Ylvas önskan: Att alla barn får leka

Ylva Dahlen

Uppfinnaren Ylva Dalén hade jobbat som sjukgymnast på habiliteringen i tio år när hon sa upp sig för att utveckla sin idé om en maskin som kunde hoppa. Efter många års hårt arbete finns idag Hoppoleken på 17 ställen i landet. Och vad tycker barnen? Ja, de älskar den, säger Ylva.

I sitt arbete som sjukgymnast såg Ylva att det var svårt att tillfredsställa rörelsebehovet hos barn med flerfunktionsnedsättningar. Hon såg också att dessa barn ofta blev bensköra och fick spontana frakturer, för att de inte belastade skelettet ordentligt.

- De har ju ett rörelsebehov som alla andra barn och är ju inte födda bensköra.

Ylva tänkte att "det där borde man kunna åtgärda", och genom att belasta skelettet skulle man kunna bibehålla den bentäthet som finns där från början.

"Två barn gav mig uppdraget"

Två av de barn hon träffade regelbundet på habiliteringen, valde alltid "hoppa" när hon frågade dem vad de ville göra. Så hon lyfte upp dem och hoppade med dem.

- Men jag slogs snart av att jag inte kommer att orka det så länge, så jag frågade om de ville att jag gjorde en maskin som de kunde hoppa i. De ville de. De gav mig uppdraget, så kändes det.

Hon såg direkt att den skulle ha fler fördelar än de hon tänkt ut från början, till exempel att den utvecklar barnens självständighet och kroppskännedom.

- Det här är barnens revansch. Bort med alla händer och låt barnen vara i fred. Det är viktigt att respektera barnet och dess inneboende kraft, lust och nyfikenhet, och deras behov av att utmana sig själva.

"Alla borde ha en"

Hittills är det framför allt specialförskolor och träningsskolor som köpt in den. Men hennes vision är att det ska finnas en Hoppolek på varje träningsskola, specialförskola, barnklinik, habilitering, lekterapi, tivoli, idrottsförening, och varför inte på IKEA? Det finns också en plan för introduktion i England, Norge, Danmark och Tyskland.

- Den passar oavsett om man är 1 eller 15 år, med eller utan ståskal. Och man står så länge man tycker det är kul. Många av de här barnen är "dömda" till träning varje dag, och hur roligt är det? Har vi då respekterat vad det är att vara barn? Jag märker att de har precis samma behov av lek som alla andra barn.

Senast uppdaterad 2016-07-05 av Paul Svensson, ansvarig utgivare Lennart Magnusson