det sammanhanget är det naturligtvis en fördel att arbeta i en liten kommun. Men hon påpekar samtidigt att de olika verksamheterna har ett eget ansvar för sitt anhörigstöd.
– Det vi har gjort är att vi har byggt upp enkla metoder för att de olika verksamheterna ska kunna stötta de anhöriga som de möter. Ett anhörigstöd i framtiden behöver vara fast i strukturen, men samtidigt flexibelt, säger Pia Nilsson. Detta för att man ska kunna möta olika individuella behov.

Senast uppdaterad 2017-10-25 av Paul Svensson, ansvarig utgivare Lennart Magnusson