Minimetern

och den viktiga möjligheten att kunna säga ja och nej

Minimetern gör det lättare för svårt hjärnskadade personer att kommunicera.
– Det är så viktigt att få möjligheten att uttrycka sin vilja, sina önskningar, drömmar och behov.

Det säger Björn Breidegard, docent i Rehabiliteringsteknik och med en lång yrkeserfarenhet inom elektroteknik, datorsystemkonstruktion och informations­teknologi. Han är också kreatören bakom Minimetern som han har utvecklat sedan 1998 och också skrivit en doktorsavhandling om.

– Att sakna förmågan att kommunicera är en av de svåraste funktionsnedsättningar en människa kan ha, säger han. Och att då få möjligheten att uttrycka sin vilja, sina önskningar och behov genom att kunna säga ja eller nej, är ett mycket stort steg framåt.

Ett par föräldrars starkaste önskan

Allt började med Emma Nilsson, som strax innan sin nioårsdag råkade ut för en olycka med en häst. Hon fick en mycket allvarlig hjärnskada, blev svårt rörelsehindrad, förlorade talförmågan och fick svårigheter att kommunicera med omvärlden. Föräldrarna vände sig till Certec på Institutionen för Designvetenskaper på Lunds Tekniska Högskola. Deras önskan var att dottern skulle få möjlighet att på något sätt kunna uttrycka sin vilja och berätta hur hon mådde genom att kommunicera ett tydligt ja eller nej.

Björn Breidegard konstruerade en första version av Minimetern som Emma kunde styra med sitt högra lillfinger. Det var ett stort framsteg för henne och hennes omgivning. Med sitt lillfinger kunde hon nu till exempel själv bläddra bland bilder på en datorskärm. Men för att kunna svara ja och nej behövde hon ha möjligheten att välja mellan två alternativ.

– Vi kom underfund med att många som har svåra hjärnskador, faktiskt kan vrida huvudet åt höger och vänster, säger Björn Breidegard. Den insikten kunde vi utnyttja för att komma vidare med Minimetern.

Billig och enkel teknik

På Certec ville man nu försöka utveckla en teknik som var känslig för mycket små huvud­vridningar. Med utgångspunkt från en webbkamera och en dator lyckades Björn Breidegard göra en programvara som fungerade. Om huvudet vreds åt vänster skulle det betyda nej, om det vreds åt höger skulle det tolkas som ett ja.

– Den grundläggande tanken var att tekniken skulle vara både billig och lättillgänglig för användaren, säger han. Minimeterns programvara är helt gratis och kan användas och utvecklas av alla som vill.

Emma berättar vad hon vill göra

I en film som ligger på Certecs hemsida (www.certec.lth.se/minimetern) ser man hur Emma samtalar med sin assistent. Assistenten ställer frågor och med en mycket liten huvudvridning svarar Emma. På skärmen syns ett gult klot som följer hennes minsta huvudrörelse och när hon svarar ja, hörs en tydlig stämma och klotet och skärmen färgas grön. Vrider hon huvudet åt vänster säger rösten nej och klotet och skärmen färgas röd.

Lugnt och metodiskt ställer assistenten frågor till Emma som då kan uttrycka att hon inte vill åka till IKEA, utan hellre vill åka och handla ingredienser till muffins.

– Att tolka någon kan resultera i att det blir hjälparens välvilja istället för användarens önskan som tar sig uttryck, säger Björn Breidegard. Minimetern är objektiv. Hjälparna kan inte tolka och gissa. Den röst som hörs i högtalaren blir användarens egen röst. Och dessutom kan användaren välja att inte svara alls. Det är också ett uttryck för något.

Fler användningsområden

Förutom att ge möjligheten att säga ja och nej, kan Minimetern också användas som mediaspelare. Omgivningen kan lägga in bilder, tal och musik som intresserar användaren.

– Det viktiga har varit att anpassa produkten så att den blir så bra som möjligt för varje enskild användare, säger Björn Breidegard. Minimetern har hela tiden utvecklats i nära samarbete med de berörda och deras anhöriga, lärare och assistenter.

Han menar att Minimetern, förutom att hjälpa familjer, är ett utmärkt verktyg för assistenter och lärare. Minimetern kräver koncentration och de personer som arbetar med användaren har ofta möjlighet att ställa andra krav än de anhöriga som kanske har fullt upp med omvårdnad och vardag.

Tekniken som vän

– Teknikutvecklingen är en av de bästa vänner vi har, säger Björn Breidegard. Och nu pågår massor av spännande hjärnforskning som med största sannolikhet kan skapa helt nya hjälpmedel. I framtiden kommer man säkert att kunna fästa hjärnaktivitetsstyrda elektrodplattor till muskler för att få dem att fungera.

Björn Breidegard sprudlar av optimism inför framtidens teknik, men själv närmar han sig pensionsåldern och kommer inte att utveckla någon ny produkt.

