”Allt bygger på samarbete” Intervju med Lennart Lundin

– "Vårt system för sekretess är inte byggt för att det finns tre legitima parter som har intressen i den psykiatriska vården: patienten, sjukvården och de anhöriga". Det säger Lennart Lundin som är psykolog och verksamhetssamordnare inom Psykiatri Psykos vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. Han är även hedersordförande i Schizofreniförbundet.

Lennart Lundin, psykolog<br>och verksamhetssamordnare inom <br>Psykiatri Psykos vid<br>Sahlgrenska Universitetssjukhuset<br>Foto: Anna Lundgren

Lennart Lundin, psykolog
och verksamhetssamordnare inom
Psykiatri Psykos vid
Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Foto: Anna Lundgren

Han ser detta som en förklaring till varför sekretessreglerna ibland vållar sådana bekymmer i kontakten mellan anhöriga och psykiatrin.
– Anhöriga tar ett stort ansvar för hur patienten mår, men systemet omfattar bara två parter: patienten och vården. Då blir det krångligt eftersom det faktiskt finns en tredje part: patientens nätverk. Det leder i sin tur till att vårdgivarna är ovana och obekväma i sitt samarbete med anhöriga. Man vet inte vad man kan göra och hur mycket man får säga, vilket leder till en tafatthet i hanteringen. Det är helt enkelt svårt för personalen att veta hur mycket de får samarbeta med de anhöriga.

– Men sekretessen säger ingenting om att man inte få samarbeta med de anhöriga, fortsätter Lennart Lundin. Däremot får man inte lämna ut information om patienten utan dennes samtycke.

Han berättar att forskningen på området entydigt visar på att vården blir bättre när man samarbetar med patientens nätverk. Dessutom utvecklas allt fler organisationsmodeller inom psykiatrin mot att involvera patientens nätverk.

Lennart Lundin ger ett exempel från ett arbetssätt som bygger på att patienterna väljer vilka personer som utgör en resurs för dem och där anhöriga också deltar i vårdens planering. En modell som har visat sig ge goda resultat.

– "Allt bygger på samarbete om det ska fungera på lång sikt, och det måste sjukvården ta till sig", konstaterar han. Därför gäller det också att skapa en bra atmosfär för detta på kliniken.
– Till exempel så instruerar vi vår personal att de ska förklara för patienterna att det är betydelsefullt att samarbeta med de personer som är viktiga för dem. Man kan börja med att fråga: Vilka vill du att vi ska kontakta?

Stöd till patientens nätverk

Lennart Lundin pekar på att om patienten inte vill prata med sina anhöriga just då, så kan personalen fråga om de får göra det i stället.
– Vi ser det som ett strategiskt mål att patienten har bra kontakt med sitt nätverk. Det innebär också att man inte tar ett nej till kontakt för ett nej i all evighet. Inom vården är vi på väg bort från tanken att man bara behandlar en enskild människa och börjar inse vikten av att också stödja patientens nätverk.

Inom alla typer av hälso- och sjukvård, även inom psykiatrin, talar man idag alltmer om personcentrerad vård och gemensamt beslutsfattande, det vill säga patientens självklara rätt att styra över sitt eget liv.
– Men inom psykiatrin kan det vara provocerande att blir ifrågasatt av anhöriga, säger Lennart Lundin, nya arbetssätt kräver därför mycket stöd och utbildning till personalen.

En annan viktig aspekt i kontakten med anhöriga, är när de inte vågar "bråka" eftersom de tror att det kan betyda att situationen blir sämre för patienten.
– Min erfarenhet är att det är tvärtom, säger Lennart Lundin, det blir ofta bättre. Anhöriga skulle ibland ha mer nytta av att vara mer formella i sin kontakt med vården. Man kan till exempel be att få se behandlingsplanen. Sjukvården styrs ju mycket av regler och att gå den formella vägen kan vara ett sätt att få inflytande.
– Dessutom måste öppen- och slutenvården samarbeta och hänga ihop på ett bättre sätt. När en person skrivs ut från slutenvård är det ju extra viktigt att ha bra kontakt med patientens nätverk.

Senast uppdaterad 2017-10-25 av Paul Svensson, ansvarig utgivare Lennart Magnusson