– Fast Minimetern släpper jag inte, säger han. Jag kommer att fortsätta utveckla den på idealistisk grund. Jag mår helt enkelt bra av och tycker att det är roligt att få ägna mig åt något som betyder så mycket för användarna.

Ta gärna kontakt med Björn Breidegard om ni vill veta mer om Minimetern: bjorn@certec.lth.se

Text: Helena Isaksson Baeck

Marigona och Minimetern

En av de personer som Björn Breidegard haft kontakt med för att utveckla Minimetern är Marigona Gashi.
– När hon fick Minimetern, förstod hon verkligen att hon kunde få sin vilja igenom, säger han.

Marigonas assistenter och lärare var intresserade av att utveckla Marigonas kommunikation och de hade tidigare försökt få henne att svara med hjälp av stora, talande tryckknappar. Men det var först när Marigona hade lärt sig använda Minimetern som hon förstod vitsen med att svara ja och nej. När hon märkte hur hon kunde uttrycka sin vilja, blev hon även motiverad att använda de talande tryckknapparna. Det här har gjort att skolan nu kan föra långa konversationer med Marigona. Berättelserna nedan har hennes assistent där skrivit ner:

Marigona åker buss tillsammans med sin assistent Eva Strand. De andra tjejerna i bussen pratar killar. Marigona har Minimeterns talande gröna och röda ja- och nejknappar med sig.

E: Vill du också träffa en kille?

M: Ja (snabbt).

E: Vill du träffa Adam?

M: Nej.

E: Vill du träffa Alex?

M: Nej.

E: Magnus Carlsson, Christer Sjögren m.fl. (från Minimeter-musikspelet)?

M: Nej (på alla).

E: Är det någon på skolan?

M: Ja.

E: Någon som är lika gammal som du?

M: Nej.

E: Är det Martin (en assistent som snart skall fylla 30 år)?

M: Ja.

Senare på eftermiddagen är Marigona i skolan. Hon sitter framför Minimeterns datorskärm och använder huvudvridningar för ja- och nejsvar.

E: Martin fyller år, ska vi ge honom present?

M: Ja.

E: Ett paket?

M: Nej (snabbt).

E: Godis?

N: Nej (snabbt).

E: En blomma i kruka?

M: Nej (efter att ha funderat ett tag).

E: En bukett blommor?

M: Ja (snabbt).

E: Tulpaner?

M: Nej.

E: Nejlikor?

M: Nej.

E: Rosor?

M: Ja.

E: Röda?

M: Nej.

E: Gula?

M: Ja (alla svaren var snabba som om hon redan tänkt ut vad hon ville).

E: Ska vi köpa tillsammans?

M: Nej.

E: Ska jag köpa?

M: Ja.

E: Ska du ge dem?

M: Ja.

En vecka senare upprepar Eva alla frågorna och får precis samma svar fram till frågan:

E: Ska jag köpa?

M: Nej.

E: Ska vi köpa tillsammans?

M: Ja.

E: Ska vi köpa dem på torget?

M: Ja.

Marigona väljer bukett på torget med sina ja- och nejknappar. Hon är nöjd och glad. På skolan ger hon blommorna till Martin, som blir väldigt rörd.

Skolan har nu tagit förnyad kontakt med Björn Breidegard för att försöka koppla Minimetern till en annan av Certecs kostnadsfria produkter. Jag vill- appen ger användaren ytterligare möjligheter att uttrycka sig och Björn Breidegard ska nu se om han kan hitta en lösning så att Marigona kan styra även den. (se artikel Jag vill- appen)

Text: Helena Isaksson Baeck

Kort om Minimetern

Minimetern är ett hjälpmedel som gör att personer med stora kommunikationssvårigheter kan säga ja och nej. Med lätta huvudvridningar kan användarna uttrycka sin vilja. Man behöver bara en dator, en webbkamera och den Windowsbaserade programvaran som är gratis. Minimetern kan också användas som mediaspelare.

Ta gärna kontakt med Björn Breidegard om ni vill veta mer om Minimetern: bjorn@certec.lth.se

Fakta om Certec och drömmaskinerna

Certec är en avdelning på Institutionen för Designvetenskaper vid Lunds tekniska högskola. Certecs forskningsområde är rehabiliteringsteknik. Forskningen handlar om människa, teknologi, pedagogik och design och utgår från den berördas perspektiv och livssituation. Björn Breidegard är den drivande kraften bakom det han kallar drömmaskiner, som är datorbaserade hjälpmedel för människor med funktionsnedsättningar. Forskningen har finansierats av Sparbanken Finn Framtidsstiftelse och Allmänna Arvsfonden.

Se gärna: (länkarna öppnas i nytt fönster)
www.certec.lth.se/droemmaskiner
www.certec.lth.se/minimetern
www.arkiv.certec.lth.se/dok/attgora/
www.certec.lth.se

Senast uppdaterad 2014-02-21 av Paul Svensson, ansvarig utgivare Lennart Magnusson